Sundsvall - Helsingborg
0 - 2

Flata första fyrtiofem och trist torsk

GIF har startat upp katastrofalt efter EM och befinner sig i fritt fall mot kvalplatsen. Ny torsk idag med 0-2 mot en konkurrent som vi ska ha efter oss. Efter en riktig usel första halvlek får bekantingen Mickey Dee sedan nöjet att stänga matchen med den sista sparken. Förlust mot Helsingborg är förvisso inget ovanligt, eftermiddagen började däremot med en liten chock.

Man kan överraska sin omgivning på olika sätt. Per Oscarsson pratade om blommor och bin och strippade i Hylands hörna. Så chockade man på 60-talet. Giffarnas tränarpar skräller till 2016 genom att bänka en given startspelare redan efter 13 matcher i rad där han i stort sett misslyckats med allt i varje match. Man fick kolla några gånger innan det sjönk in, jo Kristinn var inte uppsatt i startelvan. Vi var knappt 5000 på plats som gapade som fågelholkar.

Sedan hann matchen knappt börja innan Robin Tranberg åkte på något som såg ut som en axel ur led. In kom istället Smajl Suljevic som gjort allt annat än att rosa marknaden de senaste 1,5 åren. Men det blev en del rosande idag (mer om det längre fram). Jag vet inte om det var skadan, Smajl eller laguttagningen som chockade mest men vi blev allihop tagna på sängen. Så till den milda grad skakade att den assisterande domaren glömde att offsideregeln inte gäller vid inkast. Nåja, det är ju så många regler att hålla reda på.

Snabbast att komma till sans var bortalaget och även om första halvlek var jämn ute på plan hade HIF klart enklast att komma till farliga lägen. Micke Dahlberg, matchens bäste och vår gamle kompis från svunna dagar, hade ett gyllene läge att dra in ledningsmålet men skottet slank utanför. Han vann närkamper, skarvade och kombinerade i gammal god stil hela första halvek, den gode umepöjken.

Lite senare vallade sig bortalaget fram på vänsterkanten och en inspel längs marken får passera långt, förbi straffpunkten till en fristående Rusike som halvträffar in den med hjälp av olycklige Dennis Olsson. Vår backlinje radar upp sig på en stilig snörrät rad när inlägget kommer medan HIF:aren är intelligent nog att slå av lite på farten och skapa djup. Man kan tycka att det räcker med att Danielsson plockar upp Dahlberg där, Sonko behöver inte komplettera med att markera dennes skugga. Det målet får AIK-lånet ta på sig. Och därmed matchen.

I fortsättningen på halvleken är det närmare 0-2 än 1-1. Raja har dock en tråcklig situation långt in i straffområdet som hade kunnat bli något. Genomgående är att giffare i anfall främst söker den närmaste spelaren, det blir kombinationer mellan två spelare som inte lurar någon. Sällan varvar man med längre bollar och lyckas då heller inte få med en tredje eller fjärde spelare. Även om Sellin och Silva är skickliga på små ytor så är det lätt att försvara mot sådant spel.

Andra börjar i samma stil. Dahlberg slänger sig smart och bröstar perfekt ner till Rusike rakt framför mål. Han har 20 kvadratmeter nät på vardera sida om Naurin att lägga bollen på men vill gärna dra den i nättaket istället och beslutar att testa om Tommy Knogjärn fortfarande förtjänar svart bälte i reflexräddningar. Det gör han förstås. Wax on, wax off, boll bort sa Tommy "Karate kid" Naurin. Och efter det lägger HIF ner verksamheten på anfallsplan.

Press på bollhållaren var inte heller något HIF la mycket möda på. Och när det finns tid och utrymme att pegga upp och måtta bollar finns det en mening med Smajl Suljevic. Jag slår vad om att han sätter sina smutsiga strumpor mitt i tvättkorgen från andra sidan lägenheten med förbundna ögon varje kväll. Jag skulle inte vilja möta honom i en bocciamatch om han så hade armar och ben hopknutna. Grabben har bollkänsla och det här matchtempot passade honom. Han satte alla bollar, långa som korta, på kvadratcentimetern under andra halvlek. Om Gerson var med så var han mest i vägen för det var Smajl som höll i dirigentpinnen, partituret och de flesta av instrumenten också. (Om han bara hade lite mer tempo i kroppen också!) GIF börjar även så smått få med fler spelare offensivt och, inte minst tack vare Smajl, kunna vända spelet på nya ytor och kombinera långa och korta bollar. Chanserna dröjer men till slut kommer de. Men det gör aldrig målen. Raja är närmast när han drar bollen i stolpen efter ett intelligent, långt och väl avvägt inlägg från Robbin Sellin.

Tränarna plockar in Eklund för Dibba och sedan Hasani för Sellin och båda inbytta har sina chanser. En Hasani med fler matchminuter i kroppen hade nog satt sin chans med några få minuter kvar. Jag hade ju önskat att man chansat lite mer och plockat ut Dennis Olsson, som hade en tung eftermiddag, och satt ner Sellin på hans plats när Hasani kom in. Sellin spelar visserligen med små marginaler men det händer åtminstone något runt honom. Han missar en del men har också en fot med i de flesta chanser laget skapar. Helsingborg drog sig väldigt långt tillbaka och det hade kunnat utnyttjas bättre än slutforcering enligt standardmall 1A i GIF, vilket innebär långa lyft mot Sonko som tar steget upp som forward.

Vi avslutar showen med att en trött Dennis Olsson tar ett felbeslut, tappar boll och Dahlberg kan sedan lyfta in 2-0. Logik. En neutral betraktare skulle väl komma fram till att det var rättvist att just han fick stänga matchen. En kvittering på allt kattosande runt Chencinski under sista 20 hade varit lika logisk invänder jag då. Så blev det inte och detta var tyvärr inget vidare. Hemmaförlust mot ett lag som gått riktigt knackigt i år och dessutom saknade inte mindre än åtta spelare idag. Det är förstås dessa matcher som ska vinnas. Bottennapp, underkänt och krisläge. Man får vara glad för de bonuspoäng som hämtades in i våras under Runars regi men snart måste laget börja plocka poäng igen.

Härnäst väntar ett annat krisande lag som har chansen att bryta en dålig trend mot just vårt GIF, nämligen Djurgården. Tyvärr brukar giffarna vara snälla med att bjussa på sånt. Kan man önska att Kristinn tar petningen på rätt sätt och hittar sig själv nu? Kan man hoppas att Gerson stiger fram och tar mer ansvar när Runar lämnat? Kan man tro att Dennis tar sig tillbaka till tidigare nivåer så vi kan få en vänsterkant som är åtminstone hälften så dynamisk dom högerkanten? Kan man be om att Sonko tar lärdom av missarna och mognar lite till som mittback? Det finns så mycket mer potential i det här laget än det som kommer ut för tillfället.