Mästerdetektiven Dick Johnson och fallet ÖSK 2021 del 1: Prolog
Hur ÖSK kunde ramla ur allsvenskan är ett mysterium som engagerar många men som endast en man kan lösa: Mästerdetektiven Dick Johnson. De artiklar som kommer är en del av en sorts julkalender där jag (Per Ohlsjö) parodiserar 1940-talets detektivfilmer och kioskböcker och försöker reda ut hur vi kunde åka ur allsvenskan 2021. Hoppas ni kommer tycka om det!
Kan en fröjd för ögat bota baksmällor?
Det var frågan jag ställde mig själv när jag satt där på bänken med Örebro slott framför mig, denna frostiga morgon i slutet på november.
Ett styng av smärta gav mig ett tydligt svar.
Med en grimas lutade jag mig tillbaka på bänken, la handen på pannan och försökte komma på varför jag spenderade min tidiga morgon bakfull på en bänk framför slottet i Örebro. Anledningen kom till mig bit för bit, minnesfragment för minnesfragment.
Dagen innan hade jag suttit på mitt kontor med Jack Daniels och Johnny Walker och fört en hetsig diskussion när ett samtal kom och jag skrev ned några nyckelpunkter och la sedan på.
Äh, vem försöker jag ljuga för? Jag satt och söp och det jag skrev ned var plats och tid för det möte jag väntade på. Jag vet inte ens om jag la på telefonen, för jag kommer inte ihåg. Jag var full för jag hade inte haft en klient på flera månader och började göra som farsan alltid gjorde, leta efter svar på flaskans botten. Jag hittade inget svar tyvärr, bara en dimma som sedan täckte över alla mina sinnen tills klockan sex imorse när mitt larm ringde.
Sen satt jag där, på bänken framför slottet och väntade på min anonyma klient.
Men jag kanske borde berätta för er vem jag är och vad jag gör.
Mitt namn är Dick Johnson och jag jobbar som detektiv och har gjort det i lite mer än tjugofem år nu. En detektiv är en sån som gör utredningar åt folk, det är jag rätt säker på att ni vet. Iklädd min trenchcoat och hatt så smyger jag i gränderna i städer och följer efter suspekta människor, bryter mig in i lägenheter och hus i jakt på ledtrådar och försöker få information ur de som kanske sitter på den information jag behöver.
Vid just det här tillfället hade jag inte jobbat på länge, tyvärr är det inte många som hyr detektiver idag.
Det folk behöver idag kan inte en detektiv som jag hjälpa med, eller vill snarare. I 90% av fallen vill folk oftast att jag snokar i deras partners telefon och sökhistorik för att se om de är otrogna eller inte men sånt gör jag inte, det är under min nivå.
"Hyr någon annan!" Brukar jag säga i försvar av min stolthet och peka mot dörren.
Tyvärr betalar inte stolthet mina räkningar och därför kommer riktiga uppdrag, värda en detektiv som mig, alltmer sällan.
Senaste jobbet jag hade var en rik äldre dam som ville att jag skulle hitta smycket som hemtjänsten hade stulit från henne. Det låg bakom en byrå i hallen men jag låtsades som att jag inte hade hittat det förrän jag hade klämt tillräckligt med pengar ur uppdraget till hyran som jag inte hade betalat på flera månader.
Det var sex månader sen och sen dess har jag fått skrapa min väg fram för att klara mig utan att bli utkastad på gatan.
Jag har blivit tvungen att sälja flera av mina hattar och trenchcoats till hipsters som bara kommer låta dem samla damm i garderoben. Flera av mina jazzskivor har jag också blivit tvungen att sälja, hälften till ovan nämnda hipsters och den andra hälften till faktiska jazzentusiaster som mig själv. Min whiskeysamling har också försvunnit. Om jag har sålt den vet jag inte, förmodligen har jag bara druckit upp allt.
Så där var jag i livet. bakfull på en bänk framför slottet som vilken annan fyllekaja som helst.
Bakfull, fattig och desperat efter pengar.
"Jag gissar att det är du som är detektiven?" - Sa en lugn röst plötsligt.
Jag blev vettskrämd och var tvungen att stålsätta mig själv för att inte hoppa till. Jag vände mig mot honom med handen framsträckt och repeterade den fras jag repeterat så många gånger förr:
"Dick Johnson, privatdetektiv, till din tjänst."
Nu fick jag mig en bra titt på mannen som halvt skrämde ihjäl mig. Han var väldigt lik mig i klädseln. En svart hatt med grått band runt om, svart trenchcoat, svarta byxor och funktionella kängor. Med den enda skillnaden att han hade en scarf över den nedre halvan av sitt ansikte och ett par solglasögon på sig.
Kanske var han också bakfull men till skillnad från mig så försökte han iallafall dölja det. Dessutom räckte han inte fram sin hand. Så jag tog ner min. Ville han ha det på det sättet så var det väl så. Jag hade inte precis råd att börja bråka om något sådant i det läget.
Jag var lite för bakfull, fattig och hungrig för det.
"Du får ursäkta mig om jag inte vill skaka din hand, det är inget personligt" sa han och fortsatte att rikta sin blick framåt, mot slottet. "Jag vill hålla det här kort för jag har andra platser att vara på och folk som undrar vart jag är." Sa han och tittade runt efter någon jag inte kunde se.
