Matchrapport: Mjällby - GIF 4-2
Precis som i valet, det går inget vidare för vänsterkanten!
Hemkommen från Listerlandet, denna idyll mitt ute i ingenting med ett fotbollslag som hämtat ur en Max Lundgren bok. Eller som min 9-årige son uttryckte det när vi svängde in på parkeringen, ”det är lustigt att en badplats kan ha ett superettanlag”! Min betydligt äldre bänkgranne, även han tillrest med GIF sympatier uttryckte det på ett annat sätt. ”Tvåtusen på läktaren och två tusen bilar på parkeringen, det märks att man måste ta bilen för att ta sig hit.”
Arenan, nej det är fel ord, idrottsplatsen skall det nog vara, är intim och doftar bruksort (fast i detta fall utan bruk och ort). En resa till en svunnen tid, likt de man gör till Åtvidaberg och Degerfors. Platser där en stark fotbollskultur varje år tappar mark till den så kallade verkligheten och nya tiden. En strid där utgången på sikt är lika given som för en skrivmaskinsfabrik. Striden tas dock av idealister och de ständigt optimistiska (läs naiva), som förlänger dödsdansen. Nostalgi, glädje och vemod förkroppsligat till en idrottsplats.
Väl bänkade på Strandvallen såg vi ett GIF som startade optimistiskt. Höll i bollen bra och kändes numret större än Mjällby i alla situationer. Mikael Dahlberg startade väldigt bra och var en ständig källa till oro för Mjällby. Han drog på sig markering och skapade ytor för sina medspelare. Det var solklart att han var tvungen att stoppas för att Mjällby skulle ha en chans att vinna matchen. Följdriktigt gjorde Herman ett noll på en fumlig målvaktsretur från Mjällbykeepern, där – just det – Micke Dahlberg stod för förarbetet. Just Mjälbykeepern gav ett väldigt osäkert intryck i inledningen. Min jämnårige GIF-resenär funderade på om hans medverkan var resultatet av en svensexa som spårat ur med tanke utseende och agerande. Nio-åringen trodde det var någon från Hey-baberiba som lekte målvakt och spelade in en sketch, då han varken såg ut som eller agerade som en målvakt.
Innan jag fortsätter med hur Mjällby stoppade Dahlberg och vände matchen, tar jag på mig ett par objektiva glasögon och säger att Mjällby visst skapade chanser och hade flera mindre lyckade avslut i mycket bra lägen under inledningsdelen av matchen. Trots detta kändes det hela tiden som att det inte gör något om vi släpper in ett eller två, det här gänget kommer vi att göra fler på. Detta innan Mjällbys lagkapten tillsammans med en assisterande domare (som i princip kan cykla till arenan) och huvuddomaren kliver in och avgör matchen.
Situationen ser ut ungefär såhär. Dahlberg och Lindberg (lagkapten i Mjällby) är inblandade i en situation på högerkanten (vid mittlinjen) där det ges och tas en hel del från båda håll. Jag hade inte protesterat om det hade blivit varning för en eller båda i den situationen då det gavs och togs. Efter den situationen förföljer Lindberg Dahlberg från högerkanten, ned genom straffområdet, över till vänsterkanten skrikandes, dragandes i tröjan och puttandes. Känslan var en Kalmar-Rydström snedtänd på metaamfetamin. När de avverkat halva varvet runt planen viftar Dahlberg till med armen, i samma ögonblick gör Lindberg den döende svanen. Jag sitter bara några meter därifrån och gör inledningsvis samma bedömning som domaren, det vill säga – det var ingenting. Linjemännen OCH den assisterande gör samma bedömning. Den för tillfället döende Lindberg ligger kvar på planen och Sundfors spelar sportsligt ut bollen. Johan Andersson går fram för att kolla Lindberg och möts av ett slag från den liggande. Tumult uppstår och under tiden tar sig Mjällbytränaren ett snack med den assisterande domaren. Detta resulterar i att fjärdedomaren plötsligt ändrar både uppfattning och minnesbild. Han kallar till sig huvuddomaren och Micke blir utvisad. Med ungefär en timma kvar var det naturligtvis oerhört tungt att åka på detta, men det kändes ändå som om det skulle gå vägen. Så lätta kändes Mjällby.
