Försvinn ur våra liv, Antti
Den har fyllts på år efter år och idag så rann den till slut över, bägaren. Nu orkar jag inte med dig mer. Försvinn ur våra liv, Antti Kanerva. En gång för alla.
Det absolut värsta med kvällen är att jag inte är ett dugg förvånad. För vi har varit med om det förr. Flera gånger om. Vareviga gång som Antti står uppsatt som domare så kan man kallt kalkylera med en undermålig insats från hans sida. Kalabalik är ett stående inslag och går hand i hand med Antti som ett nyförälskat tonårspar.
Matcherna som vi har tvingats uthärda hans inkompetens är många – för många. Vi minns, förutom er lyckliga som lyckats förtränga det, kanske framförallt bortamötet med Häcken 2008 där Marcus Allbäck blev utvisad. Vi minns också Allbäcks ord efteråt. ”Det är så låg nivå på domaren att jag inte ens vill kommentera det.” Fem år senare är situationen återigen densamma – med undantaget att Allbäck är bättre på att behärska sig än vad jag är.
För nu har jag fått nog. Jag vet inte hur många gånger vi dragits med Anttis inkompetens, men var gång har bägaren av mitt agg gentemot honom fyllts på för att nu fullkomligen svämma över. För det här var ingen droppe som gjorde det – det var ett fullskaligt monsunregn.
Mot GAIS fick vi återigen bevis för att Antti är inkapabel att kontrollera matcher, inte minst de där det är mycket känslor inblandat, likt derbyn. Han är inkonsekvent i sitt dömande. Han har en alldeles för stark förkärlek till att visa upp sin kortlek för allmänheten. Han är otränad och har svårt att hänga med i tempot och hamnar därmed på efterkälken. Han kan inte sätta sig in i spelarnas perspektiv. Han är dessutom lika talförd som en död gråsparv. Vill du som spelare föra en diskussion om ett domslut? Ha! Skulle inte tro det.
Mot GAIS visade han prov på allt ovanstående. Precis som vanligt när han dömer oss underpresterar han å det grövsta. Han är inne och petar i detaljer för att i anfallet efter släppa exakt samma sak. Han säger till spelare för helt obetydliga saker – men missar glasklara regelvidrigheter, hur omedvetna de än må vara, likt den som Drugge stod för innan målet. Det målet ska bara inte godkännas. Fast det gjorde han ju inte heller. Till en början. Fast ändå på något sätt? GAIS-publiken hade slutat jubla och alla spelare var inställda på att spela vidare – sedan omkullkastades sinnestämningen för alla inblandade. Det är ingen slump att det sker med Antti som domare.
Det är inte heller någon slump att Emil Karlsson blir utvisad just med honom som visselansvarig (domare är egentligen ett för smickrande ord). Låt oss bryta ned Karlssons utvisning.
* En spark på bollen efter en felaktig offsideavblåsning. Osäker på vad som gäller – ska han då riskera att sumpa ett friläge? Titten mot assisterande är hastig, avblåsningen dränktes i sorlet från GAIS-hörnan, petningen är lös och han skrattade ikapp med Vaiho efteråt. Varför ska då Antti rida in som den paragrafryttare han är och visa det gula kortet? Och, dessutom, fullständigt ignorera Karlsson när han försöker resonera med honom?
* En satsning som är onödig, dum och inte förenlig med regelboken – men som inte heller är farlig eller värd en utvisning. Man ska dessutom ha i åtanke att Antti dessförinnan stått för en rad tvivelaktiga och ibland helt felaktiga domslut som fick känslorna att svalla hos Karlsson. Hur kan han här inte ha spelförståelse nog att förstå frustrationen, nöja sig med en frispark och ta ned känslorna? Är han inte införstådd i konceptet derby?
Ovanstående mynnar alltså ut i ett rött kort. En hel match, en hel derbyfest, förstörs delvis här. Vår möjlighet att tävla på lika villkor gör det definitivt. En annan domare med så bara ett uns av känsla för spelet hade nöjt sig med en varning totalt eller kanske rent utav tillrättavisningar i båda situationerna – men inte Antti. Nej, han ska givetvis visa sig på styva linan och ta tillfället i akt att visa upp sin solariebränna för hela svenska folket. Jag skulle kunna ta upp fler exempel. Det finns en uppsjö av smådetaljer som tillsammans växer och stör matchen. Avblåsningen vid vårt mål där han, tillsammans med hans assisterande, bevisligen slänger devisen ”hellre fria än fälla” i papperskorgen. Men jag orkar inte mer. Hans oduglighet tröttar ut mig.
Ni icke-ÖIS:are som inte stött på Antti förut – jag vet vad ni tänker. ”Han är bara bitter över förlusten”. Nej. Inte alls. Jag har inga problem (mer än de vanliga som följer med supporterskapet) att förlora mot GAIS. Vi är jämbördiga och jag kan köpa en förlust. Men inte på det här sättet. Inte där domaren spelar en så avgörande roll. Inte när man kunde förutspå detta redan på förhand efter empiriska studier av honom under flera års tid, med entydigt resultat. Och det är inte bara för oss ÖIS:are som han är en nagel i ögat. Hammarbyfansen komponerade en ramsa i hans ära och även på andra städer i landet med ett Superettanlag så gror de mörka känslorna för Antti.
Ikväll så gick gränsen för min del. När en man kan få en att vilja lägga ned allt vad fotboll heter – då är botten nådd. Så försvinn ur våra liv, Antti. Nästa gång du blir tilldelad en match med ÖIS: byt med någon kollega. Eller fejka sjukdom. Vad som helst. Bara vi inte behöver veta av dig mer.
