Feltänk om bantad allsvenska - 12 lag är inte bättre än 16
I dagens HD skriver Mattias Hjälm om att allsvenskan bör minskas i storlek, från 16 till 12 lag. Jag beskriver här varför detta är fel.
Jag har lite dåligt med tid, men vill kort kommentera den här idén som dyker upp med jämna mellanrum.
Mattias Hjälm skriver i sin artikel att allsvenskans upplägg bör ändras från 16 lag och 30 omgångar - till ett system med 12 lag och 44 (!) omgångar. Detta för att allsvenskan ska klara sig bättre i Europaspelet. Artikeln kan du läsa här: Allsvenskan? Bästsvenskan!
Med 12 lag minskar det totala intresset för allsvenskan - helt enkelt för att färre regioner, supportrar och potentiella supportrar har ett lag i högsta serien. I och med detta minskar ligans totala intäkter. Det påverkar även på sikt lagen i toppen negativt genom centrala avtal.
Mot detta kan man hävda att publikintäkterna kan öka genom att det, som i Hjälms förslag, spelas till exempel fyra Skånederbyn per säsong istället för två. Det kan säkert stämma. Samtidigt finns ju också risken att man på sikt eroderar derbyprodukten när det spelas fyra om året. Den svenska hockeyligan har nu, efter att tre klubbar i åratal legat på bromsen, slutligen utökat sin liga från 12 till 14 lag. Publiken har svikit ligan på grund av för många matcher, inte minst på grund av för många matcher mot samma motståndare (fem per säsong). Klubbar som Leksand, Malmö, Rögle och Södertälje har inte kunnat uppnå sin kommersiella potential (eftersom argumentationen rör allsvenskans möjlighet att avancera på Europa-rankingen är detta relevant) eftersom man i praktiken låsts ute av 12-lagssystemet.
Den danska ligan, som sedan länge bestått av 12 lag, övergår i och med nästa år till 14. Man räknar med att de totala intäkterna kommer att öka med över 10% direkt. Att den danska ligan under en period var framgångsrik i Europa (vilket Hjälm pekar på i sin artikel) berodde inte på 12-lagsmodellens överlägsenhet, utan på gynnsamma skatteregler och det faktum att många klubbar är aktiebolag och storsammanslagningar. De två senare finns det ett kompakt motstånd till i Sverige. Detta då de flesta som följer den inhemska fotbollen här anser att priset i borttagande av 51%-regeln och storsammanslagningar: minskat medlemsinflytande och förlorad kultur - är större än vinsten i förbättrad UEFA-ranking.
Danskarna överger nu alltså 12-lagsmodellen - som inte har något att göra med ligans framgång under perioden 2006-2013.
Ett annat resultat av en mer cementerad liga med 12 lag som det är svårare att ta sig in i är att kostnaden för att åka ur blir större. Det finns ju dessutom mindre fallhöjd för klubbarna strax under toppen - gör man en lite sämre säsong är risken större att man dras in bottenstriden. Detta gör självklart att klubbar kommer att ta större ekonomiska risker för att inte åka ur serien.
Slutligen ska man inte bortse från traditionen. Allsvenskan har, bortsett från under dess största kris någonsin på 80- och början av 90-talet, spelats med två möten mellan varje lag, ett hemma och ett borta. Experiment med 12 lag och fyra (inte realistiskt spelschemamässigt, i praktiken skulle det sluta i tre) möten per säsong innebär avsteg från den traditionella allsvenska som vi känner. Eftersom argumenten för ett sådant experiment är så lätta att slå hål på bör vi akta oss för att ge oss in på en sådan väg.
