DOKUMENT: 22 år av krossade drömmar och storförluster på Hisingen
HIF har inte vunnit borta mot Häcken på 26 år. Däremot har man missat allsvenska guld och åkt på chockförlust efter chockförlust på Hisingen. Det här är en lång artikel om en av allsvenskans värsta och mest anmärkningsvärda bortasviter.
1994 var inget roligt år för Häcken. Lagets tredje allsvenska säsong någonsin slutade med en sistaplats och bara 14 poäng på 26 matcher.
Särskilt roligt hade Häcken inte heller det när man mötte HIF. I mötet på Olympia i början av augusti 2-2-kvitterade hemmalaget med tre minuter kvar och gjorde sedan 3-2 innan slutsignalen gick. Vinsten innebar att HIF hade nog med marginal ned till strecken för att hålla sig levande i bottenstriden trots de hemska fem matcher som följde: 0-7 mot Norrköping, 0-2 mot Örebro, 0-2 mot Malmö FF, 3-6 mot IFK Göteborg och 0-1 mot Landskrona BoIS (ställd emot denna, Formsvackornas Formsvacka, kan 2020 års serieinledning slänga sig i väggen).
Tränade av Reine Almqvist reste HIF sedan i slutet av september till Hisingen och Rambergsvallen för match mot det Häcken som Almqvist själv förde upp i högsta serien för första gången tolv år tidigare.
Efter Formsvackornas Formsvacka hade HIF repat sig något: 1-0 borta mot Hammarby och 1-1 hemma mot Halmstad.
Det var ändå en viktig match i kampen om att undvika nedflyttning som skulle spelas den 29 september 1994. HIF låg på den övre av dåtidens två kvalplatser, tre poäng bakom Västra Frölunda, sex poäng före Landskrona, sju före nedflyttningsplacerade Hammarby och nio före jumbon Häcken.
Sverige hade ett par dagar tidigare skakats av Estoniakatastrofen, då 852 personer dog på Östersjön. Carl Bildt ledde en avgående regering – i och med valet en vecka tidigare skulle Ingvar Carlsson snart ta över som statsminister.
Mest sålda singel i Sverige den här veckan var Cotton Eye Joe med Rednex (Thomas Sørums favoritlåt). En liveplatta med de tre tenorerna var mest sålda album och den hetaste filmer var Fyra bröllop och en begravning med Hugh Grant.
Det fanns ingen Öresundsbro och bara tre år hade gått sedan järnvägarna till och från Helsingborg byggts ihop ordentligt genom Knutpunkten. Regula och Ursula trafikerade fortfarande sundet mellan Sundets pärla och Helsingør.
Allt detta berättas för att illustrera hur länge sedan det var HIF vann mot Häcken borta.
Matchen den här gången spelades på Rambergsvallen inför 641 åskådare. En låg, men inte anmärkningsvärt låg, publiksiffra i en tid då allsvenskans publiksnitt (4859) var drygt hälften av 2019 års (9167) och Häckens (1615) mindre än hälften av nutidens (3631 år 2019).
HIF saknade tunga duon Jesper Ljung och Ulrik Jansson, men det hela utspelade sig ungefär som på Olympia två månader tidigare. Häcken ledde med 2-1 med ett par minuter kvar. Därefter nickade Patrick Andersson in ett Rolle Nilsson-inlägg och sköt sedan in avgörande 2-3 från position strax utanför straffområdet. Häckens degradering till division 1 tedde sig allt mer sannolik och till slut skulle HIF klara sig kvar med fem poängs marginal till kvalplatserna.
Den tidigare Häcken-profilen Reine Almqvist kommenterade i Göteborgs-Posten:
– Hjärtat klappar fortfarande för gubbarna. Men jag får ju tänka på Helsingborg.
Han kunde knappast föreställa sig att hans HIF inte skulle ta en enda seger på de kommande 14 bortamatcherna mot detta Häcken. Eller för den delen att Häcken skulle bli ett etablerat lag på den övre halvan i Sverige.
29 september 1994:
HÄCKEN-HIF 2-3
1-0 Jesper Mattsson (42), 1-1 Jonas Dahlgren (58), 2-1 Jesper Mattsson (66), 2-2 Patrick Andersson (83), 2-3 Patrick Andersson (87)
Publik: 641
HIF: Sven Andersson – Roland Nilsson, Anders Jönsson, Ola Nilsson, Per-Ola Ljung – Mikael Ragvald (Marcus Lantz, 67), Martin Pringle, Jonas Dahlgren, Patrik Sundström – Mike Obiku (Mattias Eriksson, 74), Patrick Andersson
Eländet började fyra år senare, nästa gång Häcken var uppe i allsvenskan. Att sejouren denna gång skulle bli ett-årig för Häcken var redan klart när HIF reste till Nya Ullevi (matchen var flyttad dit på grund av diskoteksbranden på Hisingen) för mötet i den sista omgången. Nästan lika klart var det att HIF skulle vinna allsvenskan för första gången på 57 år – det krävdes ju bara en seger mot ett redan nedflyttningsklart ängagäng.
