Därför spelar GIF i allsvenskan 2007
På gränsen till autistisk inför starten av superettan fortsätter jag att tillverka högst personliga topp fem listor för att bearbeta den anspänning jag känner inför säsongen.
Därför spelar GIF i allsvenskan 2007.
1. Tränaren
Ingen tränare i superettan är bättre lämpad för uppgiften än den gode Wilson. Lyckas man få en samling träben från Ljungskile att sparka till sig en fjärdeplats, bara en seger ifrån allsvenskt kval, är man av det rätta virket. Det är en stor skillnad på spel i allsvenskan och i superettan. Serien har sina förutsättningar, som varken går att jämföra med allsvenskan eller division två. Såväl spelare som ledare måste vara väl förberedda på vad som väntar. David har en vinnarskalle utöver det vanliga. Samtidigt vet Wilson vad som väntar till skillnad från två av våra tre toppkonkurrenter.
Peking har truppen för avancemang, men har genom att sätta den genominkompetente Jingblad vid rodret svarat för årets självmål redan innan säsongen startar. Förra året misslyckades han som vanligt i allsvenskan, vad tyder på att han skall lyckas i superettan? Inget!
Patrik Johansson i BOIS, gör sin första säsong som förstetränare på den här nivån. Bara det borde vara en utmaning stor nog. Från att ha flyttat koner på magister Prahls träningar i MFF har han nu fått den otacksamma uppgiften att hantera Jörgen Pettersson samt Kevin Amuneke och hans följe av agenter/rådgivare. Något som i praktiken kräver mer än full tid. Killen kommer att händerna fulla, klarar den oprövade tränaren att behålla fokus?
Den genomsympatiske Patrick Walker är den ende av våra toppkonkurrenter som har erfarenhet från förra årets superetta. Detta talar till ÖSKs fördel. Paddy har förmågan att skapa trivsel och harmoni omkring sig, med rätt start kommer ÖSK att kunna rida på vågen till Allsvenskan. Mr Walkers tillkortakommande ligger på det taktiska planet. Vad händer om det går emot i början? Kommer han att kunna släppa Guinessen, inta fågelperspektiv och göra nödvändiga förändringar genom att ”kill some darlings”? Tvivlar på att Paddy är tillräckligt hårdhudad.
2. Försvaret
Superettans bästa förste målvakt Fredrik Sundfors för första gången konkurrensutsatt på riktigt. Seriens defensivt starkaste backlinje med rutinerade elakingar kommer inte att ta några fångar. Lägger vi till Dolly Ålander och Dolly Cleaver, de två klonade renhållningsarbetarna på det centrala mittfältet förstår vi att de endast 8 insläppta målen på försäsongen samt de avslutande 4 nollorna inte är någon tillfällighet. Det är extremt svårt att göra mål på Giffarna, något våra konkurrenter kommer att erfara.
3. Karaktärsspelare
Det är som jag har varit inne på tidigare en stor skillnad mellan allsvenskan och superettan. Jag skulle vilja gå så långt att påstå att behovet av karaktärsspelare är om inte större så minst lika stort i superettan som i allsvenskan. Spelare med den rätta mixen av rutin, hunger, attityd (på och vid sidan av planen) samt spelskicklighet. GIF har tappat en del i spelskicklighet genom de spelare de har tappat och gjort sig av med, det råder det ingen tvekan om. Spelmässigt hade Gerba, Hasse Berg, Wallerstedt, Lunkan och TommyBergersen platsat i vilket superettalag som helst. Frågan är dock om de har vad som krävs för att spela mot Qviding med fullt fokus? Eller om de hade tagit en petning på rätt sätt och ändå bidragit positivt till truppen? Jag tvivlar. Sett ur det perspektivet har vi gjort oss av med rätt spelare, samtidigt som rapporter berättar om nyförvärv som sporrar till konkurrens men ändå sprider glädje och harmoni i truppen. Vi har fler karaktärsspelare i årets trupp. Om spelare som Jörgen Pettersson sätter en klubb i gungning efter en petning i Allsvenskan, hur tar han den i den lägre serien? Det problemet har inte vi!
4. Publikstöd
Avgjordes matcherna på läktaren hade GIF en Royal leauge plats varje år. Om det var TIFO det gällde skulle vi framgångsrikt representera Sverige varje år i Europa. Det engagemang fansen visar och det stöd spelarna får är fantastiskt. Detta får omedelbart två positiva effekter med sig. Det bidrar till ökat sug kring laget, vilket föder intäkter från sponsorer, souvenir- och biljettförsäljning. Samtidigt fungerar engagerade supportrar som mentala vakthundar åt spelarna. Det finns personer som bryr sig om det slarvas på träningar eller matcher och dem vill man inte svika. Det nära sambandet mellan fans och spelare har tagit sig fler uttryck genom åren. Nu senast när en Sundfors använder pengarna till den resa han fick i pris av Patronerna förra året till att sponsra resan till Ljungskile för lagets supportrar.
5. Hemmaplan är hemmaplan är hemmaplan.
GIF är ett av landets starkaste hemmalag. Bara det att man har lyckats hålla sig kvar i allsvenskan under sex år som notoriskt svagt bortalag. De tre sista åren hade vi färre färre bortasegrar än vad handen har fingrar, trots det skrapade vi ihop våra poäng. Dagens MFFare vet inte hur det känns att vinna i Sundsvall. Poängen Djurgården, Göteborg och Hammarby tagit på Norrporten arena är lätträknade. Vinnarkulturen lever på hemmaplan och kommer att ge oss tillräckligt med poäng för att Giffarna åter blir allsvenska 2007.