Ett betydelsefullt uppvaknande i tuffa tiden
Det är viktigt att aldrig nöja sig, men ibland är det ett måste att få en tankeställare för att förstå att läget ändå är rätt så bra. ÖSK:s säsongsstart är inte godkänd. Därför är det glädjande att det finns många chanser att göra det mycket bättre och möjligheter att nå nya höjder framöver. Det är nämligen ingenting att ta för givet.
Året är 2023. Efter att ha blivit överkört av hårdsatsande Karlstad BK, som varit uppe och känt på nivån i Superettan och nu siktar på en omedelbar återkomst efter en snöplig nedflyttning, med 3–0 på Tingvalla IP och med nöd och näppe vunnit stadsderbyt mot Örebro Syrianska inför knappt 2 000 åskådare på Behrn Arena väntar nu en tur till södra Stockholm för ett möte med Enskede IK denna söndag i mitten av april.
Örebro SK spelar i division 1 norra, som ett av fyra lag från Örebro. Utöver Örebro Syrianska spelar även Rynninge och Karlslund i landets tredjedivision. Med hjälp av en lyckad talangutveckling och ett par fullträffar på nyförvärvssidan har BK Forward lyckats ta klivet upp i Superettan.
I Allsvenskan återfinns båda ärkerivalerna Västerås SK och Degerfors IF. De förstnämnda gör sin tredje säsong i högsta ligan och har som ambition att slåss om en plats på övre halvan. För Degerfors, som inte har samma ekonomiska resurser, handlar det endast om att ta sig igenom sin första allsvenska säsong sedan 1997 och klara sig kvar.
Inte ens 24 timmar före supporterbussen, beståendes av ett 40-tal svartvita anhängare som fortsatt skapar fantastisk stämning, bjuder på tifos och följer sitt lag land och rike runt, med riktning mot huvudstaden avgår har Örebro Hockey förlorat en sjunde, direkt avgörande semifinal mot Färjestad BK.
Behrn Arena var utsåld för 29:e gången under säsongen 2022–2023. Efter SM-guldet som togs året före råder det inget tvivel om att Örebro Hockey är överlägsen herre på täppan. Det fullkomligt pulserar runt hockeyn i staden, sponsorerna tvekar inte var de ska satsa sina pengar och lokalbefolkningen tvivlar inte en sekund på vilket lag de ska följa. Skiftet mot ett Örebro med ishockey som främsta dragplåster började egentligen flera år tidigare.
Kontrollen förlorades
ÖSK:s första kvartal av 2023 har kantats av mörka rubriker i de lokala medierna. Ekonomin har misskötts grovt. Någonstans tappade ledningen kontrollen redan efter nedflyttningen från Allsvenskan 2020. Snabba, impulsiva beslut togs med förhoppningen om att ta sig tillbaka till fotbollens finrum på en gång. Misslyckade nyförvärv, en oförmåga att tro på kontinutet och talangerna och kvaliteten i truppen, ständiga skiften i en redan svag startelva och flera tränarbyten räckte inte till något annat än en elfteplats i Superettan 2021 och en 15:e-placering, som innebar nedflyttning och en tillvaro utanför elitfotbollen för första gången i modern tid, 2022.
Förhållandet mellan ÖSK och örebroarna är spänt. Inte blir det bättre av att flera personer i ledningen och nyckelspelare skapat oro i och med olika typer av dåliga beteenden som skapat uppmärksamhet och lett fram till skriverier. Av det ÖSK som skördade flera fina triumfer, var ett etablerat allsvenskt lag och som hade förutsättningar att bli en av de riktiga toppklubbarna i Sverige återstår ingenting alls.
Truppen, som byggts med otroligt små medel av pengaslag, består av unga, lokala spelare, ett par äldre som aldrig riktigt slagit igenom, några skapligt spännande namn som flyttat till Örebro för att kombinera fotbollsspel med studier eller jobb och ett par utländska nyförvärv som det är omöjligt att veta var de riktigt står. Många tänkbara nyförvärv valde spel i BK Forward – och i vissa fall var till och med division 1-konkurrenterna från Örebro mer intressanta att skriva på för än ÖSK.
Solen skiner över Enskede IP. Supportrarna, som fått sällskap av omkring 20 stycken medlemmar ur Svartvita i Stockholm, manar på sitt lag och får applåder till svars före avspark. 90 minuter senare är uppgivenheten och frustrationen stor. Oavgjort, visserligen, men 0–0 efter att ha blivit utspelat av en nykomling rimmer väldigt illa med den förväntansbild som finns runt Örebro SK. Det gör även fyra poäng och endast två gjorda mål efter tre omgångar av division 1 norra.
Nya tränarteamet har varit tydligt med att 2023 handlar om att sätta en ny grund, 2024 om att säkra en plats på övre halvan. En rejäl satsning mot Superettan kan, som tidigast, bli aktuell 2025. En allsvensk återkomst före 2020-talets slut ter sig osannolik. ”Jag tror inte ens att vi kommer att vara näst bäst i Örebro i år”, säger en uppgiven supporter och slår uppgivet med handen i en av träbänkarna på Enskede IP.
Scenariot ovan kan göra en kallsvettig. Förhoppningsvis blir det aldrig verklighet och att det skulle ske precis som beskrivet är förstås fullständigt osannolikt. Men att det kan gå fort åt fel håll finns det många exempel på.
