Gefle IF - Sandvikens IF 1-0
Varmt i luften men fortfarande bistert på plan. Sandvikens IF tjuvstartar vänliga veckan i en match där bara ett av lagen har något att vinna. För Sandvikens del handlar det om att gnugga 4312-uppställningen och att ge truppen speltid.
Så här startar vi matchen:
nye Tobias Johansson i mål,
Joey Massey, Olof Mård, Niclas Håkansson, Fahrad Hosseini
Slava Koidan, Emil Engqvist, Rasmus Lindgren
Viktor Nordin
Marcus Hägg, Leo Englund
Det tar, precis som mot Brage förra veckan, tid att hitta in i lördagens försäsongsderby. Under större delen av första halvlek har GIF lätt att ta sig ur vår initiala press, ett par touch och man hittar ut på kanterna där våra ytterbackar i regel hamnar utan understöd. Efter 12 minuter gör GIF mål på en frispark som inte ser otagbar ut. Rödvitt försöker pressa högt, men drar mest på sig frisparkar, eller hamnar på fel sida.
I anfall gör sig skillnaden mellan hur bekväm man är i spelsystemen sig uppenbar. I frånvaron av dom bekanta, välrepeterade anfallsvägar man normalt har i sin 442-uppställning, blir anfallen mer på chans. Dom gånger man anfaller på kanten så gör man det som tämligen isolerad och har svårt att hitta in i mitten till offensiva mittfältaren Viktor Nordin (som såg pigg ut). Spelet sätter sig lite bättre mot slutet av första halvlek.
I början av andra halvlek byts Simba in istället för Nordin. Slava Koidan tar positionen på offensivt mittfält och Simba tar innermittfält. Aspgren går in på högerbacken och Molin avlöser Håkansson på mittbacken.
Här börjar spelet fungera bättre, Moonga Simba gör det bra på innermittfältet. Han har snabbheten att kunna operera över en större yta, hinner upp för att fylla på på kanten i anfall och hinner också jaga hemåt i defensiva omställningar. När Naeem Mohammed senare byts in i anfallet och Jimmy Hansson tar vänsterbacksplatsen fungerar spelet ännu lite bättre. Ja ungefär så som man hoppats att den högre pressen skulle slå ut, vi lyckas vinna andrabollar, bryta uppspel och låsa spelet på offensiv planhalva. Med kvarten kvar gör Melker Dahlqvist ett fint inhopp som offensiv mittfältare.
Summa summarum, en lite trött match där vi får chansen att nöta ett nytt spelsätt och där dom nya grabbarna får chansen att komma in i det. Svårt i det här stadiet att bedöma vare sig spelsätt eller individuella prestationer, men här kommer några positiva take-aways, tre spelare som nog sagt inför säsongen, att nu jävlar!
Leo ser ut att ta en tydligare ledarroll i laget, skriker ut instruktioner och dirigerar mer på plan.
Moonga Simba funkar överraskande bra på innermittfältet i den nya uppställningen, ser också ut att vara mer självuppoffrande i sin spelstil jämfört med förra säsongen.
Christoffer Aspgren startar säsongen starkt på högerbacken, inte omöjligt att han kommer ge nye Joe Massey en riktig match om startplatsen.
Man ska väl inte luras av det gröna konstgräset på Gavlevallen, fotbollssäsongen är (som resten av den arenan) fortfarande öststatsgrå. Gott om tid att spela ihop sig inför serien, men bara en match kvar (Motala borta) innan Svenska Cupen och Mjällby kommer till Göransson arena. Det ska bli intressant att se hur vi ställer upp då, för gosh - än är det vinter kvar säger mor.