De flesta minns så klart vad som hände. Det som skulle bli en av de största dagarna blev till en av de mörkaste stunderna i HIF:s historia.
Ett krampande HIF dukade under för guldpressen. Efter Mathias Larssons ledningsmål i den första halvleken körde man fast och när väl chanserna kom mot slutet träffade man stolpen två gånger. Det blev förlust, 2-1, efter ett till Larsson-mål. Samtidigt som tvåan AIK hemmabesegrade Örgryte och gick förbi och säkrade guldet.
– De har ju haft massor av chanser hela säsongen, ibland när man suttit och tittat på sporten i TV har man lidit med spelarna i Helsingborg, så många chanser och, tyvärr, så många missar. Ett så fint lag som verkar ha en så härlig stämning och en så fin arena som Olympia..., sa Mathias Larsson till Helsingborgs Dagblad.
Sedan såg någon till att Häckens tvåmålsskytt transporterades till AIK:s guldfest.
– Det kommer att ta 50 år att glömma detta, konstaterade allsvenska skyttekungen Arild Stavrum, som byttes ut efter en timmes blek insats.
– Jag har själv känt på senaste tiden att det varit mentalt jobbigt. Vi hade ’’vunnit’’ på förhand och skulle bara ut och spela mot Häcken, som redan var klart för division 1. Men sådan är idrotten och fotbollen och det måste spelarna lära sig att leva med, att tåla pressen från omgivningen, sa tränare Åge Hareide till TT.
HIF:s guldfest blev till en bitter silverfest. Hareide rökte cigarr på Hotel Horisont där spelarna serverades kalvytterfilé. Enligt HIF:s jubileumsbok I nöd och lust kastade han videokassetten med matchen överbord från färjan till Helsingør.
8 november 1998:
HÄCKEN-HIF 2-1
1-0 Mathias Larsson (31), 1-1 Mattias Jonsson (51), 2-1 Mathias Larsson (63)
Publik: 9115
HIF: Sven Andersson – Ola Nilsson (Per-Ola Ljung, 85), Andreas Jacobsson, Zoran Jovanovski, Erik Edman – Erik Wahstedt (Christoffer Andersson, 75), Marcus Lantz, Kenneth Storvik – Arild Stavrum (Stig Johansen, 61), Magnus Powell, Mattias Jonsson.
***
Och sedan har det fortsatt likadant. Champions League-hösten 2000 hade HIF vunnit nio av de tio senaste allsvenska matcherna. Varvat med matcher mot Bayern München, Inter, Paris SG och Rosenborg var allsvenska motstånd inga större utmaningar.
Fram till att det var dags för resa till Hisingen det vill säga. Häcken, som till slut fick kvala sig kvar, besegrade HIF med 3-1, bara fyra dagar före HIF:s 2-0-seger hemma mot Nordens dominanter Rosenborg. Alvaro blev utvisad och marginalen till serieledande Halmstad växte till sju poäng och guldchansen var borta. Till slut blev det en andraplats för HIF.
15 oktober 2000:
HÄCKEN-HIF 3-1
1-0 Joakim Søndergaard (25), 2-0 Joakim Søndergaard (38, straff), 3-0 Patric Karlsson (48), 3-1 Björn Johansen (73)
Publik: 1355
HIF: Sven Andersson – Roland Nilsson, Ola Nilsson, Jozo Matovac, Niklas Persson – Christoffer Andersson (Stig Johansen 46), Björn Johansen, Jesper Jansson, Michael Hansson (Rade Prica 46) – Hans Eklund (Mattias Lindström 71), Alvaro Santos (Rött kort, 40).
***
2001 fick HIF åtminstone med sig en poäng från Hisingen. Häcken åkte ur igen, men när de var tillbaka fyra år senare var det dags för ett nytt rödblått haveri.
HIF hade tagit allsvenskan med storm i serieupptakten 2005. Ledda av Peter Swärdh med ett nytt 4-2-3-1-system inledde man med tre raka segrar. I premiären slogs föregående års stora silver-vinnare Halmstad tillbaka med 2-0 efter två mål av Peter Graulund inför 14453 åskådare på Olympia. Därefter följde 2-1 mot Gefle och 3-0 mot Elfsborg.
