Boisa-bagen: Der Kaisers matematik
Blir mer ångestdämpande än rent matematisk.
I Dplays sändning betonades att både Kalmar och Varberg var två lag i starkt poängbehov i nedflyttningsstriden. En sanning med en viss modifikation. För rent matematisk är en skillnad på 8 poäng mellan lagen innan match ganska så stor. Särskilt med tanke på att lagen på den nedre halvan inte tar så värst många poäng. Och efter matchen konstaterades att faran långt ifrån är över för Varberg vilket givetvis är korrekt. Men för AIK sägs faran däremot vara över nu efter Nabil Bahouis sena nickmål mot Mjällby. Trots att de gulsvarta från Solna i skrivande stund är 3 poäng och två placeringar efter Varbergs BoIS i tabellen. Det är skillnad på folk och folk helt enkelt.
Något som Astrit Selmani också var inne på i halvtidsintervjun när han konstaterade att alla fortfarande tror att BoIS ska åka ur och att varenda poäng därför är viktig. Speciellt de på bortaplan. Jag håller helt med. Min ångest innan match handlade inte så mycket om vad en förlust skulle innebära rent matematisk. För hade någon sagt innan säsongen att BoIS skulle ha fem poäng ner till direkt nedflyttning efter 22 spelade matcher hade det naturligtvis varit ett läge man köpt rakt av alla dagar i veckan. Vad den istället handlade om var väl snarare att ytterligare en förlust efter de mot Falkenberg och Helsingborg kunde innebära att den vackra sagan var på väg mot sitt slut. Att verkligheten till slut hade kommit ikapp den grönsvarta och att allt nu var på väg att rasa. Så ur en rent psykologisk synvinkel var kanske poängen ännu viktigare.
Nu fick BoIS resa sig från ett 0-1 underläge, studsa tillbaka och åter visa att man kan spela riktigt bra fotboll. Man fick visa lite av ”det gamla BoIS” som saknats lite i de senaste matcherna. Sedan kan man så klart gnälla över att Joakim Lindners mål blev underkänt för en tveksam offside och vad detta i så fall kunde inneburit för matchens fortsatta utveckling. Men en sådan diskussion blir bara hypotetisk. Dessutom kunde Kalmar fått en (i så fall mycket tveksam) straff vid ställningen 0-1 och en annan dag kunde Astrit Selmani blivit avblåst innan Jon Birkfeldts kvitteringsmål. Så för mig kändes ändå poängen rättvis och signalerandes ett trendbrott.
Men bara tre pinnar kvar till 30 nu och det ska väl BoIS inte kunna misslyckas med när det finns 24 kvar att spela om? Nej troligen inte. Problemet kan väl ändå bli att 30 poäng inte är någon garanti för att hålla sig ovanför strecken under en säsong när det inte finns några riktigt utstuderade ängagäng med riktigt få poäng. Vilket troligen är en effekt av att det just inte är någon vanlig säsong vilket i sin tur också kan ha bidragit till att Varbergs BoIS kunnat roffa åt sig fler poäng än vad man annars skulle ha gjort – mycket tack vare Joakim Perssons smarta coachning av laget.
Nyligen såg jag Dplays programinslag om Astrit Selmani som visade var han kommer ifrån. Från stadsdelen Holma i Malmö har resan gått via bl a Kristianstad och Torns IF till Varberg. Nu skulle jag vilja att Selmani visar vart han och laget är på väg. Att han på allvar kliver fram i de avgörande matcherna och blir just den avgörande faktor som han har potentialen att vara. Inte bara genom det hårda jobb han alltid lägger ner - utan även genom fler mål och fler assist.