"Kommer du ihåg vad jag sa när jag ringde dig?" sa han sedan.
Jag försökte komma ihåg men det enda jag mindes var att han hade ringt mig mitt under kvällen när jag precis hade tagit hand om herr Jack Daniels och precis skulle ta itu med Johnny Walker så jag hade inget minne av vad han sa förutom det jag skrev ned på en lapp:
"Slottet, Örebro, 07:00"
"Nej, tyvärr minns jag inte. Jag...jag slog i huvudet i takfläkten så jag minns inte." Sa jag och försökte behålla ett bra pokerface men det synades direkt.
"Takfläkten, säger du?" sa han en tveksam ton och jag kände hur hans blick bakom solglasögonen inspekterade påsarna under mina ögon och det mosiga uttrycket i mitt ansikte.
"Nåväl." sa han och vände blicken framåt igen och fortsatte med en seriös ton:
"Du har fått ett uppdrag av mig och det är av yttersta vikt att det genomförs. Detta handlar om mer än bara nåt personligt, detta berör varje örebroare och resultatet av din utredning kan komma att göra eller förstöra varje örebroares framtid."
Jag kunde inte hålla mig och utan att tänka mig för sa jag:
"Handlar det om korruption? Är det korrupta tjänstemän? Bankdirektörer som misshanterar folks skrala sparpengar? Är det maffian? Handlar det om snabbussarna? Är maffian på nåt sätt involverade i snabbussarna och BRT?!"
"Nej! Det har inget med maffian eller den där eländiga bussfilen att göra. Det har förhoppningsvis inget att göra med korruption heller... Nej, detta handlar om något mycket större än så."
Efter ett djupt andetag fortsatte han:
"Detta handlar om Örebro SK, stadens stolthet."
Det tog ett tag innan det klickade för mig. Örebro SK? Bandylaget? Nej, vänta nu. Han pratar om det där laget som spelar på arenan bredvid tandläkaren eller vad den där byggnaden öster om arenan huserar.
"Ahaa, dem. Vad vill du att jag ska göra? Utreda Vdn? Har någon gjort inbrott på arenan? Vad?"
Han skakade på huvudet och sa:
"Nej, jag vill att du utreder hur fan de kunde åka ur allsvenskan 2021!" utbrast han utan att kunna hålla tillbaka ilskan.
"Okej och var ska jag börja?" Frågade jag och kände att detta var lite utanför mitt område.
Utreda idrottslag? Hur fan ska jag göra det? Det närmsta ett idrottslag jag kommit de senaste tjugofem åren var när min klass hade återträff och jag fick träffa Brick Hudson och de andra killarna i vårt fotbollslag där jag spelade som wide receiver.
Frågan om vart jag skulle börja verkade sätta igång honom rejält då han började prata på och på och på. Men med scarfen framför munnen var det svårt att höra allt han sa. Han pratade som besatt och gestikulerade vilt med händerna och jag antecknade det jag kunde förstå.
"Oscar Jansson. Axel Kjäll. Målvakter. Klotter på Stora Valla. Brassar som röker. Västerås?"
Vad betydde något av det här ens?
Till slut var jag tvungen att avbryta honom och med pennan i ena handen och anteckningsblocket i den andra viftade jag med händerna och sa:
"Okej, jättebra men jag måste veta vart jag ska börja."
Han tittade på mig en stund, tog ett andetag för att lugna ned sig själv och sa:
"Börja med den förgående säsongen. Säsongen 2020. Jag tror det är en bra start." Sa han sedan och reste sig upp för att gå därifrån.
"Vänta, vänta!" sa jag och tog tag i hans arm.
"Hur mycket kommer jag få betalt?"
Min mage rumlade och påminde mig om att jag borde köpa mat. Helst något annat än spaghetti på burk som jag hade ätit de senaste tre månaderna.
Han tog tag i min hand, förde försiktigt bort den från sin jacka och sa:
"Du kommer få gott om pengar, om du utför uppdraget på ett adekvat sätt."
Min mage gav återigen ifrån sig ett läte som hade kunnat komma från min farsas bil.
"Kan jag..." Jag hann inte säga mer innan han svarade:
"Ja, du kan få ett litet förskott. Herregud människa, ät mat istället för att dricka sprit. Lämna dessutom in trenchcoat på kemtvätten." Hann plockade fram en sedelbunt, kastade den till mig och sa:
"Gode gud, du stinker ända hit. Men en stinkande detektiv är väl bättre än ingen detektiv alls" sa han med ett axelryck och gick.
Jag stod där med sedelbunten i handen och tänkte att jag hade blivit förolämpad och fått ett uppdrag som var långt ifrån det jag var van vid.
Men jag hade sedelbunten, det måste ha varit minst fyratusen kronor i hundringar, och jag hade ett uppdrag.
Med ett leende på ansiktet och en tynande huvudvärk gick jag mot affären för att köpa mat så att jag skulle orka sätta igång med mitt uppdrag.
Det var dags för mig, detektiven Dick Johnson, att sätta igång och göra det jag är bra på.
Det var dags för mig att utreda hur fan Örebro SK kunde ramla ur allsvenskan 2021.
