Om ÖSK inför morgondagens match

Redaktionen fortsätter sin serie om Giffarnas motståndare i Superettan.

Örebro SK
Bildad: 1908
Första allsvenska säsongen: 1946/47
Antal allsvenska säsonger: 39
Antal säsonger näst högsta serien: 29
Placering maratontabellen: 12
Svenska mästare: -
Bästa placering: 2 (1994)
Publikrekord: 20 046 mot Degerfors 1961

Få allsvenska lag är så stämplade som GIF:s gäster i Superettans tredje omgång, Örebro SK. Elaka tungor påstår att det alltid är långbollar, defensivt spel och ytterst få mål framåt som gällt för klubben som har seriefiguren Kronblom som maskot. I det perspektivet kan det tyckas lite märkligt att Örebro har gjort flest av alla i en allsvensk 14-lagsserie, 62 stycken, och att ÖSK utförde den bedriften så sent som 1994.

Örebro SK uppstod ur en konflikt. Det var 1908 som 79 medlemmar i IFK Örebro bröt sig ur och startade ÖSK, en klubb som skulle spela i helsvart för att visa allvaret i splittringen. Detta var första och kanske sista gången som det var riktigt explosivt i klubben. Åtminstone om man får tro dem som det hänvisas till i inledningen. Dessa påstår att det lite försiktiga, defensivt baserade ÖSK-spelet infördes redan under 1920- och 30-talen i division II och III, och att det sedan inte blev mycket lättjefullare när klubben på 1940-talet började nosa på Allsvenskan.
Denna nåddes 1946 efter ett lyckat kval mot Surahammar, med avgörande match på Råsunda. Det mest spektakulära under åren 1908-1946 var enligt den negativa teorin att man 1919 var ytterst nära att lägga ner klubben (på grund av "fullständigt förfall") och att ÖSK 1922 lättade upp lite genom att byta till vita tröjor.

Man kan tro vad man vill om den lite negativa bilden av Örebro SK. Men faktum är att klubben ganska sällan tillhört de mer färgsprakande i Allsvenskan, och då syftar vi tyvärr inte bara på den strama och eleganta matchdressen. Nej, här talar vi om en klubb som från den första allsvenska promoveringen, då man åkte ur direkt, dröjde ända till säsongen 1961 innan man på allvar etablerade sig i den högsta serien. Då hade ÖSK under 1950-talet levt en evig jojo-tillvaro, där vissa spelarnamn - som Orvar Bergmark och Gösta Lindh - var mer spektakulära än insatserna i Allsvenskan. Bäst gick det 1951/52 då "Kexen" kom 8:a.

1960 gick man obesegrade genom division II och klarade elegant av ett kval med Elfsborg, Luleå och Kristianstad som konkurrenter. Framgången fortsatte året därpå i Allsvenskan. ÖSK slutade fyra - Elfsborg vann, tala om begåvade nykomlingar. Publikrekordet på Eyravallen slogs den säsongen i derbyt mot Degerfors IF.
Under resten av 1960-talet befann sig Örebro, rätt gissat, i mittenskiktet av tabellen. Enstaka stjärnor som Sven-Gunnar Larsson, Thomas Nordahl och Leif Eriksson kunde något år höja laget, t ex 1967 då det blev en fjärdeplats. Men oftast rörde ÖSK sig på tryggt avstånd från såväl guldstrid som streck.

Detta till 1970 då det slutade desto mer dramatiskt - klubben var rent av med om den mest kontroversiella händelsen sedan bildandet 1908.
Det var sent på säsongen, i den avslutande omgången, som ÖSK mötte IFK Göteborg i en match som var direkt avgörande för vilken klubb som skulle flyttas ner. När ÖSK ledde med 1-0 och endast minuter återstod tog blåvitts frustrerade supportrar till handgripliga metoder. Åtskilliga av dessa invaderade Eyravallens gräs och fortsatte med att försöka demolera ett av målen. Matchen blev uppskjuten i 50 minuter, och det hela slutade med att ÖSK blev kvar i Allsvenskan efter en 1-0-seger.

