Toulouse - Rennes
0 - 2

Derbyfesten kom av sig - GAIS segrade

Perfekt fotbollsväder, storpublik och ett ÖIS som gick in till matchen med god form – då klev Antti Kanerva sin vana trogen in i handlingarna och förstörde fotbollsfesten. GAIS vann det hetsiga Göteborgsderbyt med 1-0.

Dagen kändes så bra. Solen sken, fåglarna kvittrade, biljetterna gick åt i en stadig takt och rent sportsligt kändes GAIS som en överkomlig, men självfallet tuff, uppgift för ett formstarkt rödblått lag. Samtidigt gnagde faktumet att Antti Kanerva var kvällens domare. Dessutom tvingades Jakob Lindström att kasta in handduken på grund av sin fotskada – och med ens kröp nervositeten närmare.

Efter tifoarrangemang, varav GAIS bestod av en grön icke-randig duk ackompanjerat av texten ”Ränderna går aldrig ur”, och en tyst minut för AIK:s avlidne målvakt Ivan Turina så sparkades matchen igång, och det var de grönsvarta som inledde piggast. Andreas Drugge, aktiv och initiativrik i inledningen, testade skott från distans vid ett tillfälle som Abrahamsson dock kunde rädda utan större bekymmer. Desto farligare blev det lite senare, när Joel Johansson sprang sig fri bakom en feltajmad backlinje. Fri med Abrahamsson så gick Johansson på skott mellan benen, där butiken var stängd.

En räddning av hög klass som även gav upphov till en ÖIS-kontring där ett visst tryck skapades mot Vaiho, bland annat via ett inspel från Yarsuvat som skarvades mot målet. Snart var det dock GAIS som tog tag i taktpinnen igen och skapade de flesta och bästa chanserna under en period, ofta genom en löpvillig Joel Johansson. Intensiteten flödade och det small i närkamperna, och ÖIS stod upp väl med ett tämligen litet och närkampssvagt mittfält.

Med 25 minuter spelade inföll matchens första mål. Trodde alla. Bra passningsspel gav Bengtsson utrymme på högerkanten varifrån han senare levererade ett inlägg med sikte på Sebastian Ohlsson i bortre delen av straffområdet. Nicken hittade nätmaskorna bakom Vaiho och Ohlsson sprang mot klacken för att fira sitt första mål i ÖIS-tröjan. Sent, väldigt sent, uppdagades det dock att domaren blåst bort målet för offside och mitt i målfriandet som några ÖIS:are anslutit sig till och istället för ÖIS-mål tilläts GAIS att gå till kontring. Offsiden var på intet sätt given, men det skulle bli mycket värre.

Tio minuter senare sprang sig Emil Karlsson fri, men blev – felaktigt – avvinkad för offside. Karlsson uppfattade dock inte detta på ett högljutt Gamla Ullevi och sparkade bollen efter signal, och varnades därefter. Och Kanerva hade mer att dra fram ur sin hatt. Strax innan halvtid, i minut 42, avancerade Drugge med bollen, spelade ut den på kanten varpå han avancerade mot mål. På vägen krokade han dock ihop med Sebastian Ohlsson som föll, och plötsligt var ÖIS en man kort i försvarsspelet. Inspelet från kanten hittade fram till just Drugge som placerade bollen i mål, till GAIS:arnas jubel. Som fastnade i halsen. Den assisterande domaren viftade med flaggan gällande offside för en spelare i skottlinjen och målet var till synes även det bortdömt. Spelarna förberedda sig för att spela vidare med 0-0, men efter en konferens dömde Kanerva mål.

Förvirringen var total och frustrationen påtaglig, men det skulle bli värre.. Direkt efteråt blev Emil Karlsson utvisad efter att gått in en nickduell och fick då sitt andra gula kort. En bortsparkad boll och en hård duell fick alltså Kanerva att visa Karlsson av planen i ett känsloladdat derby. Dessutom varnades Sebastian Ohlsson och Oskar Wallén i samma sekvens för befogade och förståeliga reaktioner mot domsluten, men sådan känsla för spelet hade Kanerva naturligtvis inte.

I den andra halvleken, med en (två) man mindre, övergick ÖIS till ett 4-3-2-system och gav kvitteringsjakten ett ordentligt försök. GAIS hade inledningsvis bra kontroll på händelserna men när klockan tickat upp till timmen spelad fick ÖIS all mer att säga till om. Ohlsson sköt precis över från nära håll och Johan Lundgren hade ett riktigt vasst volleyskott som Vaiho stod för en fin räddning på. ÖIS fortsatte mata på, men den offensiva prägeln på laget gav samtidigt upphov för kontringar. De sista fem, tio minuterna kom de grönsvarta i såväl 3-mot-1- som 4-mot-2-lägen men slarvade bort lägena, samtidigt som ÖIS-spelarna arbetade smart och tappert i försvaret.

I slutet pumpade ÖIS på allt vad de hade och fick några frisparkslägen där alla, inklusive Abrahamsson, flyttades upp i straffområdet – dock utan resultat, även om det var nära. Matchen slutar 1-0 till GAIS efter en jämn första halvlek, en andra där ÖIS stod upp imponerade bra trots numerärt underläge mot ett GAIS som knappast kan vara nöjd med sin insats.

Det kan inte heller Antti Kanerva vara. Fast det är han säkert. För han vet inte bättre.