GAIS - Örebro
4 - 1

GAIS - Örebro SK 4-1: Makrill på Hisingen

ÖSK åkte till Göteborg med förhoppningen att fortsätta hålla GAIS krut blött men resultatet blev motsatsen. ÖSK blev överkörda och har fortsatt en hel del att jobba på.

Äntligen cuppremiär! En buss fylld med tappra svartvita åkte ned till Göteborg för att göra de svartvita i Göteborg sällskap på bortasektionen på Bravida Arena, där de var kraftigt underlägsna i antal mot Makrillarna.
Ändå var känslan god hos de (flesta) svartvita inför matchen, de flesta trodde på en jämn match och vissa trodde till och med på seger.
Alla pekade på att vårt spel utvecklats väl under försäsongen, från det statiska och fantasilösa spelet under Järdler till ett mer proaktivt spel under Kenic, dessutom hade ju GAIS inte gjort mål på hela försäsongen!
Krutet var blött hos GAIS, sades det, men nu i efterhand slår det mig att krutet är väl alltid blött på Västkusten och det dröjde inte länge innan det skulle visa sig att man kan skjuta även med blött krut.

Ekon av Granqvist
Innan bollen sattes i rullning fick vi först en tyst minut och det var mäktigt att se och höra från tevesoffan hur det blev helt tyst och stilla under en minut, fint.
När bollen väl sattes i rullning dröjde det dock en stund innan GAIS visade vad att man kunde göra mål. Inledningen på matchen var jämn och lagen böt boll med varandra men man såg att GAIS var laget som såg lite mer disciplinerade ut med boll, passningarna satt på ett bättre sätt hos Göteborgarna och bollbehandlingen var mer trygg. Med detta sagt var ÖSK inte dåliga med boll, de fortsatte alltjämt att spela kort ut ur eget straffområde och det gick hem den här matchen, trots ett par läskiga situationer, men det var när bollen kom högre upp i banan som kvalitén sjönk. Att kvalitén sjönk längre fram är dock inte förvånande, GAIS försvarsspel igår var mycket bra och de fick oss att se ut som ett, ja, ett superettanlag samtidigt som de såg ut som ett lag som kom femma i allsvenskan förra året, eller nåt.

Försvarsspel göder anfall och om försvaret mår bra kommer anfallet må bra och GAIS stod högt, väldigt högt, mot ÖSK. De svartvita å andra sidan kunde spela sig ur pressen för det mesta men tappade bollen ödesdigert när Yakoub passade Kalle som direkt blev pressad bakifrån och ramlade omkull. Kanske att det var en dålig passning, kanske att Kalle borde ha fått med sig en frispark, om än en billig sådan men vi har inte tid att spekulera för bollen hamnade på Gustaf Lundgrens fötter. Lundgren som var en stor faktor bakom GAIS framgångar förra året, främst tack vare sin passningsfot och framspelningar men igår fick han dock för sig saker, kanske hörde han röster som sa åt honom att inte passa när han kom in i en fin yta centralt, framför straffområdet, kanske hörde han ett eko, från det förflutna.

Ett eko från Hockey-VM 2013 och straffläggningen mot Kanada när Lasse Granqvist sa:
"ÅH, JÖSSES!!! Ja men se där ja! Ja, så ska man ju göra! Hålla på och dribbla och ha sig! Åk fram och nyp dit den bara!"
Nyp dit den bara.
Nyp dit den.
...
Sagt och gjort. Lundgren nöp dit den.
Från 25 meter sköt han ett hårt pressat skott, inte upp i krysset men tillräckligt hårt för att Malte inte skulle hinna på den, även fast han kanske, kanske, borde ha fått en hand på den.
1-0 till GAIS i den 16:e minuten och nu levde GAIS efter midnatt som deras mållåt, en cover på "Living after midnight" av Judas Priset, förkunnade.

En udda situation att han får stå och ladda helt ensam, Andersson sprang uppåt för att eventuellt gå på en långboll från Yakoub när Kalle droppade ned och Shlimon gick upp i press för att vinna andrabollen vilket gav Lundgren ytan samtidigt som våra försvarare inte kunde gå upp och stöta då de hade varsin anfallare att ha koll på.
En skitsituation och ett skitmål, från vår synvinkel.
Efter målet fortsatte spelet vara någorlunda jämnt mellan lagen men GAIS var som sagt lite spetsigare och lite mer resoluta i försvaret samtidigt som vi mest tappade bollen när vi kom in på offensiv planhalva.
Sen kom solen och med den ljuset.
Ett tecken från ovan!
Men likt en av M. Night Shyamalans sämre filmer kom den med en twist, för visst sken solen på ÖSK men den sken också Malte Påhlsson rakt i ögonen.
Bländad av ljuset kunde han inte mota ett skott från Rasmus Niklasson Petrovic som skickade in den vid närmsta stolpen.
2-0 till G G A A I I S S i den 36:e minuten.
Återigen ett bolltapp på mitten följd av en jättefin passning av Diabaté mellan två ÖSK-försvarare och fram till Petrovic som nätade.
Det värsta med detta mål var att ÖSK hade börjat komma igång innan målet och Shlimon, som tappade bollen i en svår situation, hade börjat skjuta in sig.

