Inför säsongsstart: Mittfältet granskas i Giffarna
Seriestart närmar sig med stormsteg. Idag granskas Giffarnas mittfält. Många nya namn och frågan är om mittfältet fortsatt kommer vara den svagaste lagdelen.
Mittfältet är den del i Giffarna där de största förändringarna skett. Det var länge sedan det fanns en mittfältsmotor i Giffarna som styrde spelet och skapade chanser. Frågan är om det funnits någon riktigt bra sen Gunnar Samuelsson spelade i Giffarna på 80-talet.
Till denna säsong har Arash Bajat, Chris Cleaver, Owen Price och Andreas Ingel värvats. Försvunnit har Donatas Vencevicius, Daniel Näsholm, Hasse Bergh, Mikael Åskoogh och Peter Olofsson. Dessutom försvann Tommy Bergersen redan under föregående säsong.
Mittfältet:
Stefan Ålander, Andreas Ingel, Chris Cleaver, Tobias Eriksson, Owen Price, Kalle Ljungberg och Arash Bayat.
I försvaret år positionerna för försvarsspelarna rätt självklara men på mittfältet är det mer svårt att förstå i vilken roll de olika spelarna kan tänkas få. På högermittfältet spelade Tobias Eriksson som ordinarie under större delen av fjolåret. Tobias tillhör kategorin spelare födda 1985 och tog ifjol ett stort steg framåt i sin utveckling från att endast gjort mycket sporadiska matcher som högerback blev han plötsligt en succe som högermittfältare under början av sommaren. Gjorde några mål direkt och övertygade. Lyckades inte lika bra under resterande delen av säsongen men var trots allt en av de bättre på Giffarnas mittfält under fjolåret. Tobias lever främst på sitt offensiva spel och har visat god förmåga att avsluta. Kanske är det mest troliga att han även i år kommer utnyttjats främst på högermittfältet. Under försäsongen har många spelare testats på olika platser på mittfältet så det känns inte helt givet att Eriksson har denna plats som sin.
Bland övriga alternativ på högermittfältet har främst nyinkomne tidigare supertalangen Owen Price utnyttjats. Price ansågs som 15-åring vara mer lovande än Wayne Rooney var i samma ålder. Vad Rooney är kapabel till kan knappast den fotbollskunnige missat men för Price har det inte alls gått lika bra. Efter ungdomstid i Tottenham med diverse skadeproblem hamnade han via en avbytarroll i Conference South (England, gissningsvis ligger lagen där på samma standard som topplagen i nya svenska division 2) hamnat hos Giffarna med ett kortare kontrakt erbjudet. Man hade ett tremånaderskontrakt som nu verkar ha förlängts åtminstone några månader. Trots ett mycket bra inlägg har Price haft svårt att imponera på någon och hans fortsatta varande i klubben har varit tveksamt. Notera att Price fortfarande bara är 19 år och alltjämt bör ha rejäl utvecklingspotential men frågan är om han lyckas med det i Giffarna eller överhuvudtaget.
Mer troligt är att man använder fjolårets skadedrabbade Kalle Ljungberg på en högermittfältsroll. Kalle skadade sig precis som Jonas Wallerstedt mycket tidigt under säsongen, till skillnad från Wallerstedt blev det inga matcher efter skadan under 2006. Kalle är ännu inte matchtränad och kommer troligtvis användas främst som avbytare första omgångarna. Före skadan var Kalle ordinarie i Giffarnas allsvenska lag som vänstermittfältare och han bör ha god chans att ta tillbaks den platsen under säsongen. Kalle är även han född 1985 och har många ungdomslandslagsmatcher bakom sig. Kalle är skolad som anfallare men i den rollen tror jag inte vi får se Kalle speciellt ofta i framtiden. Tidigare svag i defensiven men förbättrad där numer. Ett roligt anfalls alternativ på ytterkanterna.
På vänsterkanten har nya Arash Bayat spelat en del matcher, framför allt under tidig försäsong. Bayat kommer närmast från Frölunda och är även han född 1986 med ungdomslandskamper i svenska ungdomslandslag bakom sig. Giffarnas unga och talangfulla lag har här ytterligare en offensiv kraft. Enligt rapporter verkar Bayat ha en liknande roll som Kalle Ljungberg men till skillnad från Kalle är han som jag förstått det vänsterfotad och därför ett mer naturligt val på vänsterkanten. Haft skador under försäsongen och troligen anledningen till att han inte längre verkar aktuell för startelvan.
På vänstermittfältet kan troligen både Christian Söderberg och Hrvoje Bubalo vara ett alternativ om det kör ihop sig med skador. Ett mer aktuellt namn är Andreas Ingel. Ingel är egentligen mer av en spelmotor och mer van vid innermittfältet. Med Chris Cleaver och Stefan Ålander där har dock Ingel använts flitigt som yttermittfältare på bägge kanterna på slutet. Ingel beskrivs vara den som mest kan liknas vid en spelmotor i Giffarnas lag och kommer troligen agera rätt centralt när han spelar som yttermittfältare. Ingel är en rätt liten spelare med sina 181 cm och kommer inte att användas lika uppenbart för djupledslöpningar som övriga alternativ. Ingel kommer närmast från Boden där han var lagkapten och en av de mer centrala spelarna i laget som åkte ur Superettan ifjol. Ingel har även ett förflutet i AIK.
