6 dagar kvar / Gästkrönika: Ett lagbygge börjar ta form
"Många var vi som var oroliga över huruvida tomrummet efter fjolårets backsbjässe skulle fyllas upp, men under träningsmatcherna har Tom Kåre visat att han har stora kvaliteter som spelande mittback"
Aldrig tidigare har förväntningarna vara så stora som i år. Samtidigt som de sk "experterna" har fått en annan uppfattning om laget från norr än de tidigare haft. Det som tidigare varit så självklart, med framförallt bekvämt, dvs. att placera Giffarna som nerflyttningskandidat är inte längre lika självklart. Folket utanför Sundsvall har börjat inse att GIF Sundsvall år 2003 är ett kollektivt lagbygge som börjar ta form, där det nya spelsystemet 4-3-3 börjar fungera och den nya tränarduon har satt sig i respekt inte bara hos spelarna utan också i övriga Fotbollssverige.
Om man ser tillbaka hur försäsongen har varit kan man sammanfatta den med att till en början var funderingarna och turerna kring nyförvärv och den befintliga truppen många, och kanske mer spännande än i något annat allsvensk lag. Vi har haft unga talanger från argentinska toppklubben Boca Juniors på besök, en mycket lovande norsk toppforward, Öivind Storflor i tankarna, som vi tyvärr blev snuvade på i sista stund av den norska storklubben Rosenborg. Alla vet vi hur det gick med ovan nämnda tilltänkta nyförvärv.
Istället ställdes blickarna åter igen till en man vid namn Bala Ahmed Garba, som tidigare under ”silly season” varit aktuell för Giffarna men hamnat lite i skuggan av Öivind Sorflor-affären. ”Garba-affären” sköttes under tystnad för utomstående, förmodligen med förlusten av Storflor i tankarna. När till sist Giffarnas andra nyförvärv för säsongen presenterades, Bala Ahmed Garba, föddes återigen ett nytt hopp om ett mer offensivare Giffarna anno 2003. Tilläggas ska också göras att Giffarna tidigt gjort klart med den kvicka vänsterforwarden Peter Olofsson.
En annan spelare som iallafall jag klassar som ett nyförvärv för den här säsongen är suveräna Tom Kåre Staurvik. Tom Kåre som kom till Giffarna mitt under pågående höstsäsong, då matchotränad sedan tre månader tillbaka. Han kom aldrig riktigt in i Giffarnas spel och agerade ofta nonchalant och slarvigt på mittfältet. I år har Tom Kåre, åtminstone under försäsongen, tagit Marko Tuomelas plats som mittbackslås tillsammans med Kalle Ståhl.
Många var vi som oroliga över huruvida tomrummet efter fjolårets backsbjässe skulle fyllas upp, men under träningsmatcherna har Tom Kåre visat att han har stora kvaliteter som spelande mittback. Sällan har Giffarna skådat en mittback med sådan känsla i uppspelen, vilket resulterar i att vi kan bygga upp spelet redan från backposition och göra snabba spelomvändningar. Så visst känns det som att Per Joar och Patrics lagbygge börjar ta form.
Många var skeptiska inför upptakten av fjolårssäsongen, jag var en av dom, när Giffarna införde ett helt nytt spelsystem, med ett norskinfluerat 4-3-3. Men laget och ledningen har trott stenhårt på denna spelidé, och det har gett resultat. Alla vet vi hur fjolårssäsongen slutande. Nu väntar en ny spännande säsong, och iallafall jag är helt övertygad om att Giffarna kommer att ställa till med stora problem för många lag. Under försäsongen har laget visat stor offensiv vilja och laget har skapat fler målchanser än tidigare år i allsvenskan.
Det är ingen tillfällighet att Giffarna i skrivande stund är ett obesegrat lag under försäsongen, visserligen har de oavgjorda resultaten avlöst varandra, men att spela oavgjort mot lag som Rosenborg, som rankas som nordens bästa fotbollslag, och att spela 1-1 mot Lilleström, som slog Malmö med 2-0 på La Manga visar på styrka. Även det nyss avslutande träningslägret i Holland får en supporter att dra på smilbandet.
Även om just träningsförhållandena kanske inte var de bästa så gladde resultaten, och vad jag har förstått även spelet. Segern över svenska mästarna Djurgården stärkte nog självförtroendet för många spelare. Visserligen kom Djurgården till matchen med, enligt dem, ett B eller till och med ett C-lag. Men min teori är att Djurgården har haft stora problem på försäsongen, inte bara mot GIF, utan även mot mindre etablerade lag. Jag tror att matchen mot GIF var ett sätt att prova nya spelare som står på tröskeln att ta sig in i startelvan. Även om vissa gjutna Djurgårdare som Isaksson, Källström och Elmander inte var med så tror jag att DIF ställde med ett för dagen bra lag.
Även målfabrikationen ser ut att börja lossna. Vi har gjort 8 mål de senaste tre matcherna, och detta bådar gott.
Nu hoppas vi innerligt att Olofsson skada inte är så allvarig som befaras och att vi återfinner honom i startelvan under säsongen. Jag tror att Olofsson med sin snabbhet kan tillföra laget en hel del, och förhoppningsvis göra lite mål också. Mina förhoppningar på nyförvärvet Garba inför denna säsong är stora, jag hoppas innerligt att han är den forward vi saknat. Men det jag har sett under försäsongen har han visat att han är en spelare av hög klass och jag är övertygad om att han kommer att oroa många backlinjer i sommar och höst.
Avslutningsvis kan man sammanfatta årets Giffarna som det kanske bästa lag man har kommit med till en säsong, på papperet…