Dock sjönk inte ÖSK ihop någon gång efter målen utan spelade faktiskt upp sig helt okej och var en nickskarv i stolpen ifrån en reducering kort efter 2-0 målet.

Ändå skulle ett metaforiskt ljus falla över ÖSK en stund senare, inte rakt i ögonen på någon av spelarna utan i samband med en hörna.
ÖSK har länge varit hädiskt dåliga på hörnor men har på försäsongen jobbat med lite olika varianter, med mixade resultat, fast denna gång satt den som ett smäck.
Vikarierande högerback för dagen, Jesper Modig, gjorde på ett sådär mittbacksakrobatiskt manér mål efter att Yakoub slagit in den från straffområdeskanten.
2-1! Banankontakt! Av fjärde graden och i 43:e minuten.
Sedan var det dags för paus och innan vi fortsätter med andra halvlek vill jag bara fråga GAIS-supportrarna vart fan Gustav Lundgren varit alla dessa år?! Hur kan en sådan talang ha missats?! Aja, bättre sent än aldrig.

Från okej till mindre okej
Inför andra halvlek gick Shlimon ut och in kom Tipura, ett udda byte kan tyckas. Visst var det Shlimon som tappade bollen i samband med andra målet och han kom inte upp i press i samband med första men han var inte dålig i första. Samtidigt kan jag tänka mig att en hård konkurrenssituation gör att ingen spelare riktigt går säker och då sänks toleransen för misstag vilket gör att man byts ut, då det finns hungriga spelare som vill ha din plats.
I början av andra halvlek var det GAIS som kom ut och visade upp att taktpinnen alltjämt var i deras ägo, ÖSKs kvitteringsjakt fick ingen bra start och sämre skulle det bli. Gustav Lundgren, omgiven av två ÖSKare, lyckades passa bollen till Kevin Holmén, som var friare än en fågel på luffen, och med en ocean av ytor framför sig kom rösterna, ni vet vilka jag menar. Granqvist. Hockey-VM 2013. Rösterna skrek:
Nyp dit den bara!
Nyp dit den!
Och han nöp.
Från mer än tjugo meter, rakt framifrån och utan någon press av ÖSKare, vilket Hampus Söderström borde ha stått för, sköt han ett skott med högern, inte hårt, som gick in i Maltes vänstra hörn.
Heja, heja Grönsvart. Heja, heja GAIS, ekade över Bravida och GAIS gjorde 3-1 i den 52:a minuten.
Av alla skott denna match borde Malte ha tagit denna då den inte var särskilt hård men Söderström kan ha gjort att skottet inte syntes i tid för han att reagera.

ÖSK försökte sedan att sätta press framåt men passningskvalitén på GAIS halva av planen var för dålig och på kanterna hade GAIS full kontroll på Shagaxle och Azizovic. In kom Ghasem och Swartling för att försöka hitta en reducering men istället för att vi radade upp lägen var det GAIS som fiskade fram det mesta i chansväg. Påhlsson och ÖSK stod emot tills Påhlsson inte längre stod i målet, då han fick ett rött kort. På en av GAIS många omställningar blev Påhlsson tvungen att rusa ut men kom ut helt fel och utanför straffområdet när han rev omkull Edvin Becirovic, så får man inte göra, och när du river någon som har friläge blir det rött. In kom Buster istället och han verkade inte märkbart påverkad av att stå framför GAIS-klacken, likt Påhlsson fick Buster också jobba hårt.

En räddning på Harun Ibrahims skott, en räddning på Jonas Lindbergs klackavslut och en räddning på ett skott från den där spelaren från Atlético...Ottawa.
Sedan räddade han även ett friläge när han kom först på bollen, trodde vi, men domaren hade en mörts speluppfattning i den situationen och dömde straff till GAIS istället.
Mörtar som har ökänt dålig speluppfattning, mest för att de inte spelar fotboll och är vattenlevande organismer.
Straff blev det till GAIS iallafall och Becirovic satte 4-1 vilket också blev slutresultatet.

