Dubbla mål av Gall gav Giffarna 2-1 seger på hemmaplan mot Elfsborg
Trots en bra säsongsstart och riktigt bra vårväder var det en riktigt dålig publiksiffra (runt 3200) återigen. De som inte kom kan mycket väl ha ångrat sig då det var en rätt underhållande match, framför allt andra halvlek, även om kvaliteten kanske inte alltid var av yttersta klass. Det som avgjorde matchen var däremot av hög klass. Bataneros passningar hör hemma på en betydligt högre nivå än Allsvenskan och Galls nedtagning och avslut var även det på väldigt hög nivå. Giffarna
Giffarna ställde upp med samma lag som senast bortsett från det oundvikliga bytet av skadade Sema. I Semas frånvaro fick något överraskande Christian Rubio göra sin debut som högerytter. Med Rubio i startelvan hade de flesta förväntat sig Wilson på den positionen. För Elfsborgs del var det fem nya namn i startelvan, åtminstone tre av dessa pga skada (Joakim Nilsson, Ishizaki och Samuel Holmén) medan jag är osäker på vad som var orsaken till att Drezevic satt på bänken och att Adam Lundqvist, som skrivit på för spel i MLS, inte ens tog plats på bänken.
Matchen startade med att bägge lagen försökte skapa chanser. Det första läget fick Elfsborg via ett felpass från Gracia som gav Per Frick en chans som inte ledde till något farligt.
I sjunde minuten får Gall bollen och passar till Hallenius som hjälper än längre fram i banan. Gall utmanar Daniel Gustavsson som gör sitt för att försöka stoppa Gall. När Gall faller så blåser domaren för straff nära kortlinjen. Rimligen helt onödigt för Gustavsson att ge domaren en möjlighet att blåsa straff i det läget då det hade krävts något alldeles extra för Gall att hjälpa till att få bollen i mål från den vinkeln och med många Elfsborgare i läge att hjälpa till. Straffen ser ut att vara korrekt dömd om än väldigt billig. Straffen tar Gall själv hand om och lägger tryggt till vänster om målvakten. Det ser ut som om Gall kan välja hörn efter att Elfsborgs målvakt redan lagt sig ned.
Som ofta är fallet så får motståndarlaget snabbt en chans att direkt kvittera men trots ett fint inlägg så ändar det inte ut i något då anfallaren inte når bollen.
Under resterande delen av halvleken skapas inte så många chanser. De som sker är huvudsakligen till Elfsborg men med avslut som inte satte Eskelinen på prov. Hade krävts högklassiga avslut för att bli något dock. Mest diskutabelt är när Daniel Gustavsson smäller ihop med Myrestam vid straffområdesgränsen vid ett förhållandevis öppet läge. Nog borde det varit frispark och en tuff domare kanske rentav kunde bedömt det (felaktigt) som frilägesutvisning. Domaren var helt klart inte på Daniel Gustavssons sida i första halvlek, något som Gustavsson även påpekar i Cmores halvtidsintervju. Utöver Gustavssons läge så hade Elfsborg en nickmöjlighet på frispark och Per Frick ytterligare en chans när han snirklade sig fram mot Eskelinen för att skruva bollen utanför bortre stolpen och Robert Gojani en halvträff på en halvvolley vid central straffområdeslinje.
Noterbart från första halvlek är att David Batanero täcktes rejält av Elfsborg och att det istället gav Juanjo Ciercoles gott om yta vilken han även utnyttjade rätt bra och kunde ge stöd till Giffarnas offensiv som trots brist på heta målchanser ändå existerade. Närmast var det när Rubio försökte sig på ett direktskott vid straffområdespunkten men knappt träffade bollen.
Om första halvlek bjöd på få chanser så var det tvärtom i andra halvlek. Trots att det var många chanser som skapades var det ändock få riktigt farliga chanser som skapades.
Andra halvlek inledes med ett rätt tydligt Elfsborg övertag och den första riktiga chansen fick Lundevaller när han i öppet (men svårt) läge skjöt över.