Mannen med pipan ville dock annorlunda. Bara någon minut efter skandalscenerna vid utvisningen faller en Mjällbyspelare i en duell innanför straffområdet. Spelaren har kommit igenom på vänsterkanten och möter Bayat. Domaren blåser straff och det är kvitterat. Jag satt väldigt bra placerad vid situationen och det var en ren axel mot axel där Mjällbyliraren vägde lätt. En horribel straff. En spelare kort och kvitterat efter en felaktig straff. Uppförsbacke och MAIF tog över spelet. Framför allt kom de igenom på vänsterkanten. Söderberg var den som fick betala priset för det då han byttes mot Cleaver i halvtid. I mina ögon var det inte Söderberg (och senare Cleaver) som var bovarna i bristerna på vänsterkanterna. De saknade helt enkelt stöd från den offensivt duktige Arash i försvarsspelet.
Kalabaliken renderade 6 tilläggsminuter och GIF gick till pausvila med ett mål emot ett. Bytet Cleaver/Söderberg gjordes direkt i paus.
Andra halvlek hade knappt börjat förrän det stod två ett till Mjällby. Från halva plan släpper Sundfors in en i och för sig studsande hård boll. En målvaktstavla. Knappt en minut senare kommer Mjällby igenom igen på vår vänsterkant. Cleaver rundas och en lobb placeras iskallt bakom en felplacerad Sundfors. Efter tre ett tar Mjällby över totalt från ett demoraliserat GIF. De håller bollen vårdat inom laget med nätt kortpassningsspel och vi springer oss trötta. Denna bild förändras genom två byten, Herman mot Benny och Tobbe mot Patriksson. Speciellt den senare fick fart på offensiven. Samtidigt kompenserade Sundfors sina tidigare tveksamma ingripanden med fantastiska frilägesräddnignar.
Med dryga kvarten kvar att spela var det dags för kvällens andra feldömda straff. Satt som sagt väldigt nära straffsituationen och det var inte straff. Finns det något som är sämre än domare som gör misstag, så är det domare som kompenserar sina egna misstag med att göra fler. Horribelt var ordet sa Bill, patetiskt sa Bull. Bayat tog enkelt hand om straffen och placerade den till vänster om Mjällbykeepern. Skönt med tanke på missen i förra matchen.
I det här läget var vi trots numerärt underläge på gång. Motståndarna var klart skärrade och vi pressade med allt vad vi hade. Framförallt Patriksson skapade mycket oreda i Mjällbyförsvaret. Med en man mindre på plan och en brutal offensiv för kvittering gick det som det brukar göra. Kvällens bäste spelare Marcus Ekenberg gjorde sitt tredje mål och Mjällbys fjärde för kvällen – fyra två och ridå!
Spelaromdömen
Sundfors 2 – får ta på sig två av målen, samtidigt som han gör idioträddningar vid frilägen.
Lustig 3 – tryggheten själv. Utsattes dock inte för några större prov. Mjällby använde sällan hans kant. De var väl förvarnade. Skulle gärna se att han blev modigare i de lägena och bidrog mer till offensiven.
Danken 3 – trygg och säker. Inte mycket väsen av sig. Skadad i slutskedet. Såg illa ut. Troligtvis baksida lår.
PEO 2 – kom i andra hand vid flera situationer där MAIF kom med fart. Bra inställning och klinisk i brytningar
Söderberg 2 – gjorde så gott det gick med noll och inget understöd från mittfält. Utbytt i paus
Tobbe 1 – mest fel plats vid fel tillfälle. Byttes ut mot Patriksson.
Ingel 3– dagens bäste GIF-spelare. Fördelade bollar bra innan utvisningen och tog sedan över mer som en defensiv mittfältsgeneral
Ålander 3 – en ordentlig tabbe vid Mjällbys 4-2 mål, som drar ned betyg, därutöver felfri.
Bayat 2 – vår egen Chippen. En katastrof i försvaret, men vi förlåter allt som oftast p.g.a. bländande offensiv.
Herman 3 – kämpade och slet i första. Fick också målet.
Dahlberg (spelade för kort för att bedömas) – helt underbart bra innan utvisningen.
Cleaver 2 – saknade stöd från mittfält och fick ofta möta ett anfall i fart från en stillastående position.
Benny 2 – bra fysik och bollmottagning, men stannar upp för ofta och vi tappar fart i anfallsspelet.
Patriksson 4 – rörde om i grytan ordentligt. Given i startelvan nu när Dahlberg är avstängd.