Inte skulle väl Häcken, som gjort två mål på de inledande tre matcherna, vara något större hot?
Så klart att de skulle. Efter 21 minuter ledde hemmalaget med 3-0 och därmed var den dagen förstörd.
2 maj 2005:
HÄCKEN-HIF 3-0
1-0 David Marek (8), 2-0 Dioh Williams (19), 3-0 Jonas Henriksson (21)
Publik: 2097
HIF: Daniel Andersson – Erik Wahlstedt, Andreas Granqvist, David Ljung, Christian Järdler – Andreas Dahl (Fredrik Björck 78), Atiba Hutchinson – Fredrik Svanbäck, Eldin Karisik, Thando Mngomeni (Gustaf Andersson 46) – Olivier Karekezi (Fahrudin Karisik 72).
***
2006 var HIF:s guldchans borta inför den sista omgången efter två raka kryss mot ettan och tvåan Elfsborg och AIK. Tredjeplatsen kunde man dock bärga via seger borta mot bottenlaget Häcken, nu åter tränare av Reine Almqvist. Ett inte särskilt otroligt scenario med tanke på att HIF hade tio raka matcher utan förlust.
HIF verkade dock inte särskilt intresserat av vare sig en tredjeplats eller en plats i det allt mer utskällda Royal League, som de fyra första lagen i tabellen kvalificerade sig för. Di röe hade knappt en målchans i hela matchen och förlorade på nytt med 3-0.
I och med Djurgårdens förlust mot guldvinnande Elfsborg blev det dock en Royal League-plats trots allt för HIF, men tredjeplatsen nöps av Hammarby.
Notera också att vi i denna sammanställning av bortahaverier mot Häcken inte tar upp det som hände ett halvår tidigare på Olympia: Henrik Larssons hemkomst efter 13 år utomlands slutade ju med ett praktfiasko inför 17500 åskådare när HIF förlorade med 1-3. Mot Häcken.
5 november 2006:
HÄCKEN-HIF 3-0
1-0 Dioh Williams (34), 2-0 Teddy Lucic (46), 3-0 Jonas Henriksson (65).
Publik: 2211
HIF: Daniel Andersson – Erik Wahlstedt, Andreas Granqvist, Fredrik Björck, Franco Miranda – Olivier Karekezi, Oskar Rönningberg (Andreas Landgren, 57), McDonald Mariga, Fredrik Svanbäck (Robin Kacaniklic, 75) – Luton Shelton (Babis Stefanidis, 37), Henrik Larsson.
***
Häcken åkte ur det året, via kval. Det dröjde två säsonger innan man var tillbaka i allsvenskan.
Vid nästa nedslag i den mörka HIF-på-Hisingen-historien hamnar vi i maj 2009. HIF hade inlett allsvenskan ganska övertygande, låg trea i tabellen efter nio matcher och hade chansen att ta över serieledningen. Häcken låg fjärde sist.
Men det blev så klart en ny ”skrällseger” för Häcken.
För tredje gången i rad gjorde Jonas Henriksson 3-0-målet när Häcken för tredje gången i rad vann med just detta resultat hemma mot HIF. Henrik Larsson och Rasmus Jönsson var tama längst fram och Markus Holgersson hade det tufft mot Häckens vänsterkant med Henriksson och David Frölund.
–Det funkade inte alls, konstaterade tränare Bosse Nilsson i en TT-intervju.
22 maj 2009:
HÄCKEN-HIF 3-0
1-0 Mathias Ranégie (30), 2-0 Mathias Ranégie (56), 3-0 Jonas Henriksson (74).
Publik: 2715
Pär Hansson – Markus Holgersson (Erik Sundin, 59), Marcus Nilsson, Joel Ekstrand, Adama Tamboura – Christoffer Andersson, Isaac Chansa (Marcus Bergholtz, 67), Marcus Lantz, René Makondele – Rasmus Jönsson, Henrik Larsson.
***
Ett år senare. HIF, under nye tränaren Conny Karlsson, körde över det mesta som kom i lagets väg under våren. Före VM-uppehållet vann man elva av 14 matcher och ledde serien med fem poängs marginal.
Efter VM väntade Häcken borta. Tvåan Malmö hade förlorat i sin omstart och HIF kunde alltså ta en åttapoängsledning inför andra halvan av säsongen.
Men istället blev det på Rambergsvallen som HIF började tappa greppet om vad som sett ut att bli ett nästan självskrivet allsvenskt guld.
Det blev inga 3-0 den här gången, men väl 2-1 till Häcken. Hemmalaget spelade sig ur HIF:s då berömda presspel och avgjorde på en straff i den 82:a minuten, orsakad av den annars stabile Markus Holgersson.
