Ny hemmavinst för Sundsvall
Under en disig hösthimmel spelades det ”Dr. Jekyll och Mr. Hyde-fotboll” på Norrporten Arena. Första halvleken bjöd på skaplig anfallsfotboll och mål av båda Sundsvalls anfallare. I den andra halvleken spelade man gåfotboll och det kändes som om man lämnat tempot i omklädningsrummet. Dock blev det tre poäng och en tabellmässig ansiktslyftning.
Som så många gånger förr samlades hoppfulla Patroner en stund innan match och gemensamt tågade vi genom centrala Sundsvall för att visa vårat stöd för grabbarna. Sången ekade i stenstaden och dimman tjocknade och färglades av konstgjorda rökmoln. Väl inne på arenan låg dimman tät och då domaren blåste igång matchen var stämbanden uppvärmda och en önskan om tre poäng intensifierades.
I matchens inledning visade GIF att man ville anfalla och att man ville ha tre poäng. Herman på topp stressade och likt den terrier han efterliknar kämpade han till sig flera bollar i sin vanliga anda. Vid matchens första mål visade han lite av den rutin han besitter. Han lyckades få undan sin markör och kunde sedan stenhårt stöta in 1-0 efter ett hårt inlägg från vänsterkanten. Patronerna fick återigen sjunga om Ante och vägen mot ännu en hemmaseger kunde ta fart. Andra målet kom av ex-allsvenske Benny Mattsson, som i och med detta mål kunde debutera i Superettans målprotokoll. Målet kom i den 31:a matchminuten då Benny lyckats ta sig genom Väsbys försvar och runt deras målvakt.. Giffarna höll i bollen och skapade mer än Väsby. Hade man bara spelat en halvlek hade jag sagt och skrivit att GIF var värda segern. Nu gick man till halvtid med ledning och förhoppningen fanns att vi skulle få se fler mål i den andra halvleken.
Efter paus var det Väsby som ville hålla i boll. De drog ner på tempot och Sundsvall liksom fastnade i Väsbys såsiga spel. Från båda lags sidor slutade man springa och ändå var det som om bollen bara var hos Väsbyspelarna. GIF skapade ingenting och matchbilden hade förändrats. Dock visade Fredrik Sundfors rutin då han lyckades göra några matchavgörande parader som efter en stund fick Sundsvallsspelarna att vakna. Tempot höjdes något mot slutet och det hade kunnat resultera i ännu ett mål för GIF. Lika väl hade vi kunnat gå från arenan med ett kryss i bagaget. Bättre än så var det faktiskt inte.
Om Sundsvall ska vara ett väl etablerat elitlag måste man kanske, som det diskuterats tidigare i veckan, börja med en dos mental träning. Både för att stärka självförtroende och självkänsla, men också för att lära spelarna att en match spelas i 2 x 45 minuter och det gäller att kämpa hela matchen. Idag lyckades GIF ta tre nya poäng, lyckades klättra i tabellen och samtidigt ge ”Dr. Jekyll och Mr. Hyde-fotboll” ett ansikte.
Till nästa match vill jag se mer jävlaranamma i nittio minuter. Slaget om Norrland vinns inte med gåfotboll. Nu plockar vi fram krigarhjärtat och visar vad GIF står för.
Nästa match:
GIF Sundsvall – Umeå FC
Söndag 15 oktober
Kl. 14.00
Norrporten Arena
Dagens plus: Per Nyman och Linus Hallenius kommer in som två friska fläktar. Per Nyman lyfte mittfältet med sitt pigga inhopp. Hallenius bör luftas mer för att få ett rättvist betyg.
