Det är alltid skönt att vara Öisare
Seriepremiären må vara långt borta, men träningsmatcherna är här om endast två veckor. Laget som entrar plastgräset gör det med några turbulenta månader i bagaget och frågan är vad den här upplagan av ÖIS kan åstadkomma.
I skrivande stund grottar jag ner mig i diverse artiklar och forum för att uppdatera mig gällande Fernando Torres vara eller icke vara i Liverpool. Ni kan säkert händelseförloppet; Luiz Suarez (ni vet, han som sadlade om till handbollsmålvakt i slutskedet av VM-kvartsfinalen mot Ghana) rapporterades på fredagen i princip vara klar för den krisstämplade klubben. Prislappen beräknas landa på 26,5 miljoner euro. I runda slängar 234 miljoner svenska kronor. 234 644 250:-, om vi ska vara exakta. Hur som helst, inte långt efter sätter Liverpool-supportrarna jublet i halsen – gunstlingen Fernando Torres lämnar in en transferansökan. Spanjoren trivs inte längre på Anfield och vill därifrån. Chelsea sticker genast in näsan genom dörren och anmäler sitt intresse, för att mötas av beskedet att det då krävs 50 miljoner pund. Hur det hela slutar återstår att se. Antingen tömmer Roman Abramovitj några kavajfickor och hystar upp pengarna som krävs. Eller så stannar Torres med en saftig löneökning, likt helyllekillarna och pionjärerna inom området Wayne Rooney och Carlos Tevez, samtidigt som Torres agent kan bocka av ännu några miljoner på banken. Den moderna fotbollen i ett nötskal.
Samtidigt på Valhallas konstgräs tränar Örgryte IS. Klubben befinner sig i en företagsrekonstruktion och är djupare i skiten än vad många av oss kan föreställa sig. Bredvid det påfrestande byråkratiska arbetet med bygglov hit och markupplåtelse dit pågår sysslan med att försöka få ihop en spelartrupp till säsongens seriespel. Alla kontrakt ska skrivas om till en lönenivå som inte ens jag, en nittonårig studerande, skulle bli lyrisk över. Kontrasterna är.. tydliga, i brist på bättre ord.
Vad gör man då när man behöver hjälp för att komma ut ur en knipa? Oavsett om det handlar om en fotbollsklubb i ekonomiska bekymmer eller en 16-åring som druckit sig under bordet på den där klassfesten med den där tjejen så är svaret ofta detsamma. Man vänder sig till sina nära och kära. Familjen. I ÖIS fall hämtades Bosse Backman hem, och till sin hjälp för att få spelarna i absolut fysiskt topptrim tog han Yannick Tregaro och Frank Steen. Dessutom fylldes målvaktstränarposten av ingen mindre än målvaktslegenden Freddie Roth, och från tipselit flyttades Mathias Johannesson, Pontus Otterstedt och Mikael Odin upp. Sju personer med ett hjärta som brinner för ÖIS, och som brinner för uppgiften. Att hjälpa Sveriges anrikaste fotbollsförening genom det eldprov som det utsatts för.
Oavsett om de rödblå krigarna lyckas utföra sitt uppdrag eller ej så hoppas jag att de i alla fall inte kan skylla på bristande stöd från oss supportrar vid ett eventuellt misslyckande (gud förbjude). När säsongspremiären går av stapeln om exakt två veckor finns ett utmärkt tillfälle att på ett enkelt och billigt sätt stödja sällskapet. För att inte tala om kommande hemmamöten med Ljungskile, Värnamo och Ängelholm, och närliggande bortamatcher mot till exempel Varberg och Halmstad. Och när seriespelet drar igång den tionde april hemma mot den anrika kollegan Degerfors är det såklart en självklarhet att vara på plats. Som en vis man en gång sa – att hålla på ÖIS handlar inte bara om idrott. Serietillhörighet och annat tjafs är inte det primära. Att hålla på ÖIS är en fråga om livsfilosofi.
Kom ihåg. Det är alltid skönt att vara Öisare.
