DOKUMENT: HIF:s svacka och hur man studsar tillbaka i derbyt
Syrianska kom på besök på Olympia i söndags. Seriejumbon hade inte besegrat HIF på fem försök i allsvenskan. Man hade tagit en poäng på de tolv senaste matcherna i serien. Syrianska låg och ligger dundersist. Man kommer att spela i Superettan nästa år. Hur HIF kunde drabbas av fiaskot mot Syrianska och hur man studsar tillbaka mot MFF? E-Zine söker svaren.
BAKGRUNDEN
Berättelsen om HIF:s 2013 kan vi ganska bra vid det här laget. Med en ny tränare satsade man efter Europaåret långsiktigt. Robin Simovic var enda nya spelaren samtidigt som dyra Champions-investeringar som Thomas Sørum och Nikola Djurdjic inte kunde ersättas utöver detta. Det skulle visa sig att detta inte behövdes. Efter en trevande inledning med cupexit mot Blåvitt och en tidig svacka i serien sprang May Mahlangu och Ardian Gashi igång som om det var 2011 igen. Alejandro Bedoya var ännu bättre än i höstas och Simovic öste in mål. David Accam sprang ifrån allt och Mattias Lindström var plötsligt en av seriens bästa spelare igen. Loret Sadiku blev allsvenskans bäste mittback och Erlend Hanstveit var pånyttfödd. Emil Krafth så bra som hans talang lovat. Pär Hansson och Peter Larsson gjorde sitt.
Inför det lilla juni-uppehållet ledde HIF serien med fem poäng och man hade spelat på en nivå som tillhör de absolut högsta jag sett HIF spela på. Inte riktigt lika bra som våren 2010 men ungefär lika bra som sommaren 2011.
Alejandro Bedoya lämnade som väntat när juni blev juli, men efter två sämre insatser direkt efter uppehållet tog HIF 10 poäng av 12 möjliga under månaden. Trots att May Mahlangu, allsvenskans bästa spelare i vår, mycket olycklig skadade sig för resten av året, såg det efter 4-2-segern i Göteborg den 28 juli ut som att HIF skulle brisa iväg mot ett nytt SM-guld. Fempoängsförsprånget var ett faktum igen.
UNDERDOGS
Sedan dess har det mesta gått åt skogen. Och efter 2-2 mot Syrianska går HIF in i ett hemmaderby mot Malmö FF som tydliga underdogs. Det har inte hänt på åtta eller nio år.Detta trots att kvällens match är en del av den allsvenska guldstriden. De tidigare så tydliga serieledarna är med i kampen, trots bara två vinster på de senaste sju matcherna. Vinner de ikväll har de på allvar sänt en elchock rakt in i den nordvästskånska gulddrömmen på nytt.
Men Malmö är favoriter den här gången, trots att laget bara vunnit två av de senaste tolv derbyna. Hela Fotbolls-Sverige förväntar sig att HIF ska följa upp söndagens fiasko med förlust och lämna guldkampen till förmån för en duell mellan MFF och IFK Göteborg.
Kan man se läget som något positivt?
- De senaste åren har det varit så att vi ska vinna varenda match hemma. Det kan vara skönt att slippa vara favorit nu, säger Peter Larsson. Den pondusstarke mittbacken har både hunnit med att stoppa en inrusande MFF-supporter i ett bortaderby (2011) och att vara bäst på plan i ett hemmaderby (2012).
- Man kan se på vårt spel att det inte är på topp. Men vi är kvar där uppe i guldstriden och det ska vi vara tacksamma för.
EN DJUP FORMSVACKA KRÖNTES MED SYRIANSKA
Ja, på topp har sannerligen inte spelet varit på slutet. 1-2 mot Djurgården (10:a i tabellen). 0-0 mot IFK Norrköping (9:a). 3-4 mot Mjällby (7:a). 2-3 mot Häcken (11:a) och nu alltså 2-2 mot Syrianska (sist). Fem poängtapp mot mitten- och bottenlag på sju matcher. Det värsta av dem var så klart debaclet i söndags.Men Syrianska-matchen bjöd egentligen inte på något nytt. Den rödblåe patienten visade upp samma symptom som mot Häcken. Samma symptom som mot Mjällby och Norrköping. Samma symptom som i stora delar av segermatcherna mot BP (3-2) och Gefle (2-1). Slarviga uppspel, enkla baklängesmål, bolltapp.
