Djurgårdens IF - Örebro SK 3-0: Drömmarspektrumet
Som väntat åkte ÖSK på en förlust i huvudstaden när 8000 djurgårdare sjöng fram sitt lag till seger men förutom ett par tveksamma individuella insatser så fanns det en del lovande tecken i laget. Men det kommer krävas mer i framtiden för att vi ska ta poäng av något av de kommande topplagen vi möter, eller något lag överhuvudtaget.
Det var dags för Vitor Gazimbas ÖSK att göra debut men motståndet hade kunnat vara beskedligare.
Ett Djurgården som låg tvåa (etta efter matchen) och dessutom hade publiken på sin sida skulle inte bli en lätt match.
Och det blev det inte heller.
Svårt, svårare,
Det var dock ÖSK som skapade matchens första halvchans, följt av ytterligare en halvchans.
Först var det Romain Gall som kom in bakom backlinjen och stötte på en utrusande Jacob Widell Zetterström som blockerade Galls försök att få bollen förbi honom.
På den efterföljande hörnan nickade Benjamin Hjertstrand tätt över ribban vid den närmsta stolpen.
Bra start! Fortsätt så här!
Men då kom Djurgården in i matchen.
Några minuter senare fick Aslak Witry chansen att skjuta från sin favoritposition, en bit utanför straffområdet på volley.
Avslutet gick, som tur var för oss, tätt utanför men Witry skulle få en chans till senare, från betydligt närmre håll.
För i den fjortonde minuten kom Edward Chilufya bakom backlinjen och rusade mot målet, med försvarare tätt bakom sig.
Ut kom dock Bobby Allain och visst förstärkte Chilufya (och risken fanns att Bobby hade fått rött) men straffen var klar.
Lika självklart var straffen när den togs av Witry, dock kändes det som att Bobby hade kunnat ta den då avslutet satt tätt inpå honom.
1-0 till Djurgården i den femtonde minuten.
Djurgårdsdominansen fortsatte och Tele2 gungade trots att arenan var långt ifrån fullsatt.
Men plötsligt, i den fyrtiotredje minuten, stack ÖSK upp i ett anfall och David Seger hade bollen centralt och gick på avslut utanför straffområdet, tyvärr satt avslutet i ribban.
Ett avslut värt ett bättre öde och hade det suttit hade Tele2 tystnat och gungningen avstannat.
En hoppades att ÖSK skulle kunna bygga momentum efter denna chans också, likt de tidiga chanserna för Gall och Benji men tyvärr blev det inte så.
Halvleken slutade 1-0 till Djurgården, en ledning vi kan (och har) tagit in förut på dem. På just denna arena men det var förra året, i det som känns som en annan tidslinje såhär i efterhand.
svårast
Det stora problemet för ÖSK i denna match var att vi inte vann en enda andraboll och när vi väl kom till ett anfall så hade våra spelare inga alternativ att spela till.
Detta gjorde det lätt för Djurgården att övermanna spelaren med boll, detta tillsammans med en hög press gjorde det väldigt svårt för ÖSK att få till något i offensiv väg.
ÖSK hade en kort period i början av andra men skapade inga heta chanser att göra mål.
Är det därför förvånande att nästa heta chans kom när Chilufya fick skjuta helt fritt på bortre stolpen i samband med en hörna en kvart in i andra halvlek?
Denna gång hade vi tur att hans avslut (eller var det en passning?) gick rakt in i famnen på Allain.
Några minuter senare fick Kalle Holmberg bollen fri i straffområdet men blev omringad av svartvita, han skickade istället bak bollen till matchens bästa spelare, Magnus Eriksson, vars avslut gick in bortre gaveln.
2-0 i den sextiosjätte minuten och den hade Allain ingen chans på, skymd som han var av sina egna och hemmalagets spelare.
Med ungefär en kvart kvar böt ÖSK ut flera spelare och det gav laget välbehövlig energi och jakten på en reducering var påbörjad.
In kom bland annat Jake Larsson som bidrog med välbehövlig energi framåt och ÖSK skapade en riktigt bra chans att reducera när Andreas Skovgaard nickade från nära håll på en hörna.
Men den hjälmbärande målvakten i Djurgården räddade och fick njuta av räddningen och mer njutning kom han och alla andra Djurgårdares väg när de gjorde 3-0.
Ett till synes enkelt inspel från inbytte Haris Radetinac på högerkanten missades helt och hållet av Michael Almebäck, istället fick Emmanuel Banda bollen och satte 3-0 från nära håll.
3-0 i den åttioåttonde minuten och matchen var därmed över för ÖSK.
Matchens bästa spelare:
1. David Seger
Var den som var närmast mål.
2. Jake Larsson
Visade på sin korta tid att han ska starta nästa match.
3. Andreas Skovgaard
Var den som ville något i denna match.
Bäst i Djurgården: Magnus Eriksson.
Vissa matcher ska man vinna, andra matcher kan man vinna och vissa matcher vinner man inte.
Detta var inte en match av den första kategorin, vi trodde det var en match av den andra men det visade sig vara en match av den tredje kategorin.
Ser vi på det objektivt (lättare sagt än gjort) så ska en match mellan tvåan i tabellen och laget som ligger sist bara sluta på ett sätt.