En snabb resa i fel riktning
Undertecknad bevittnade ett sådant fall i måndags. På Skytteholms IP drabbade Gefle IF samman med Vasalund. Gefle IF minns vi ÖSK-supportrar som ett mångårigt stabilt allsvenskt lag, som gjorde ett fantastiskt jobb med små resurser, fostrade och förädlade skickliga spelare och stundtals var en riktig mardrömsmotståndare för ÖSK. Så sent som 26 september 2016 vände Gefle ett 0–2-underläge och var en hårsmån från att sno med sig alla tre poäng från Behrn Arena.
Knappt två och ett halvt år senare är Gefle IF en division 1-klubb. Klubben har tappat rejält i slagkraft och fått bygga om sin spelartrupp totalt. Svag ekonomi och negativa rubriker har varit faktum sedan ett längre tag tillbaka. Brynäs IF dominerar och är det idrottslag som sätter Gävle på kartan och som invånarna i staden viger sina hjärtan åt. Det är ingen omöjlighet att SHL-klubben vinner ett nytt SM-guld 2020. Grannorten Sandviken, kanske mest känt för bandyklubben Sandvikens AIK och verkstadsjätten på Stockholmsbörsen Sandvik, kan samtidigt titulera sig serieledare med nio poäng på tre matcher. Sandvikens IF har tagit sikte på Superettan.
Cirka 50 Gefle-supportrar skapade en mäktig inramning på ett annars närainpå ekande tomt Skytteholm. Trots att deras lag i mångt och mycket blev utrullat av nykomlingen Vasalund slutade aldrig sången och hejaropen. I slutskedet lyfte sig laget och fick en drömchans att avgöra. Unge Linus Mattsson hade egentligen bara att lägga in bollen, fri i ett kanonläge med Vasalunds lovande målvakt, men sparkade nästintill hål i luften. Samuel Brolin fångade enkelt det lösa skottet. Fansens förtvivlade ”Neeejjjjjj” skar i hjärtat. Även för en person som inte alls sympatiserar med Gefle IF. När slutsignalen sedan ljöd lyste 0–0 ilsket på resultattavlan.
Det går inte att jämföra Örebro och Gävle som städer eller regioner rakt av eller ÖSK och Gefle IF som klubbar, så klart, men en slutsats som går att göra är att det är ingen självklarhet att som en ändå stor stad med svenska mått mätt ha ett kompetent fotbollslag på högsta nivå. Det finns flera andra exempel på städer som inte är helt olika Örebro med klubbar vars förutsättningar inte är allt för långtifrån ÖSK:s motsvarigheter som länge har stått eller fortsatt står utan en elitklubb på herrsidan. Uppsala, Västerås, Eskilstuna, Linköping och Karlstad är ett par sådana. Och nu även Gävle.
Förhoppningsvis var Gefles prestation mot Vasalund ett bottennapp. Jag unnar verkligen supportrarna framgång, en stabilare plattform att stå på och att de får se sitt lag på de riktigt stora arenorna inom en snar framtid igen. Att de inte bara tvingas se på när relativt närliggande Sundsvall och Östersund, och kanske även Sandviken, skriver historia i böckerna om elitfotbollen.
Finns mycket att glädja sig åt
Vad är då sensmoralen av det här för oss ÖSK-are? Jo, att vi någonstans ska vara tacksamma över att stötta en klubb som lärt sig av tidigare misstag (utöver orättvisorna i samband med tvångsnedflyttningen 2004) tror på långsiktighet, förtroende för individer att utvecklas, har en halvkaxig men ändå inte orimlig målsättning på sikt, ett kompetent tränarteam som ständigt utvecklas och massvis av individuellt skickliga spelare.
Naturligtvis finns det massvis att jobba med både för ledarna, spelarna och hela klubben. Insatserna under säsongsupptakten har varit alldeles för ojämna och fler måste kliva fram och visa vägen. Behovet av ett stabilare försvarsspel är enormt och nog behöver Axel Kjäll verkligen hitta tydliga ramar och sätta en formation som alla spelare kan anpassa sig till fullt ut.
En sistaplats och fyra poäng av 15 möjliga var inte vad någon av oss hade räknat med. Det är med all rätt som folk, inklusive mig själv, är kritiska och kräver mer. Men efter att ha sett Gefle IF mot Vasalund fick jag ett visst perspektiv på mitt supporterskap och mina känslor runt ÖSK i alla fall.
Det är mycket roligare att få jubla ikapp med flera tusen örebroare efter att Filip Rogic sänkt regerande mästarna AIK på övertid än att tvingas begrava ansiktet i händerna i hopplöshet över ett kryss mot en nykomling på bortaplan i division 1. Det var tillräckligt med förlusten i svenska cupen mot Nyköping på Rosvallas konstgräs i februari.
Det är ett måste att vi som supportrar drar vårt strå till stacken och stöttar ÖSK även när laget kanske förtjänar det som minst. Det återstår trots allt 25 omgångar av Allsvenskan 2019 och det finns, trots att resultaten kan indikera annat, flera goda tendenser i spelet som håller åtminstone mitt hopp uppe.
Vi med ÖSK-hjärtan behöver sluta upp även när motståndet inte heter AIK, Djurgården eller Hammarby. På måndag dyker vi – oavsett hur besvikna vi än är på spelare eller ledare – upp och hjälper Kubanerna och Västra Stå att sprida positiv energi på Behrn Arena.
Det är verkligen upp till bevis för laget mot Kalmar, men om vi står på samma sida och tror på det vi gör har vi mycket större chanser att lyckas. Titta bara på hur det gick mot AIK.