- Vi släpper in två väldigt billiga mål, säger Arnór Smárason om Syrianskas bägge fullträffar.
- När vi går framåt och tappar bollen är vi inte riktigt med med hela laget i de defensiva omställningarna, säger Peter Larsson.
- Spelet är tempofattigt. Vi får ingen fart på bollen. Det ser ut som att man inte försöker och då blir publiken och vi frustrerade. Det låser sig. Vi kommer inte rätt, det är svårt att förklara… Vi vill ha tempo på bollen men det blir inte så, säger Matte Lindström.
När tränare Roar Hansen efter presskonferensen fick svara på påståendet att bolltempot är svagt satte han fingret på ett fjärde problem:
- Ja, kan du gå ner och säga det till spelarna och fråga dem varför? Jag frågar mig också varför. Vi har suttit och tittat på bilder i veckan från Häcken och vi ser hur det ser ut. Men spelarna är också människor, de har inte det rätta självförtroendet. Jag kan välja att såga mig vid fotknölarna eller såga någon annan vid fotknölarna. Men det hjälper inte i det tillstånd vi är i. Vi tränar bra och man ser att ibland ser det jävligt bra ut och då gör vi fina mål. Men sen helt plötsligt så (går det mindre bra).
SPÖKET FRÅN I VÅRAS
HIF har helt enkelt hamnat i en dålig spiral. Självförtroendet finns inte där. Det spelar ingen större roll just nu att man vet hur man borde spela, vad man ska göra. Det fungerar inte just nu. Alla avstängningar och skador i sommar har inte hjälpt till.Och en annan stor bov i dramat är nog hur bra det gick i våras.
- Vi måste ha bättre balans i laget, men det har vi pratat om. Vi är lite för offensiva kanske. I våras funkade det, då gjorde vi fler mål och var farliga. Nu straffas vi istället när vi tappar boll, säger Peter Larsson.
HIF lever fortfarande i skuggan av May Mahlangus och Alejandro Bedoyas vårspel. När man som lag inte lyckas prestera lika briljant framåt som med dessa båda i laget blir defensiven lidande. Eller kanske snarare, det krävs en större offensiv insats för att göra lika många mål nu, jämfört med i våras. Sedan Alejandro Bedoya lämnade har faktiskt HIF gjort 23 mål på 11 matcher. Fler än 2 per match. Det är bättre än alla andra allsvenska lags snitt, även om det inte är riktigt lika bra som 30 mål på 13 HIF-matcher innan dess.
Den stora statistiska skillnaden i jämförelsen mellan ”före och efter” finns dock i antalet insläppta mål.
- Från att ha varit det tätaste laget så släpper vi in alldeles för mycket. Just att vi kommer i underläge och får jaga… Det kostar att jaga, säger Roar Hansen.
Sedan May Mahlangus hälsena gick av har HIF släppt in 16 mål på nio matcher. Bara Syrianska och BP har sämre snitt i allsvenskan. Jämför: HIF släppte in elva mål på de första 15 matcherna.
Samtidigt har Arnór rätt om Syrianskamatchen här:
- Vi har bollen nästan hela tiden, speciellt de sista 20 minuterna. Då ska vi avgöra matchen.
För trots två insläppta skapade HIF trots allt flera riktigt bra chanser att avgöra på slutet. Mot Häcken missade man fyra riktigt fina lägen.
- Vi skulle vunnit matchen (mot Syrianska) med de lägen vi hade, säger Peter Larsson.
Och det stämmer ju. Samtidigt hade man ju också gjort det trots alla missade målchanser om bara defensiven varit som tidigare.
BACKLINJEN HAR BLIVIT MER SÅRBAR
- De spelar på kontring. De försvarar sig med sex man och anfaller med fyra man så de fuskar lite på kanterna. Då är det extra viktigt att spela förbi de gubbarna på kanterna och behålla bollen där så att de inte kan kontra. Då tvingar man de fyra offensiva att springa hem också. Det gör vi vissa stunder i matchen, säger Roar.- Men när det är en defensiv omställning så är det mer gynnsamt om man springer hela vägen hem på rätt position istället för att stå och titta och hoppas att det fixar sig. Vi slarvar med väldigt basic grejor, lägger han till.