Efter 18 säsonger i Allsvenskan åkte Örebro i stället ur 1978. Efter detta var det länge division II som gällde på Eyravallen. 1979-81 kom man snöplig tvåa, 1984 missades ett kval mot Mjällby. Men det skulle bli värre, 1986 var man ytterst nära att ramla ner i trean. Först tio år efter degraderingen, nu med Rolf Zetterlund som tränare, kunde Örebro säsongen 1989 till slut återvända till Allsvenskan.

Återkomsten blev stark på gränsen till lysande. I grundserien slutade ett lag med Sven "Dala" Dahlqvist, Peter Nilsson och Magnus Erlingmark fyra. I slutspelet nådde man semifinal där säsongens dominanter IFK Norrköping blev för svåra.
Efter detta följde ytterligare två starka säsonger med två tredjeplatser samt två svaga säsonger; 1993 fick laget kvala sig kvar mot Vasalund.

Därefter var Örebro framme vid klubbens hittills mest lysande insats. Med "Dala" som tränare nådde ÖSK 1994 en historisk formtopp. Som bortblåst var all den försiktighet och säkring bakåt som förmodas utmärka en ÖSK-taktik. Istället gällde full fart framåt och laget öste in mål. Med 62 gjorda mål är man den klubb som under en säsong gjort flest sedan 14-lagssystemet infördes (det har senare tangerats av Djurgården). Mesta målskyttar var polacken Miroslaw Kubisztal (19) och Mattias Jonsson (14), men frågan är om inte islänningen Arnor Gudjohnsen (7 mål) ska ha en hel del av äran även för de förstnämndas målskörd. Sällan har en spelare (Gudjohnsen) så dominerat ett allsvenskt topplag. Först i den 22:a omgången skaffade sig Göteborg det försprång som gav guldet.

Efter 1994 återvände ÖSK till det trygga mittenskiktet av Allsvenskan. Undantagen är tre. Först ett positivt, 1997, då man slutade fyra. Sedan två svåra säsonger. Först handlade det om säsongen 1999 då man hade en svacka och kunde rädda kontraktet först i förlängningen av en andra play off-match mot Assyriska. Men det skulle bli långt värre. 2004 slutade man på fotbollsplanen på en stabil sjunde plats. Det gick sämre i finansligan. Den kontrollbalansräkning som klubben presenterade för Svenska Fotbollförbundet i juni 2004 underkändes efter säsongens slut. ÖSK tvångsnedflyttades till Superettan. Där fick man i fjol en trög start – efter seger i premiären dröjde det till 13:e omgången till nästa trepoängare - och trots kraftig uppryckning under säsongens andra halva nådde man bara upp till en femte plats.

Inför årets säsong har ÖSK i regi av Patrick Walker och Urban Hammer nämnt som en av förhandsfavoriterna. Man har också minst ett starkt förvärv i Sebastian Henriksson. Mest bekanta namn är annars danske mittfältsstrategen Lars Larsen – en av Superettans bästa spelare – och backveteranen Thomas Andersson.

GIF-relation

GIF och Örebro har genom åren spelat i samma serie vid 13 tillfällen, bl a under GIF:s två första sejourer 1965 respektive 75. Man har även delat serie under två av Giffarnas mer dystra år; 1981, då GIF åkte ur Division II, respektive 1989, då GIF överraskande ramlade ur Allsvenskan. Under GIF:s allsvenska svit på 2000-talet delade man serie fram till att ÖSK tvångsdegraderades 2004. Under den här perioden spelades den för oss Giffare mest spektakulära matchen mellan de två klubbarna. D v s mötet i snö och regn när GIF år 2000 säkrade kontraktet efter 2-3 på dåvarande Eyravallen i det årets 25:e omgång.

På spelarfronten minns Redaktionen bara en övergång mellan klubbarna, när mittfältaren Peder Wiberg 1983 lämnade GIF för närkingarna. På senare år har Patrick Walker varit en länk mellan klubbarna. Walker och hans lovande söner finns som bekant numera året i ÖSK.

ÖSK:s mest kände supporter är fotbollsprataren Thomas Nordahl, men även hans kollega vid Champions League-matcher, stenansiktet Claes Runheim, kan stämplas som kex.