Det gjorde den också men som vanligt suger det att vara på den ände som får ta emot förlusten och inte på den sida som får njuta av tre poäng.
Denna insikt hade nog många med sig in i denna match, och det är inte något binärt.
Alltså, det är inte svart eller vitt, ja eller nej.
Snarare är det ett spektrum, vi kan kalla den för drömmarspektrumet.
I ena änden har vi drömmaren, den som alltid tror på seger oavsett motstånd och förhållanden.
I den andra änden har vi den s.k "realisten" som ser på saker på nyktert och objektivt att en undrar om denna är en supporter av laget i fråga.
Givetvis är denna individ det men det är inte alltid så uppenbart och tyvärr har denna vår förvandlat många drömmare till realister.
Jag inkluderar mig själv där.
Men även om många av oss befinner i den realistiska delen av "drömmarspektrumet" dock är det så att vi har alla en tå eller ett finger kvar i drömmardelen.
Vi tror på en skräll i en match som denna och visst hade det kunnat ske.
Hade Romain Gall lyckats ta sig förbi målvakten i den första minuten så hade vi haft 1-0 och en chockstart på vår sida.
Tyvärr lyckades han inte den gången och efteråt försvann han ur matchen.
Jag hoppas också att han försvinner ur laget, den här våren har Gall inte alls varit den spelare vi såg han utvecklas till under hösten.
Då blev han bättre och bättre men nu har han stagnerat och fastnat i en ojämn form där han briljerar i tio minuter för att sedan försvinna i åttio minuter.
Det håller inte.
Fyra andra spelare som hade det svårt var Nordin Gerzic, Deniz Hümmet, Hussein Ali och Michael Almebäck.
Nordin, precis som hans två mittfältskamrater Hümmet och Mårtensson, hade det svårt med Djurgårdens intensiva press och de ryck han tenderar att göra för att ta sig förbi pressen syntes inte idag.
Ni vet vilka ryck jag menar, han har bollen med ryggen vänd mot motståndaren och tar sig elegant förbi dem.
Det hände inte i denna match och vårt hopp ligger i att Dennis Collander kan växa in i den rollen eller att Kevin Walker kan göra likadant.
Walkers inhopp lovade dock lite gott men det var inte tillräckligt långt för att säga något definitivt.
Dessutom kan ju Gerzic rycka upp sig, det brukar han ju göra, men jag tänker långsiktigt nu.
Samma problem med pressen hade Hümmet, som var mittfältare ett tag, och jag vet inte varför vi spelar honom överallt på planen.
Jag kan bara tänka mig hur virrigt det blir för stackars Deniz, låt han spela anfallare, punkt.
Försvaret hade det också tufft, hur Hussein Ali kan ryktas till ett lag i turkiska högstaligan är bortom mig.
För just nu är han inte i bra form och hans aktioner åt båda hållen på planen går inte hem just nu.
Han, precis som Almebäck, måste rycka upp sig.
Där har vi ett spår som utvecklat sig under året, att Almebäck inte längre håller och jag måste hålla med.
Det briljanta samarbete han hade med Skovgaard i höstas går just nu inte alls att han känna igen.
Det är som att Almebäck spelar i en annan match för synken finns inte och de individuella försvarsaktionerna han stått för lämnar mycket att önska.
Så kanske bör inte allt fokus ligga på att få in Hamad och Besara, även om det vore ett utmärkt tillskott.
Fokuset bör ligga på att hitta en bra försvarspartner åt Almebäck och lära vårt lag att försvara sig över hela planen.
Vill vi ha ett exempel på hur det kan se ut?
Ja, kolla bara på matchen mellan Djurgårdens IF och Örebro SK som spelades den femte juli 2021.
När en förlorar så gäller det att lära sig och det är just det denna match var, en lektion i hur en försvarar över hela planen.
Denna läxa är något för Vitor att plocka med sig från denna match, för tre poäng var väl inte realistiskt att önska sig.
Så vi får hoppas att vi lärde oss något av denna match och att detta är en match där vi lär oss vart vi står, vart vi behöver ta oss någonstans och hur vi gör det.
Vi ligger sist och individuella försvarsinsatser sänker oss samtidigt som mittfältet inte funkar vilket gör det svårt för anfallet att få till något vettigt.
Vi behöver lite nya spelare och börja ta tre poäng, kanske inte mot Djurgården (eller de kommande motståndarna) men mot lagen i vår region.
Där ingår IFK Göteborg, som torskade igår, vilket skänker mig klen tröst.
Vi såg i matchen mot Djurgården en del tendenser som var lovande, vi kändes hotfulla i luften framåt och fler spelare fanns i straffområdet när bollen var på offensiv planhalva.
Det presspel som vi hade förra hösten, där vi tvingade motståndarna att skicka långbollar, syntes inte till imorgon och vi måste hitta det igen.
Då gäller det att vi har spelare på planen som kan göra jobbet som krävs, vissa har vi i laget redan, Jake är en av dem.
Andra behöver vi få tillbaka, som Nahir Besara och något säger mig att det kommer ske inom en snar framtid.
Kan han frälsa oss?
Vi kan bara hoppas det.
Och kanske kan han, tillsammans med Hamad och någon till, få oss att börja drömma igen.
