För framtids kyssar – i hemvändarnas spår
Ni minns hur vi tog farväl av fotbollen i början av mars? I en steril hall i ett Borås försökte Kubanerna väcka liv ett lamt ÖSK som bara behövde kryssa för en kvartsfinal i cupen men som rättvist släppte in ett mål på slutet. Ridå. Sedan den gnagande oron. Vad kommer det där med Corona egentligen betyda? För mig, oss, för världen? Och för fotbollen. Italien hade redan stängt för publiken och röster började höjas för att ställa in. Allt.
Sedan dess: Permitteringar. Miljonförluster. Hjärnskakningar. Skador. Misslyckat förslag till minicup. Sura besked från Tegnell. Älskade försök att piska upp stämningen med gamla videorullar från 2004. Men som inte hjälpte. Fotbollen blev mer och mer främmande. Distansen större. Nyhetsflödet uttorkat.
Sedan. Besara på träning. Besarameddelanden på Västra Stå. Och så till slut. Besaras namn på kontraktet. Besara, Besara, Besara.
Besara på spanska betyder "som kommer att kyssa". Nahirs namn är inte spanskt men jag kan ändå inte låta bli. "Nahir som kommer att kyssa" har kommit tillbaka. Spelschemat vecklas långsamt ut. Allt kryper närmre. Vi håller fortsatt den sociala distansen och starten kommer att kännas konstig, men i hjärtat är fotbollen nära igen.
Jag har försökt mynta två fotbollsuttryck i mitt liv. Det ena slog verkligen rot. "Rogic time" ger 3780 träffar på Google. "Sobrastritet" som jag tyckte var mer fyndigt blev inte samma succé. Till och med min egen krönika på temat är bortplockad från kubanernas hemsida så jag får sammanfatta här. "Sobrastritet" (från Sobralense/Astrit) var min beskrivning att det ÖSK som sommaren 2016 tagit 71 poäng på 32 matcher sedan Axén tog över om de haft Sobralense eller storebror Ajdarevic i startelvan, och bara 22 poäng på 28 utan dem. Ingrediensen som för anrättningen att fungera.
Sommaren 2016 kom Besara och sedan dess (eftersom Astrit var halt, lytt och djungelskadad hösten -16) är det Besara som stått för Sobrastriteten i ÖSK. Inte alltid konsekvent och kanske inte lika livsviktigt under Axel som under Axén men likväl en spelare som när han var i form gjorde ÖSK oerhört mycket giftigare. Och som kommer att göra det igen när vi har löpvilliga offensiva krafter i Larsson, Mehmeti och Lahne. Och som bidrar med mer än Sobrastritet:
Tillgängligheten. Det går inte att jämföra ÖSK med och utan Besara under den tid han var här, eftersom han alltid spelade. The most important ability is availability, och det har Nahir mer än någon offensiv spelare jag kan minnas. 2016 hoppade han in i sina två första matcher och startade sedan resterande 11 utan att bli utbytt. 2017 startade han alla 30 matcher och blev bara utbytt i tre. 2018 spelade han igen alla 30, inbytt i två (hoppade in och vände mot Sundsvall efter den där resan till Saudi som vi kanske helst vill glömma) och mot Malmö borta (vi blev helt utspelade utan honom) i en av de sista matcherna 2018. Inte utbytt någon gång. Att få in en spelare som Besara, särskilt när Brobergs skadeproblem aldrig verkar ta slut, betyder att vi har Axels första utespelarnamn på matchrapporten i varje match. Det känns grymt bra.
Förebilden. Jag har haft privilegiet att sitta i ett ÖSK-omklädningsrum. Visserligen i en träningsmatch mot Jablonec, men det var ändå tydligt. Besara är en som säger det som behöver sägas. Jag älskade, verkligen älskade, också det Besara sa i en intervju i gamla trä om ÖSK:s ungdomar och hur de var lite halvnöjda med att få vara med på träningen istället för att visa att de borde ha en tröja på match. Vi har en mycket bättre grupp unga nu, och jag tror med bättre mentalitet, och de kommer att lära. 11 spelare i truppen är 21 eller yngre och de behöver sådana förebilder.
Hemvändaren. Alltså, är vi bäst i allsvenskan på att få spelare att komma hem? Nordin, Almebäck, Björnquist, Broberg och innan dess Astrit, Hagge, Crespo, Wowoah, Alvbåge, Nurme, Tahirovic (ok, nu börjar slagkraften i namnen avta). Och så nu Besara. Det är en fin tradition vi håller på att bygga upp och det gör att tanken på Carlos och Rogic tillbaka i svartvitt inte alls känns avlägsen.
Spelmodellen. Besara gör det enklare att formera laget. När vi nu ganska säkert kommer att ha en fyrbackslinje blir det också ganska uppenbart att sättet att spela kommer att vara med tre man centralt i någon form av triangel med Besara som spets, och så en man längst fram och två som utgår från varsin ytterzon. Om man sedan vill kalla det 4-4-1-1, 4-3-3, 4-2-3-1 eller något annat är… japp, nu kommer det… en lek med siffror.
Och sist men inte minst. Hoppet. "Vi har inget…" byts mot "kommer att kyssa". Ser ni bucklan framför er? (polerad med handsprit efter att ha varit i djurgårdsägo). Jag gör det igen. Inte så att jag tror, men jag kan drömma. Och visst vore det närkelogiskt om vi tar vårt skrällguld under en säsong när publik och kramar är förbjudna?
