En mörbultad men inte nedslagen 124-åring
Boxningsvärlden har sorg. Joe Frazier har avlidit och Muhammad Alis tid är troligtvis snart kommen. En annan som har varit nere för räkning är Örgryte Idrottssällskap. Sveriges anrikaste fotbollsförening lyckades dock resa sig på nio och står nu åter upp, sakteliga stabilare. Idag, den fjärde december, fyller Örgryte IS 124 år.
Slå upp misär i svenska akademins ordlista och du får se en bild av ÖIS-emblemet, med en beskrivning av vår tillvaro de senaste åren. Ända sedan Erik Hamrén lämnade oss för vidare äventyr i Danmark har det inte varit någon lätt uppgift att vara ÖISare. Dels har de rent sportsliga resultaten varit oerhört nedslående med säsongen 2008 som enda undantag. I övrigt har vi antingen harvat i botten av allsvenskan eller fått se oss vara otillräckliga i Superettan. I år sjönk vi än lägre då vi höll till först i den svenska tredjedivisionen, och inte heller där räckte vi ända vägen fram. För en klubb som i början av 2000-talet kämpade om SM-guld är den här tillvaron som natt och dag.
Ekonomin har ju nämligen som ni alla vet visat sig vara vår värsta ovän, vår nemesis. Vår kryptonit. Efter flera år av misskötsel nådde vi i höstas ändpunkten. Då rann bägaren över och de ena negativa beskeden efter de andra sköljde över ÖIS-gården med en förgörande kraft. Det började med en så smått hoppfylld företagsrekonstruktion, fortsatte med personaluppsägningar samt spelar- och tränarflykt, för att sedan mynna ut i en konkurs för Örgryte Fotboll AB. Däremellan lades en allt för hastad och slafsligt planerad idé om ett samarbete med Qviding fram som skulle fungera som vår räddning, men av det hela bidde det en tumme. I slutändan var frågorna för många, svaren för få, och Örgryte IS tog istället nya tag i division 1. På egna ben.
Kaoset från november 2010 fram till seriestarten 2011 var totalt. Uppgivenheten var stor och rädslan var än större; rädslan för vad som skulle hända med vårt älskade Örgryte IS. Nu har tillvaron lugnat ned sig en aning och man behöver inte längre knapra Zoloft för att klara av livet som ÖISare. Ekonomin är sakta men säkert på väg att stabiliseras, stödet bland oss supportrar är fortsatt starkt även om vi inte alltid är så många, och in på planen har flera unga, lovande spelare tagit klivet. Den senaste perioden må har varit stormig, men låt oss glömma det ett slag. Låt oss lägga alla negativa tankar åt sidan en dag som denna.
Låt oss begrunda och glädjas över det faktum att Örgryte Idrottssällskap är vid liv.
De flesta supportrar tar sitt lags existens för givet. Det gör inte vi. För vi har balanserat vid avgrundens rand, vi har stirrat döden i vitögat – och vunnit kampen. Styrkeförhållandena är inte vad de har varit och vi håller inte längre till i svensk fotbolls finrum, men vi lever åtminstone. Och när allt kommer omkring är inte något år i division 1 världens undergång. Vi har varit där förut och lyckats ta oss därifrån, och sanna mina ord, det ska vi göra igen – kommande säsong eller någon därefter. För vi, vi är Örgryte Idrottssällskap. Sveriges anrikaste fotbollsförening tillika svensk fotbolls pionjärer.
När återkomsten till Allsvenskan kommer att ske är oklart. Kanske tar det fem år, kanske tar det tio. Utnämnd att leda oss dit är före detta spelaren Hans Prytz som tar över tränarsysslan efter Roberto Jacobsson. Prytz var en av guldmakarna 1985 och förhoppningsvis kan han göra som sin dåvarande tränare, den legendariska Agne Simonsson, och leda sitt lag till framgång. Vilka spelare han kommer att ha till sitt förfogande är ännu dolt i det dunkla då det fortfarande återstår månader av den lika delar hoppfulla och ångestframkallande perioden vid namn Silly Season. Oavsett vad som händer fram till premiären vill det sig till att vi supportrar fortsätter att engagera oss och ger laget vårt stöd. Wilhelm Friberg skrev själv om den där söndagen 1887 att:
”Ingen av dessa (de tolv närvarande på mötet, reds. anm) drömde väl den natten, att den lilla snöboll de kramat samman från sin ungdoms ljusa alptopp skulle komma att rulla ned och bilda en lavin, som kom att utbreda sig över allt Sveriges land och där utanför.”
Men så blev det. Grattis på 124-års-dagen ÖIS. Må vi fira många, många fler födelsedagar tillsammans.
