Bagdad Bob på alla positioner!
Den tragikomiske figuren Bagdad Bob fängslade en hel värld under invasionen av Irak. Som regimens språkrör stod han framför världspressens kameror och försäkrade att USA minsann inte hade invaderat Irak och att ledningen hade läget under kontroll. Allt medan skottlossning hördes i närheten och amerikanska missiler seglade förbi i bakgrunden av bilden.
Vad har då Bagdad Bob med fotboll i allmänhet att göra och med Giffarna i synnerhet frågar sig säkert en vän av ordning? Dessvärre en hel del. Vi tog mannen till vårt hjärta, då hans lögner var så absurda och hans verklighetsuppfattning så bisarr att man bara kunde skratta. Utan att dra några paralleller mellan en barbarisk regim som Saddams och dagens GIF, verkar det dock som om styrelsen och ledningen delar den gode Bobs verklighetsuppfattning. Eller som Mauro Scocco en gång skrev ”Nelly tror inte att världen finns om man blundar tillräckligt hårt”! Det smärtar mig att skriva, men vi har idag Bagdad Bob och Nelly på samtliga positioner i klubben.
Låt mig börja med att slå fast en sak. Jag har fram till nu aldrig någonsin krävt någon Giffares avgång. Till och med när det blåste som mest kring JHH ville jag inte sluta mig till avgångskören. Jag hade fel då! Min utgångspunkt då och fram till nu har varit att försöka förändra och påverka genom dialog. I mina ögon har det funnits saker i klubben som har fungerat ok och för att inte sabotera dem har jag valt att inte lägga alla kort på borden i alla lägen. Hur kan man exempelvis jaga sponsorer om ledningen framställs som inkompetent? Nu kan jag inte fortsätta på samma sätt längre. Min kärlek till klubben är för stor och det smärtar mig att ta det här steget. För att travestera Shakespeare kan vi komma överens om att det är något ruttet i Sundsvall. Spelet fungerar inte. Laget fungerar inte. Tränaren fungerar inte. Ledningen fungerar inte. Styrelsen fungerar inte. Men ingen är ansvarig! Det krävs förändringar.
Förändringarna måste ske i toppen. Den styrelse vi har idag har inte fotbollskunnandet eller nätverket utanför Sundsvall för att lyfta klubben. De är så intimt sammanflätade i sina roller utanför klubben att de inte vågar vara obekväma med varandra. De simmar i en ankdamm medan de leker att de är på de sju världshaven. Urban sitter lugnt och säkert med den här styrelsen, då den inte sätter tillräckligt hårda krav på de operativt ansvariga. En sportchef som misslyckas skall frukta ett möte med sin styrelse. Jag har en känsla av att Urban aldrig har fruktat ett styrelsemöte. Jag förstår honom, vem kan vara rädd för Bagdad Bob?
Klubben fick tips om Markus Rosenberg var villig att röra på sig 6 månader innan han gick till Halmstad och inget hände.
Styrelseledamöter fick insideinformation om att en av allsvenskans bästa centrala mittfältare var på väg att röra på sig. Man fick detaljerad kunskap om hur ett attraktivt kontrakt skulle kunna se ut. Man tog kontakt med valde att inte ligga på då man vill att samtliga spelare skall brinna för att komma till Sundsvall. Så mycket för verklighetsuppfattning. Resultatet – han gick till en annan allsvensk klubb och tjänar mindre än flera av våra etablerade. Bagdad Bobs i styrelsen valde istället att satsa på Chris Cleaver, Owen Price och Hubba Bubba, som de aldrig sett spela.
Styrelsen får en sig en kontakt förmedlad. Utländska investerare är nyfikna på att investera i svensk fotboll. De har avsatt mellan 5 och 30 miljoner för rätt koncept. Killen som skall vägleda investerarna är GIFFARE i hjärtat och ser gärna att pengarna kanaliseras till sin favorit klubb. Efter ett inledande telefonsamtal förmår sig klubben inte ens att sätta ihop ett lockande prospekt till investerarna. Den stora världen utanför räkmackorna i styrelserummet skrämmer tydligen. Tänk om någon utanför kretsen kommer och ställer krav? Nej, då är det bättre att vi håller kretsen tight och fortsätter klia varandra på ryggen medan vi tuggar på våra mackor.
Ovanstående i kombination på brist av självrannsakan i samband med förra årets degradering har fått mig att inse att förändringarna måste komma. Hur skall i så fall en förändring se ut? I mina ögon måste minst tre personer lämna styrelsen för att ge plats åt följande kompetens.
1. Ett osentimentalt styrelseproffs som ställer obekväma frågor internt på mötena. En person som man måste förbereda sig ordentligt inför ett möte med. Björn Rosengren, Sverker Martin-Löf, Telia Nievert eller dylik.
2. En före detta elitidrottsman eller kvinna, som känner till vardagen för spelare och ledare. Någon som kan föra in den sportsliga dimensionen i styrelserummet, samtidigt som de blir en förebild för spelare. Förslag Tomas Brolin, Peter Forsberg, Kent Forsberg, Magdalena Forsberg.
3. En person med stort kontaktnät med näringslivet utanför Sundsvalls gränser, som kan arbeta med affärsutveckling, sponsorer och finansieringsfrågor.
Nu var det gjort, för första gången någonsin har jag krävt Giffares avgång!