22 juli 2010:
HÄCKEN-HIF 2-1
1-0 Mathias Ranégie (30), 1-1 Christoffer Andersson (40), 2-1 Paulinho (82, straff).
Publik: 4418
HIF: Pär Hansson – Markus Holgersson, Marcus Nilsson, Joel Ekstrand, Erik Edman – Mattias Lindström, Ardian Gashi, Marcus Lantz, Christoffer Andersson – Rasmus Jönsson, Erik Sundin (Alexander Gerndt, 71).
***
Ett och ett halvt år senare var HIF ännu närmare guldet när man reste till Hisingen i början av september. Den här gången förväntade sig dock många ett dåligt resultat. HIF hade nyss sålt Rasmus Jönsson, Alexander Gerndt och Marcus Nilsson medan Peter Larsson hade gått tillbaka till FCK efter ett framgångsrikt lån. Bärande delar av Sveriges dominerande lag var borta.
Men för en gångs skull överträffade HIF förväntningarna i en bortamatch mot Häcken. Pär Hansson höll nere siffrorna i en ganska svag första halvlek, men efter paus tog HIF över och Mattias Lindström kvitterade i den 72:a minuten. Trots flera öppna lägen blev det dock inget avgörande på slutet, men HIF ledde efter matchen serien med sju poäng och kunde säkra guldet ett par veckor senare.
9 september 2011:
BK HÄCKEN-HIF 1-1
1-0 Majeed Waris (8), 1-1 Mattias Lindström (72).
Publik: 3038
HIF: Pär Hansson – Erik Wahlstedt, Markus Holgersson, Hannu Patronen, Erik Edman (Erlend Hanstveit, 90+1) – Mattias Lindström (Alvaro Santos, 85), Ardian Gashi, May Mahlangu, Christoffer Andersson – Simon Thern (Thomas Sørum, 45), Erik Sundin.
***
Efter detta har HIF faktiskt gjort flera fina insatser borta mot Häcken, även på nya Bravida Arenas konstgräs, som man spelade på första gången 2015.
Men före det hann man åka på en sista guldstridssmäll på Rambergsvallen.
I mitten av september 2013 misslyckades HIF med att hålla serieledningen borta mot bottenstridande Häcken.
HIF hade lett serien med fem poängs marginal ett par veckor tidigare, men tappade slutligen greppet om guldet i den här regniga matchen.
Peter Larsson och Arnór Smárason hade sett till att HIF ledde i mitten av den andra halvleken, men två snabba Häcken-mål fastställde slutresultatet till 3-2. Det var för övrigt förre HIF:are René Makondele som avgjorde. Mattias Lindström var nära en kvittering med ett stenhårt skott i ribban på tilläggstid, men di röe kammade noll och efter detta vann man bara en av de sista sju matcherna.
15 september 2013:
HÄCKEN-HIF 3-2
1-0 Simon Gustafsson (27), 1-1 Peter Larsson (53), 1-2 Arnór Smárason (55), 2-2 Simon Gustafsson (68), 3-2 René Makondele (73).
Publik: 3077
HIF: Pär Hansson – Emil Krafth (Carl Johansson, 80), Peter Larsson, Erlend Hanstveit, Christoffer Andersson (Álvaro Santos, 83) – Mattias Lindström, Loret Sadiku, Ardian Gashi, Imad Khalili – Arnór Smárason, Robin Simovic (David Accam, 71).
***
Det är sju år sedan den förlorade guldstriden nu. Prestationerna från HIF har som sagt ofta varit bättre borta mot Häcken på senare år och numera kan man inte åka på några chockförluster där då de svartgula helt krasst blivit bättre samtidigt som HIF blivit sämre.
Ändå kvarstår faktum: HIF har inte vunnit borta mot Häcken på 26 år och 14 matcher.
En seger för HIF ikväll hade varit välkommen, men räcker inte för att radera ut alla dessa hemska resultat. Bortamatcher mot Häcken är ett av de mörkaste sportsliga kapitlen i historien om HIF.
***
14 raka för HIF utan vinst borta mot Häcken, här är alla matcherna:
1998: 1-2
2001: 1-3
2005: 0-3
2006: 0-3
2009: 0-3
2010: 1-2
2011: 1-1
2012: 2-2
2013: 2-3
2014: 1-1
2015: 1-2
2016: 0-2
2019: 1-2
***
Källor:
Anders Donelius m.fl. – I nöd och lust (2006)
Stattenakurvan.se
Göteborgs-Posten
Helsingborgs Dagblad
Expressen
Aftonbladet
TT
Svenska Fans HIF
***
Foto:
Bildbyrån
