Fem punkter J-Södra - ÖIS: "En oro kring backlinjen börjar tona upp sig"
ÖIS föll mot J-Södra i Cupens sista gruppspelsmatch. Här är Nils Cedmans fem punkter från matchen.
1. 0-6
0-6 – ÖIS målskillnad i Svenska Cupen 2020. Noll gjorda mål – det inebär att ÖIS var det enda av totalt 32 lag i gruppspelet som inte lyckades producera ett mål. Det är givetvis underkänt, något annat betyg än det kan det inte bli. Jag har tidigare berömt Adam Bergmark Wiberg, en spelare som jag tycker har imponerat under försäsongen – men det går inte att komma ifrån att anfallspelet, med just Bergmark Wiberg i spetsen, inte har fungerat. Det var totalt obefintligt mot Kalmar, och mot AIK gjorde ÖIS i sin helhet en bra insats, men lyckades väl om man ska vara helt ärlig inte skapa en ritkigt bra målchans. Att ÖIS bara fick ett skott på mål i den matchen vittnar om det.
I kvällens match var anfallspelet inte heller speciellt bra. Visst, Fredrik Zanjanchi fick ett mål tveksamt bortdömt för offside, och Bergmark Wiberg hade både ett och två lägen att få bollen i nät – men avsaknaden av ett genomtänkt, organiserat anfallsspel var tydlig. Jag tror fortfarande att ÖIS anfallsspel kan utvecklas till något bra – men det finns en hel del att jobba på. När allvaret börjar den 5 april måste anfallsspelet sitta. Helst tidigare än så.
2. ÖIS lyckas inte hålla uppe pressen
ÖIS anno 2020 är, i sina bästa stunder, ett lag som pressar högt och aggresivt med hela laget. Då blir det jobbigt för motståndarna och ÖIS kan vinna bollen högt upp och snabbt gå till anfall. Det har vi sett prov på i de flesta matcher under försäsongen, och det fick vi se även denna kväll mot J-Södra – till en början iallafall. När ÖIS lyckades hålla uppe den aggressiva, höga, pressen så lyckades man också skapa de farligaste chanserna.
Den pressen höll i sisådär en halvtimme – men vad hände sedan? Ja, mittfältet slutade pressa och istället sprang Fredrik Zanjanchi och Bergmark Wiberg och jagade på topp, till ingen nytta. Faktum är att samma mönster har upprepats under nästan samtliga matcher under försäsongen. ÖIS inleder mycket aggressivt och får kanske in en boll eller två första 20, men faller sedan ihop, vilket har visat sig bli kostsamt.
Det Keith Millen och laget måste fråga sig fram till seriestarten i april är; hur lyckas vi hålla uppe pressen längre än i en halvtimme? Hur ska vi undvika de stora, djupa svackorna i matcherna? Det är frågor jag, just nu, inte har något svar på, men som Millen måste hitta ett svar på ganska snart.
3. Spets måste in i truppen
Det har varit en illa bevarad hemlighet att ÖIS är på jakt efter ytterligare förstärkningar i offensiven, och då framförallt en ytter. Jag kan inte annat än att hålla med; det måste in en till spetsspelare, närmare bestämt en ytter, innan truppen kan anses vara färdigsspikad. Med den största av respekt för Mohamed Said, men han är inte, just nu, en ytter ÖIS kan förlita sig på sett över en hel säsong. Calle Wede är inte bäst i en offensiv ytterposition, utan bör snarare spela ytterback i mina ögon och Fredrik Zanjanchi bör spela centralt.
ÖIS behöver en till Daniel Paulson-typ. Det har ryktats om att Bubacarr Jobe är påväg från Mjällby – herregud vilken drömvärvning det hade varit isåfall. Varför Marcus Lantz inte ser honom som en spelare för Mjällby 2020 vet jag inte, men jag ser honom som en ganska självklar del i Mjällby säsongen som komma skall. Om ÖIS nu får chansen att värva Jobe så vore det dumt att inte ta den chansen. Det spelar ingen roll att det verkar röra sig om ett lån – Jobe är precis den spelare ÖIS behöver.
4. Försvarsspelet oroar
Oliver Stanisic gör det bra. Men han är enda undantaget i en backlinje som mot Jönköping inte såg samspelt ut. Jag vet att det med stor sannolikhet inte var den ordinarie backlinjen som spelade mot J-Södra, men en oro kring backlinjen börjar tona upp sig ändå. Stanisic är, som sagt, bra – men Karl-Johan Lindblad har inte övertygat alls så här långt. Joakim Karlsson är förmodligen spelaren som ska bilda det ordinarie mittlåset med Stanisic när det väl drar ihop sig till seriestart – men hans skada oroar. Han har bara spelat en dryg halvlek för ÖIS, en halvlek där han visserligen imponerade stort, men frågan är hur samspelt backlinjen hinner bli till seriestart? Desto längre tid det tar för Karlsson att komma tillbaka, desto svårare blir det för ÖIS att spela ihop en samspelt backlinje.
5. Trots allt – det är inte nu ÖIS ska vara som bäst
Det får man inte glömma. Det har tydligt kommunicerats från ÖIS håll att cupen inte är någon prioritet detta året, och att det är när serien drar igång man ska vara som bäst. Cupspelet har gett många supportrar en dålig känsla, men trots att det har sett hackigt ut får man inte glömma att det, som ÖIS själva säger, inte är nu som ÖIS ska vara som bäst. Ett lyckat cupäventyr är dessutom knappast en garanti för ett lyckat seriespel, det är känt sedan gammalt. Kolla på GAIS 2018, eller ÖIS 2013, för den delen.
Det måste finnas lite is i magarna här. Det är mycket, väldigt mycket, som måste bli bättre fram till seriestart, men än finns det bra med tid för att jobba på det. Det är viktigt att inte glömma.
