- -
Efter derbyt: Något tyngre, något bättre
Det första riktiga derbyt på elva år gick av stapeln under lördagseftermiddagen. Inför dryga 2000 personer kunde ett något tyngre Oddevold vinna mot lillebror IFK Uddevalla med 2-1. Som sig bör efter ett tillknäppt derby ifrågasätts rättvisan i resultatet men här kan slås fast att Oddevold inte behöver skämmas för trean. Extra skönt blir det förstås efter de senaste dagarnas uttalanden från den före detta Oddevoldare, numera IFKaren, Angelo Vega om hur bra IFK är och hur tråkiga Oddevold är.
Första halvlek
Det var IFK Uddevalla med hemmaplan och vanan med den rent bedrövliga konstgräsmattan i ryggen som inledde bäst. Man spelade ett smånätt passningsspel och försökte såga sig igenom på kanterna vilket man lyckades med ganska bra. Oddevold spelade på ett liknande sätt men med några fler längre alternativ i passningsspelet än hemmalaget. Första målchansen gick även den till IFK genom duktige Jesper Andreasson som tidigare varit på gång till just Oddevold. Denna chans, liksom många hel- och halvchanser i Oddevolds straffområde gick om intet mycket tack vare avsaknad av resoluthet. Undertecknad såg flera gånger lägen där Oddevold borde varit mer intensiva i sitt rensande men där IFK gjorde det onödigt krångligt för sig och tappade läget. Oddevolds ledningsmål lät inte vänta på sig längre än dryga kvarten då Edon Queriqi i hemmalaget lyckades tåa in bollen bakom egen målvakt. Målet blev tändvätskan som Oddevold behövde. Man fick ny energi och kunde pressa tillbaka IFK mer. Gästerna hade ytterligare en boll i maskorna som dömdes bort för ruff och även en nick som letade sig i ribban. På IFKs konto återfinns en rejält farlig trippelchans som räddades på mållinjen. Båda lagen tvingades till tidiga byten. Robin Ganemyr tvingades utgå för Oddevolds räkning och i hemmalaget lämnade både Angelo Vega och Jonas Larsson planen innan man blåst till halvtidsvila. Mot slutet av de första 45 jämnade spelet ut sig och resultatet 0-1 stod sig halvleken ut.
Andra halvlek
Starten av andra akten gick även den till IFK som spelade bra i början. Imer Beqiri gjorde ett fint jobb på det inre mittfältet och till slut kom också utdelningen efter 60 minuter. Målet i sig var kanske inte helt logiskt och såg misstänkt mycket ut som en bjudning men det här hade kamraterna spelat ihop sig till. Om Oddevolds ledningsmål var en injektion så hade IFKs nästan en omvänd effekt då man tappade mycket av spelet efter sin kvittering. Oddevold åt sig tillbaka in i matchen och var det laget som skapade flest chanser, varav en resulterade i mål. Inläggsspelet fungerade ganska bra mot slutet av matchen och flera spelare skall ha en liten eloge för detta. En fast situation var dock det som avgjorde.
Sammanfattning
Oddevolds spel tar sig så sakteliga och idag anser jag att vänsterkanten fungerar bra. Ett av målen kommer genom denna och det är glädjande att se att vi har ett embryo till inläggsspel med så många välväxta spelare i laget. Tobias Mikaelsson på högerkanten hade kanske inte en av sina bästa dagar men så är varken han eller inhoppande Jesper Westermark i perfekt form efter skador och sjukdomar. Matchen i sig präglas annars mycket av kamp och det delas ut sju gula kort. IFKs spel påminner mycket om det vi fick se från Oddevold första gången man var tillbaka i division 1. Det ser ganska bra ut, man har en del kvalitéer man tyngen och stabiliteten finns där kanske inte alla gånger för att avgöra matcherna. En rättvis seger även om det lika gärna kunde slutat med kryss,
Målen
0-1, Självmål ('16)
Efter att spelet satts igång snabbt vid en frispark avancerar Emmanuel Adebayo i banan och spelar ut till Hampus Bohman. Inlägget från dennes vänsterfot söker en framrusande Eric Kallberg som i kamp med Edon Queriqi inte blir först på bollen. Hemmaförsvararens tå styr dock bollen i mål.
1-1, Imer Beqiri ('60)
Ett passivt Oddevold försvar får en chansboll spelad över sig. Om fokus på bollen var för stort låter jag var osagt men Imer blir väldigt fri när han springer in bakom backlinjen och kan nicka, på studs, över David Stenman i Oddevoldmålet.
1-2, Peter Nyström ('83)
En högerhörna skruvas in av Hampus Bohman och Peter Nyström är en halvmeter längre än alla i sin omgivning. Nicken från nära håll blir helt otagbar.
Dagens !
Riktigt riktigt kul med ett riktigt derby igen. Oddevold och IFK är de naturliga rivalerna och det är först på senare år som andra lag har konkurrerat med kamraterna om platsen som naturlig nemesis till Oddevold.
Dagens ?
Med ovanstående sagt blir ändå jag lite besviken på att det inte finns fler tydliga IFKare i staden. Sympatierna finns där, helt klart, men läktarkampen uteblev fullständigt. Hoppas att IFK kan försöka skapa något likt Oddevold har i Bohus Bataljon.
Laguppställning