Matchfakta
GAIS - ÖSK 4-1 (2-1)
1-0 Gustav Lundgren (ass. Harun Ibrahim)
2-0 Rasmus Nicklasson Petrovic (ass. Ibrahim Diabaté)
2-1 Jesper Modig (ass. Antonio Yakoub)
3-1 Kevin Holmén (ass. Gustav Lundgren)
4-1 Edvin Becirovic (straff)
Skott på mål: Fler för GAIS än för ÖSK.^{Hittade ingen statistik...}
Varningar GAIS: Kevin Holmén, Harun Ibrahim,
Varningar ÖSK: Malte Påhlsson (rött), Kalle Holmberg, Hamse Shagaxle, Charlie Swartling, Buster Runheim.

Matchens bästa spelare:
1. Buster Runheim
Kom in i en otacksam situation men gjorde det riktigt bra, chanslös på straffen.

2. Alai Ghasem
Nämns inte mycket i texten men kämpade på fint längs sin kant den tid han fick.

3. Hamse Shagaxle
Även han något osynlig i spelet men visade upp mognad och lite attityd när han fick gult.

Bäst i GAIS: August Wängberg
Hade totalt kontroll över sin kant och såg lite ut som Nils-Erik Johansson i stunder, inga jämförelser i övrigt.

Jahopp. Det var den cupen det. Kenic ska ha sagt efter matchen att tanken var att vi skulle fortsätta spela på "vårt sätt" och därför blev det inget "tjonga långt" eller primitivt spel, som jag brukar kalla det, i jakten på mål. Visst kan det kännas surt att vi inte blev lite mer desperata och spelade enklare i men samtidigt måste vi förstå att detta var det rätta sättet att gå ur ett långsiktigt perspektiv. GAIS är "klara" med sitt spel i jämförelse med oss som fortfarande håller på att sätta vårt och resultatet blev därefter. GAIS rullade ut sin Volvo direkt från fabriken och vi kom till match med vår Golf som saknade ett hjul, hade ett cykelstyre istället för ratt och en suspekt mängd silvertejp på en alaramerande stor del av bilens yta. Mer konkret: vi är inte klara och därför ska vi inte gråta blod över insatsen som helhet eller det faktum att vi förlorade.

Vi mötte ett lag som kom femma förra året och som vi trodde skulle ställa ut ett B-lag på planen, med tanke på hur det lät på Holmgren inför matchen, men som sedan ställde upp ett fullt dugligt allsvenskt lag och vi kom till spel utan ett par nyckelspelare och vi kom elva i superettan förra året. Det skiljer många positioner mellan lagen och därför ska vi inte bli förvånade att GAIS till slut visade klass i avgörande lägen och avgjorde matchen. För en sak vill jag iallafall lyfta med vår insats och det är att vi var konsekventa i hur vi vill spela som lag, vi vill pressa högt och kombinera vår väg fram och vi gick ibland bort oss i pressen och ibland satt inte passningarna och då blir man straffad av bättre lag, vilket vi blev.

Samtidigt som man hyllar laget som helhet bör man också kritisera individuella insatser. Malte hade nog sin sämsta match i ÖSK men sånt händer och vi ska inte glömma bort hur otroligt stabil han var förra året. Modig var högerback och det syntes att Modig var högerback, 'nuff said. Azizovic och Yakoub blev aldrig involerade tillräckligt i spelet för att hota och Kalle fick inte mycket att jobba med överhuvudtaget. Shlimon kan bättre och han tillsammans med Erik Andersson var ur position ett par gånger vilket även ledde till minst två av målen. Ja, ni hör, det finns en del individuellt att kritisera men det är alltjämt försäsong, i februari, med x antal nya spelare och nya tränare med ett nytt spelsystem.

Samtidigt kan jag tycka att 4-1 var ett resultat i överkant och visst kan man kritisera Påhlsson för nåt av målen och en dåligt uttajmad utrusning men första skottet var stenhårt, det andra kom med solen i ögonen och det tredje kan ha skymts av Söderström. Med det sagt var förlusten i sig rättvis men siffrorna var i överkant.

Nåväl, vi får helt enkelt rulla in vår silvertejpade Golf i verkstan och fortsätta bygga och förhoppningsvis rullar vi ut något lite finare i matchen mot Peking nästa vecka men vi ska nog inte ha för höga förhoppningar, chansen är stor att vi kraschar då också. Men det är när vi misslyckas och tabbar oss som vi lär oss, förvisso på det hårda sättet men det är de bästa läxorna vi kan få. Vi vet vad vi gör rätt som lag och vi vet vad vi gör för fel individuellt - spetsa till spetsen och slipa bort de trubbiga kanterna så kommer vi gå en fin säsong till mötes.

Tills dess får vi tacka GAIS för en nyttig läxa som kan summeras på följande sätt:
Ge inte motståndarna för mycket yta för då kommer nån jävel nypa dit den bara.