En supporters förtroende
Det har nog inte undgått särskilt många ÖSK-supportar att årets säsong varit allt annat än spikrak. Snarare har den varit fylld av irrvägar och återvändsgränder där vi ömsom suttit hyggligt säkert i tabellen och ömsom känt flåset i nacken från lagen på platserna på såväl direkt nedflyttning som kval. Vart går gränsen för en supporters förtroende och vad vore i så fall en rimlig åtgärd för att återupprätta detsamma?
Den här säsongen har ÖSK-hjärtat fått pumpa mer nervöst än på många år. Poängutdelning och tabellplacering, men också själva spelet har haltat rejält. Från poängmässiga toppar i segern hemma mot AIK och från spelmässiga mästerverk borta mot Sundsvall till under-isen-prestationer i exempelvis delar av matcherna mot Sirius, Helsingborg eller senast mot Häcken.
Jag noterar nu att det börjar knorras en del bland supporterleden och en hel del börjar släppa mer eller mindre välmenade åsikter som att det kanske är dags för ÖSK och Axel Kjäll att gå skilda vägar. Allt för att sända en signal till supportrar och sponsorer om hur allvarligt styrelse och VD ser på det aktuella tabelläget.
Jag kan inte uttrycka mig tillräckligt tydligt om hur mycket jag inte delar de åsikterna.
Och det är av flera orsaker.
Min första är att ÖSK inför rekryteringen av Kjäll, men också inför årets omorganisation där Kjäll blev Manager hela tiden pratat om långsiktighet och kontinuitet. Att då, ett halvår senare, helt plötsligt ändra sig på den punkten och börja såga av grenen som Kjäll sitter på skulle jag se som oerhört förvånande ur det perspektiv. Jag ser det snarare som att ÖSK ledning skulle skjuta sina egna ord om långsiktighet i både fot och ben om de valde den kortsiktiga lösningen att skylla allt på Kjäll.
Jag varken tror eller hoppas att den tanken finns i ÖSKs ledning.
Min andra är årets alla skador. När jag räknar ihop alla ÖSK-spelare som under kortare eller längre perioder varit frånvarande relaterat till skada eller sjukdom får jag ihop hela 19 spelare.
Ingen klubb i Allsvenska klarar av att prestera under de formerna. Inte Malmö FF, inte AIK, inte IFK Norrköping, inte Örebro SK.
Om jag inte är helt ute och cyklar är de spelare som är eller har varit skadade och eller sjuka under delar av vårsäsongen följande: Daniel Björnkvist, Kevin Wright, Arvid Brorsson, Fábio, Michael Almebäck, Martin Lorentzson, Albin Granlund, Daniel Björkman, Johan Bertilsson, Dennis Collander, Martin Broberg, Jake Larsson, Johan Mårtensson, Filip Rogic, Simon Amin, Viktor Prodell, Agon Mehmeti, Carlos Strandberg och Michael Omoh.
Alla ovan må inte vara startspelare och samtliga har heller inte varit frånvarande samtidigt men att få för sig att skylla detta på Kjäll när det så tydligt är skadorna som är vårt största problem ser jag nästan som både okunnigt och obefogat.
Lägg till att ÖSK inte kunnat ställa upp med, den på förhand, tänkta startelvan i någon av vårsäsongens matcher och där de dessutom tvingats göra ofrivilliga byten i backlinjen i alla matcher utom Sundsvall (b) och Blåvitt (b) får vi ett sammanvägt resultat som betydligt tydligare ger oss ett orsakssamband än någonting annat.
Skadorna.
Naturligtvis smärtar det att se mitt lag spela allt annat än bra och när dessutom både poäng- och tabellrad inte direkt visar grönt blir många supportrar lite lätt nervösa och då är det helt naturligt att börja fundera på vad som skulle kunna ändra på det aktuella läget.
