Edmonton - San José3 - 4
Delad pott i svängig match
Strålande sol, två av seriens bästa lag, en för serien fin publiktillströmning. Det var mycket som pekade åt en för alla parter fin fotbollskväll och med facit i hand så här några timmar efteråt kan nog de flesta känna sig hyfsat nöjda med gårdagen.
Första halvlek
I en match med en halvlek åt vardera lagen så var den första, Oddevolds halvlek, inte alls lika övertygande som den andra kom att bli för gästerna. Örgryte IS pressade högt, pressade hårt och man gjorde det förtjänstfullt. Synd då för gästerna att inte skärpan var riktigt inställd inledningsvis. Man hade några högkalibriga chanser mot slutet av halvleken men nog borde man vaskat fram mer i början? Å Oddevolds sida kunde det blivit en riktig kalasstart. Johan Patriksson blev nedriven i straffområdet med straff som följd och straffen i sig var bra slagen, om än i stolpen vilket alltid blir ett otroligt antiklimax. Efter detta följde en period där Oddevold med ett något lägre bollinnehav än vanligt ändå stod för de hetaste chanserna. Örgryte hade pratat innan matchen om att utnyttja avsaknaden av speed i backlinjen hos Oddevold men hade själva rejäla problem med just tempot i sin egen backlinje. En offensivt spelande Peter Abrahamsson i kombination med lite för långa djupledsbollar gjorde dock att man inte satte sig i allt för prekära situationer.
Andra halvlek
Vad som än sas i gästernas omklädningsrum under halvtidspausen så hade det effekt. Ett förvisso sedan innan ganska rakt spelande ÖIS tänkte sig gå på knock vad det verkade. Oddevold tappade i stort sett allt initiativ och anfallsspelet var som bortblåst. Visst kommer kanske 0-1 på ett något turligt sätt för gästerna men hade inte det blivit mål så saknades det inte chanser för ex Emil Karlsson. Oddevold spelar alltid med en ganska pressande och stötande backlinje då att plocka upp djupledslöpningar ofta blir svårt. Detta fungerade i ärlighetens namn inte klockrent mot ÖIS som ofta kom med mycket folk i sina omställningar. Örgryte IS kunde stängt den här matchen om man hade velat men av någon anledning så verkar man vara inställd på att saken var klar och lämnade över initiativet samtidigt som Oddevold fick in lite mer fysik och inställning på planen genom sina ganska tidiga byten. När reduceringen väl kom hade Oddevold tagit över initiativet och Örgryte spelade i stort sett endast på kontring. Och kontringar blev det också en hel del av. Med chansspelande från hemmalaget skapades ibland väldigt mycket ytor i försvaret men man såg då också vad som skiljer en riktigt bra anfallare (typ Johan Patriksson) från en bra dito (typ Emil Karlsson). Vikingen från Skövde borde nog ha avgjort matchen om man ser till chanser men skärpa eller Peter Zwetsloot Isaksson ställde till det. Istället var det Oddevold som, fullt rättvist om man ser till hela matchen, lyckades kvittera i matchens slutskede vilket kändes oerhört skönt med tanke på förra årets möte på Rimnersvallen.
Sammanfattning
Oddevold bör ha ledningen i första halvlek och en bättre förvaltad straff kanske hade fått matchen att se helt annorlunda ut. Örgrytes insats i inledningen av andra är dock inte att förakta och Oddevold är då under svårt press. Med inställning och en del individuell skicklighet samt ett rakare spel äter man sig dock tillbaka in i matchen. Med en så pass böljande matchbild är det svårt att vara missnöjd med 2-2. Än svårare blir det när man tänker på hur illa ute Oddevold blev innan man kom tillbaka i matchen. För gästernas del känns det säkert bittert. Tappad ledning och dessutom i en serie där man allt som oftast ”bara skall köra över” ev. motståndare är förstås aldrig roligt men med lite perspektiv på matchen lär nog de flesta vara nöjda. Speciellt då Lunds BK gick på en rejäl mina mot Kristianstad. Två man utvisade och 4-1. Det är tätt i toppen!
Målen
0-1, Joakim Hall (’54)
Efter en lång sessions flipperspel i Oddevolds straffområde där en rad olika spelare får chansen att både näta och rensa landar bollen tillslut hos Hall som placerar in den från straffområdeskanten.
0-2, Emil Karlsson (’62)
En framstötning centralt i banan av Örgrytes interna skyttekung efter ett misslyckat pass av Oddevold. Mittbackar stöter men lyckas ej avvärja och från nära håll sitter tvåan på ungefär samma ställe till vänster om Peter som ettan.
1-2, Johan Patriksson/Tom Ekliden (’78)
Det är lite oklart vem som faktiskt gör det här målet men upprinnelsen är som följer. Henrik Palmersjö som vid det här laget har en central roll står för en lång dribblingsräd innan han passar ut den till Johan Patriksson på vänsterkanten. Denne slår ett stenhårt inlägg mot Tom Ekliden som, eller om det tar på ÖISare, slutligen hamnar i maskorna.
2-2, Andreas Lind (’88)
Robert Johansson slår ett hårt vänsterinlägg och nicken kommer från distans. Kraften är dock så pass att den blir farlig och en backande Peter Abrahamsson når inte bollen.
Dagens !
Moralen. Matchen är i mångt och mycket körd när Oddevold lyckas resa sig. Det beror till viss del på att Örgryte ger bort initiativ men Oddevold tar också chansen. Det finns en del spelare som med inställning visar vägen. Detta, och den fina publiksiffran, tar jag med mig som matchens utropstecken.
Dagens ?
Spelet måste bli lite rakare. Örgryte genomskådar spelet och kan med aggressiv press störa Oddevold alldeles för enkelt. Målen kommer när det är mer jävlar anamma och rätt fram. Det borde duga som bevis när vi möter så pass kvalificerat motstånd. Någon form av frågetecken ställer jag också till tutor/båt-horn. Det har tagit sig avsevärt på supporterfronten vad det gäller kvalitet och kvantitet det senaste och vi behöver inte tutan. Vill man irritera vid en hörna etc går det utmärkt att göra det med rösten. Men men, det är ett fritt land.