Laget blir helt enkelt för långt. Motspelarna får stora ytor att kontra på. Ytan framför backlinjen lämnas för ofta öppen. Det gör backlinjen betydligt mer sårbar än i våras och då blir det ju också förståeligt att försvararna gör fler individuella misstag nu.
- Första målet, där får han bara gå rakt igenom… Det är tafatt försvarsspel, säger Mattias Lindström om Dinko Felics enkla 1-0, där Syrianskaspelaren i det närmaste spatserade igenom HIF-defensiven.
- Vi har haft en dålig ovana att släppa in tidiga mål. Det har varit enkla misstag från vår sida och vi har fått kämpa oss in i matchen igen utan att lyckas avgöra, säger Peter Larsson.
Varför släpper ni till så många billiga mål?
- Jag vet inte. Det är svårt att säga. Det är både individuella misstag och att vi inte får ihop det defensivt som lag. Jag tror att det kan handla om att vi hade väldigt bra offensiv innan. Och nu när vi tappat lite i det så blir defensiven lite lidande för när vi har bra offensiv så skapar vi mycket och har mycket boll. Och när vi inte har det så tappar vi boll och får omställningar mot oss.
DAGS ATT GLÖMMA OCH GÅ UT OCH "KÖTTA"
Och nu ska HIF alltså möta serieledarna i ett sådant där Superderby som handlar om guld och som så sällan spelats genom historien. De flesta av mötena mellan HIF och Malmö FF har ägt rum när antingen det ena eller andra eller inget av lagen slagits i absoluta toppen. Skånelagen har sällan varit inblandande i guldstrid samtidigt.Det här är en sån speciell match att HIF inte har något annat val än att bara kasta bort alla de där problemen vi pratat om i den här artikeln och begrava dem.
Annars blir man straffade. Ta till exempel ytan framför backlinjen, som varit problemet på slutet, är spelare som Jiloan Hamad och Simon Thern hyperfarliga. Och när Syrianska ställde om med Dinko Felic och Sebastian Rajalakso, så kan Malmö mönstra Magnus Eriksson och Emil Forsberg. Markus Halsti är avstängd men ersätts av Erik Friberg, en annan tuggande inner.
Roar Hansen fick frågan om vad han kan göra när läget är som det är.
- Jag får pussa, krama och jaga spelarna. Jag vet att de vill. Lika väl som vi hade det självförtroendet i våras så har vi inte det just nu.
Men kanske är det också just i en sån här speciell match som HIF har chansen att just kasta borta alla de där problemen och begrava dem. När taktik och positionsspel blir lite mindre vikigt, på bekostnad av betydelsen av (i brist på bättre ord) glöd och kamp. Ardian Gashi , Peter Larsson, Mattias Lindström, Christoffer Andersson och Arnór Smárason spelar faktiskt i det här laget. Det passar sig rätt bra i derbyn.
- Vi har inget att förlora, säger Matte.
- Det har låst sig i de sista matcherna, så det kan vara skönt att nollställa nu och bara köra. Det blir en sådan match och det kanske kan hjälpa oss.
När HIF för första gången på mycket länge slipper att vara favoriter till en seger har man ett ypperligt tillfälle att sluta tänka, att sluta reflektera, att sluta susa ner i självförtroendespiralen.
- Man ska inte hålla på och peta på allting, det har ändå inte stämt. Nu är det bara att försöka få ihop laget och göra jobbet tillsammans och inte tänka för mycket, säger Peter Larsson.
Roar Hansen direkt efter Syrianska:
- Just nu har vi inte en form som visar att vi vill vara med hela vägen ut. Det vi kan trösta oss med är att vi har en derbymatch om fyra dagar.
- Då är det bäst att vi slutar fundera. Om vi så ska kötta ner dem så får vi göra det.
Betydelsen av formrader upphör nu: Det är Dags för Derby.
Gustav Lundbladinfo@gustavlundblad.com2013-09-25 06:00:00