Märkligt nog så blev det en tveksam straff även i andra halvleks sjätte minut. Kändes rätt mycket som att Elfsborg fick straffen pga att Giffarna fått en tveksam straff i första för om den var billig i första halvlek så var den än billigare i andra halvlek. I en tilltrasslad situation mellan David Myrestam och Elfsborgs anfallare så tycker Magnus Lindgren att det är straff. Det ser ut som ett felaktigt domslut men är svårt att verkligen säga med säkerhet att straffen är inkorrekt. Eskelinen går ät rätt håll men Issam Jebalis straff är för bra placerad för att Eskelinen ska nå den.
Likt Elfsborg i första halvlek så skapar Giffarna direkt en målchans efter mål. Giffarnas chans dock betydligt närmare att resultera. Batanero som varit osynlig i första halvlek tar skott som tar i stolpen (utom räckhåll för målvakten) följs upp av Linus Hallenius som tvingar Stuhr-Ellegård till en kvalificerad räddning.
Det tog bara några minuter till när David Batanero återigen är i strålkastarljuset. Från ingenting lägger han en mästerlig pass till Romain Gall som gör sitt andra mål för dagen. Batanero slår bollen felvänd vid ena sidan av mittplan till andra sidan av planens straffområdesgräns. Inte många spelare som kan slå dylikt pass och passet hör hemma på en helt annan nivå än Allsvenskan (!). Även Galls mottagning och avslutning håller yppersta klass. Även den här gången är det Daniel Gustavsson som han har emot sig men den här gången får han aldrig grepp på Gall som trots dålig vinkel får in bollen i mål.
Efter Giffarnas mål handlar nästan allt om Elfsborg som skapar det mesta kommande 20 minuterna för att därefter skapa en rejäl press mot Giffarnas mål. Trots många chanser saknas det dock riktigt vassa lägen och avslut. Inbytte Prodell får tre bra lägen utan att komma till avslut och även Daniel Gustavsson har tre bra lägen och ett av dessa tvingar Eskelinen till en mer kvalificerad räddning medan övriga förvisso går mot mål men innan dess har tappat all fart. Giffarna tar sig fram mot farligheter men skapar inget värt att återrapportera efter segermålet. I slutet sätter man in rejält defensiva byten vilket också gjorde att halvchanserna blev än lindrigare. In kom Björkander för Rubio i 70:e (ovanligt tidigt för att vara Giffarna!), Skoglund i 81:a för Wilson och Reyes i sista ordinarie matchminut för Gall. Svårt begripa varför Reyes inte ges mer tid på plan för hans spring avhjälpte mycket av den press som Elfsborg skapade på Giffarnas vänsterkant där det snarare handlade om lite tröttare ben än svagt försvarsarbete från främst Gall och Olsson sista halvtimmen.
Trots att Elfsborg hade så mycket press och halvchanser så var det ändå Giffarna som vann matchen när det gäller riktigt heta målchanser med 2-1 eller möjligen 3-1 beroende på hur man ska bedöma Galls möjlighet till avslut vid straffen för ärligt talat var inte Elfsborgs straff någon speciellt het chans då spelaren var felvänd och hade haft det svårt att ta ett avslut även med en snällare behandling av Myrestam. Oavgjort hade dock varit det rättvisa och kanske rentav med Elfsborg lite mer värd segern sett till de chanser som skapades. Men gäller att kunna skapa och förvalta målchanser och där var Giffarna strået vassare och man förlänger sin segerlösa svit i årets allsvenska till fem matcher och tar även för första gången sen 2015 två raka hemmasegrar. Noterbart är att redan fyra förlustfria inledningsmatcher var allsvenskt rekord för Giffarna och det rekordet förlängs nu ytterligare. En svit som kan ytterligare förlängas om man kan förlänga sin förlustfria rad mot Hammarby till 14 matcher kommande helg.
Hos Giffarna måste det ges rejält med plus till Romain Gall. Han var bäst på plan och var ett ständigt hot mot Elfsborgs försvar även om det väl endast var de två målen som var något man kan kalla för chanser. I första halvlek visade Ciercoles riktigt hög nivå och gjorde även det bra i andra halvlek. Mot Dalkurd var Tamimi svajig defensivt men idag var han bäst i backlinjen både offensivt och defensivt. Istället var det Gracia som agerade mer osäkert. Myrestam var stabil bortsett från vid straffen där han borde kunnat göra betydligt bättre ifrån sig. I övrigt var det endast ett fåtal, ack så viktiga, aktioner från Batanero som är värd att plussa extra för och Eskelinens återigen stabila målvaktsinsats.