Jag tänker att steg ett, alla dagar i veckan, bör vara att få nuvarande trupp skadefri och i matchtempo och där ser det ut som att mörkret i tunneln börjar ljusna.
Både Martin Broberg och Agon Mehmeti tycks vara närmare startelvan än på mycket länge samtidigt som skadeproblemen i backlinjen förefaller begränsas till Dajje och Fábio även om jag inte utesluter att såväl Granlund, Lorentz som Almebäck kan ha en del krämpor kvar att brottas med.
På mittfältet verkar Johan Mårtensson vara längst ifrån spel och där kan ÖSK behöva agera på transfermarknaden om inte Simon Amin eller kanske Dennis Collander bedöms vara friska och krya för att gå in.
Det allsvenska transferfönstret öppnade den 15 juli och jag är rätt säker på att lösningen på ÖSKs kräftgång i den allsvenska tabellen kan vädras ur nu när det fönstret står på vid gavel.
Ett alternativ på mittbackspositionen vore inte fel. Gärna en med en hygglig passningsfot då det verkar som att en hel del av ÖSKs uppspelsfas ska gå genom backarna och där har det funnit en del att önska under vårsäsongen. Många gånger har spelet stannat upp och passningen som borde kunnat slås framåt har istället slagits tillbaka mot den egna målvakten och så har det rullat runt innan det många gånger slutat med en lång chansboll mot anfallet.
Undertecknad skulle mer än gärna se om det gick att lösa så att Viktor Tranberg kom tillbaka från sin frysbox i danska FC Mittjylland. Det är en spelare som kan ÖSK och som har den där passningsfoten som möjligen skulle kunna ge ÖSK en lite annan dimension i uppspelet.
Därtill vore det extremt kul om ÖSK, Malmö FF och Carlos Strandberg kom överens om en förlängning av lånet över hela säsongen. Jag är fullt medveten om att det finns olika sett att se på det där med spelare som är på lån i en klubb. Å andra sidan så är Carlos alltid Carlos och hur många av våra andra spelare petar Carlos?
Den yttersta drömmen för mig som supporter vore om Nahir Besara återvände till ÖSK. Om så bara för säsongen ut. Hans genialitet, spelförståelse och såväl passningar som egna avslut är något som saknas i årets version av Örebro SK. Förhoppningen var kanske att Martin Broberg skulle ta den rollen, på sitt sätt, men alla hans skador har lett till att han inte kunnat göra sig själv rättvisa än. Om Besara skulle kunna komma in vore det som nitroglycerin för en kärlförträngning i det svartvita hjärtat.
Kanske kan det också bli aktuellt med någon eller några försäljningar i det här fönstret. Filip Rogic, vars kontrakt går ut efter säsongen, har omgärdats av en hel del rykten varav ett säger att han redan gjort klart med en icke namngiven stockholmsklubb. Också Mickael Omoh är en potentiell försäljning. Omoh, som är en undertecknads favoritspelare, är en trollgubbe av rang när han har rätt dag men han har samtidigt haft svårt att hitta de där rätta dagarna i ÖSK-tröjan. Jake Larsson skulle också kunna vara en sådan spelare som säljs. Till NA säger Kjäll att det finns intresse, men inget konkret bud. Än.
Inför säsongen talade ÖSKs VD Simon Åström om att klubben var redo att satsa lite extra för att säkerställa en allsvensk plats till säsongen 2020. Jag är övertygad om att lösningen till den platsen finns bland skadorna och på transfermarkanden och inte i att sparka en nytillsatt Manager. Det senare vore snarare kontraproduktivt.
Det spelatruppen själva kan göra är att vinna ångestmatchen mot Falkenberg nu på lördag. Seger i en så tydlig sex-poängsmatch skulle ge både laget, klubben och oss supportrar betydligt mycket mer luft under vingarna.
Det jag som supporter tänker göra, istället för att knorra över att det är dags att sparka en tränare, är att ta mig till Vallen och heja fram mitt lag för full hals.
Mot tre poäng!