Överlag verkar det finnas många spelare som kan tänkas spela lite här och var på mittfältet. De som verkar mer bofast på en speciell roll är Chris Cleaver och Stefan Ålander. Cleaver är ny och kommer närmast från finska skandalomsusade klubben Alianssi där han 2004 valdes till finska ligans bästa spelare. 27-årige Cleaver beskrivs som en rätt typisk engelsk spelare. Inte rädd att gå in i närkamper och ta smällar. Cleaver har tidigare spelat som forward men numer är en mer defensiv roll på mittfältet hans mest naturliga. I Giffarna är han troligen tänkt som speluppläggare från innermittfältet tack vare ett rätt bra passningsspel.
På den mer defensiva mittfältsrollen kommer en av säsongens nyckelspelare finnas. Stefan Ålander har tidigare år spelat en del som mittback men nu verkar han vara given som den mest defensiva kraften på mittfältet. Ålander har under många år varit med i U21 och nu snart fyllda 23 så kommer han att få mer ansvar än någonsin tidigare. Den rollen bör passa Stefan bra som får en rejält bra chans att utvecklas för att kunna ta sig vidare till nästa nivå i sin karriär. Om Giffarna inte tar steget upp i år kommer man få det svårt att behålla han är min gissning. Ålander är lite långsam men med en bra spelförståelse och ett bra defensivt spel.
På innermittfältet är Andreas Ingel troligen det första alternativet efter de två nämnda, även Tobias Eriksson är ett bra alternativ. I övrigt kan tilläggas att detta är en av de positioner som Andreas Hermansson spelat på under försäsongen. Även Kalle Ljungberg har spelat här men även om man det finns frågetecken för det offensiva spelet på innermittfältet kan dessa knappast vara aktuella under säsongen.
Det man tappat sen fjolårsssäsongen är Donatas Vencevicius, Daniel Näsholm, Hasse Bergh, Mikael Åskoogh och Peter Olofsson. Bergh och Bergersen stod för det offensiva spelet och Olofsson var ordinarie vänstermittfältare med mycket spring i benen. Varken Bergh, Bergersen eller den fullständigt misslyckade värvnignen Vencevicius lyckades skapa speciellt mycket målchanser för Giffarna och detta var den stora svagheten under senaste säsongen och även säsongerna före det. Bergh kommer saknas av en del supportrar trots att han alltid varit populär hackkyckling. Dock har Bergh aldrig varit så väldans bra som framspelare och varit allergisk mot att ta skott. Frågan är om inte klubben gjorde rätt i att inte förlänga kontraktet då man måste göra mer mål i denna divisionen och en bra bollhållare som Bergh inte längre är lika viktig.Spelet ska inte stanans upp utan man ska fortsätta trycka och göra mål. Låter enkelt men är inte så. För Olofsson har man ingen direkt ersättare och man är försvagad. Åskoogh spelade mycket men var aldrig riktigt ordinarie. Näsholm var ute i frysboxen sina sista säsonger i klubben men var en nyttig spelare då han spelade men i Cleaver och Ingel har man liknande och rimligtvis bättre spelare.
Slutsats:
Giffarna har alltjämt ett stort frågetecken för mittfältet. På ytterkanterna har man många unga spelare som alternativ och det ser mycket lovande ut men förutom Tobias Eriksson har ingen bevisat något på högre nivå här även om Bayat varit ordinarie i Frölunda. Personligen tror jag man kommer hitta en bra lösning på kantspelet. Högerkanten får mycket gratis om Lustig fortsätter på sin höga nivå då man får bra hjälp offensivt. På vänsterkanten kan man inte vänta sig samma hjälp bakifrån då Bubalo inte är samma naturliga offensiva spelare.
Innermittfältet finns det inga frågetecken för det defensiva. Giffarna kommer inte bli lätta att slå hål på bakåt. Förutom starkaste målvaktsparet och ett av seriens absolut starkaste försvar har man troligen den starkaste uppsättningen av defensiva innermittfältare. Det stora frågetecknet är det offensiva spelet. Det har klagats över att man inte skapar så mycket målchanser i vänskapsmatcherna. Vem är det som ska stå för framspelningarna både från mitten och kanterna? Positivt dock är att Giffarna värvat spelare som beskrivs ha passningsspelet som en av sina styrkor (Ingel, Cleaver och Bubalo bl.a.).
Jämför man med tidigare säsong har man tappat det mesta av stommen. Man hade ifjol misslyckade förvärvet Vencevicius, Bergersen och Bergh som ansvariga för offensiva spelet. Även om detta är ett frågetecken även i år har man knappast försvagats. Förlusten av Olofsson måste anses som en försvagning men totalt sätt kan man nog bedömma mittfältet som rätt likvärdigt i styrka. Man har många unga talangfulla nya spelare. Dock lär det även i år vara svagaste lagdelen. Den enda lagdelen som ser svag ut på papperet.
