Redaktionens julkalender #7
ÖIS är som bekant klara för Superettan 2013. Men som vi alla vet så var det inte långt borta att man tog klivet upp redan förra året. Det var i Skövde, på Södermalms IP, som uppskattningsvis runt 1000 ÖIS:are svävade mellan hopp och förtvivlan för drygt ett år sedan.
Under avslutningen på 2011 års Division 1 Södra var ÖIS avhängda från toppstriden ett antal gånger, kändes det som. Jag minns till exempel matchen mot Norrby. ”Drömmen lever”, stod det på tifot. Resultatet gick dock inte vår väg, utan det blev förlust och ännu en gång var det kört. Allt hopp försvann, åtminstone tillfälligt. Som så många gånger förr det året kom ÖIS tillbaka, då Sylvia plötsligt åkte på tre raka förluster. Förutsättningarna inför den avslutande matchen i Skövde var därför ganska bra.
Både ÖIS och Sylvia stod på 46 poäng vardera. Vi skulle åka till Skövde för att spela en match som för dem i princip var betydelselös, de hade ju redan säkrat avancemanget. Sylvia skulle åka ner till Skåne och ta sig an hemmastarka Lund som varit svårslagna på Klostergården och släppt in få mål där. Med andra ord var känslan hos de flesta rätt bra. Vid normala resultat i dessa matcher skulle ÖIS ta kvalplatsen.
Det började också lovande. Samtidigt som ÖIS gjorde 1-0 genom Nico kom det rapporter om att Lund ledde med två mål mot noll och det jublades ordentligt på läktarna. Folk började tro mer och mer på Superettan. Glädjen blev några minuter senare fylld med lite mer ångest då resultattavlan visade 2-1 mellan Lund och Sylvia. De skulle väl inte vända detta nu? Jo, det skulle de. Med 20 minuter kvar satte den utpräglade målskytten Allan Borgvardt 2-2 och i ÖIS-klacken på Södermalms IP orkade folk inte titta längre. När sedan Leinar under slutminuterna prickade stolpen vid en straff och Sylvia satte avgörande 2-3 var det över, och denna gång var det verkligen det.
Folk sökte sig åt alla möjliga håll. Vissa ville bara ta sig hem, andra vill stanna kvar och hylla spelarna och vissa visste inte riktigt vad de skulle hitta på för något. Alla kände nog i vilket fall en enda stor tomhet. En tomhet som varade ett tag, men som senare utvecklades sig till en mycket positv känsla inför ett ljusare 2012, med fina nyförvärv och en helt annan stabilitet. Denna känsla varade under hela året och tog ÖIS upp till Superettan.
