Blekt Gif kryssade mot Östersund

Det är inom fysikerkretsar allmänt vedertaget att partiklar rör sig långsammare ju lägre värmen runt omkring dem är. Jag är personligen inte helt säker på att fysikerna skulle vilja applicera samma teori på fotbollsplanen, men de partiklar som utgör fotbollsspelarna i Gif Sundsvall och Östersunds FK påverkades uppenbarligen negativt av kylan som rådde på Norrporten Arena. Den tappra publiken fick således se en tempofattig match, som rättvist slutade med resultatet 1-1.

För den som är försedd med Gif-vänliga ögon såg det dock bra ut till en början. Sundsvall inledde matchen klart piggast, möjligen inspirerade av Patronernas fina initiativ att bränna av ett antal pyrotekniska pjäser strax innan avspark, en fin hyllning till spelarna och hemmapremiären. Allra piggast var högeryttern Johan Melander och Arash Bayat, för dagen huserande på innermittfältet. Dessa två herrar gjorde livet surt för mången Östersundspelare under början av första halvlek. Giffarnas fina start höll också på att ge utdelning efter bara fyra minuters spel, då Linus Hallenius kom till avslut inne i straffområdet efter några snabba passningskombinationer. Skottet smet dock strax utanför målvaktens högra stolpe.

Några minuter senare var det däremot dags för den något tunnsådda publiken att få jubla. I den tionde minuten fick Patrik Eriksson Ohlsson drömträff på halvvolley(!) i oredan efter ett inkast. Bollen satt otagbart i den vänstra burgaveln och vi som satt på läktaren började hoppas och tro på en riktigt trevlig eftermiddag. Så här långt in i matchen hade Östersund nämligen inte skapat någonting, mycket tack vare en stabil defensiv från Giffarnas sida, där målskytten PEO agerade precis som den ledare vi vill att han ska vara och styrde övriga försvarare med bravur. Det dröjde ända till den artonde minuten innan Östersund skapade någonting överhuvudtaget, och det var en snabb kontring som avslutades med ett skott där den boll som skyfflades iväg troligen fortfarande inte har landat.

Även om tempot bedarrade efter de första femton minuterna så var den första halvleken helt klart Sundsvalls. Johan Melander kom gång på gång fram på sin kant och serverade inlägg till Tarmo Neemelo. Den inlånade esten såg tyvärr ganska blek ut under stora delar av halvleken. Neemelo agerade bra i rollen som bollmottagare, men då han skulle spela bollen vidare såg det ofta allt för duttigt ut. Dessutom visade han inte upp någonting av sitt berömda målsinne. Jag vill dock inte döma Tarmo allt för hårt ännu. Faktum är att han sprang ofta och mycket, men hans tajming var inte alltid den bästa. Några träningar till med laget så finns möjligheten att han blir en bra tillgång i jakten på allsvenskt kontrakt.

Inför den andra halvleken hade tränare Sankala gjort ett par byten. Patrik Eriksson-Ohlsson, planens gigant under den första halvleken, utgick och ersattes av junioren Kalle Andersson. Detta innebar en del förändringar i backlinjen. Niklas Bengtsson, även han en av första halvleks bästa spelare, tog steget in i mitten, och Christian Söderberg växlade över till vänsterkanten för att ge plats åt Kalle på sin tidigare position. Detta skulle tyvärr visa sig få negativa konsekvenser. Utöver detta byte fick Tarmo Neemelo lämna plats för Benny Mattsson, och Giancarlo Mancuso hade dessutom ersatt Per Nyman i slutet av den första halvleken.

Det tempo som hade bedarrat redan i slutet av den första halvleken mojnade ytterligare något i början på den andra. Östersund bjöds därmed in i matchen på allvar och började plötsligt rada upp chanser. Även om backlinjen på intet sätt misskötte sig – tvärtom var alla tre från första halvlek kvarvarande backar mycket bra – så verkade det ändå som att tryggheten försvunnit något i och med rutinerade PEO:s uttåg. I den femtioniode minuten kom så också kvitteringen. Östersunds Erik Lantto tilläts driva bollen alldeles för länge, och kunde tämligen enkelt placera in bollen bakom en chanslös Fredrik Sundfors i Gif-målet. Glädje bland Östersundsspelarna, och frustration hos ett Gif Sundsvall som hade allt svårare att ta sig fram i banan.

När Östersund tilläts bestämma tempot var det inga större besvär för dem att försvara sig mot Giffarnas fåtaliga försök till anfall. Johan Melander, planens bästa spelare under första halvlek, försvann nästan helt; mycket på grund av att Christian Söderberg inte längre huserade bakom honom. Dels sköttes de flesta av uppspelen av just Söderberg, och dels tog Melander ett större defensivt ansvar, för att hjälpa orutinerade Kalle Andersson. De få anfall som skapades under andra halvlek vinkades av för offside, och den enda riktiga farligheten kom till bara ett par minuter från slutet, då Benny Mattsson på egen hand tråcklade sig igenom Östersundsförsvaret, men målvakten kunde till slut avvärja.

Sammanfattningsvis kan man nog säga att de flesta i publiken gick hem alldeles stelfrusna. Minusgrader i februari är någonting man får räkna med, men när inte heller spelet värmer så blir kylan än svårare att utstå. Däremot tror jag att man kan avvisa teorin om att det låga tempot berodde på vintervädret; de partiklar som jag består av rörde sig nämligen raskt hem mot värmen så fort slutsignalen gått.

Lördagens 3 PLUS

Johan Melander - försvann i den andra halvleken, men visade under matchens första 45 minuter att han kan bli att räkna med i fortsättningen.

Patrik Eriksson-Ohlsson – Planens gigant under första halvlek, och den som skänkte stabilitet åt försvaret. Hans rutin blir viktig då det så småningom ska spelas viktigare matcher.

Niklas Bengtsson – Skötte sig bra både som ytter- och mittback. En av de unga som tar chansen på allvar den här säsongen?

Laguppställing:

Fredrik Sundfors
--------------------
Niklas Bengtsson
Patrik Eriksson-Ohlsson
Stefan Ålander
Christian Söderberg
--------------------
Johan Patriksson
Per Nyman
Arash Bayat
Johan Melander
------------------
Tarmo Neemelo
Linus Hallenius

Avbytare: Henrik Westberg, Benny Mattsson, Kalle Andersson, Giancarlo Mancuso, Robert Lundström, Christian Saastamoinen