Inför Örebro SK – GIF Sundsvall
Inför träningsmatchen mot Örebro ger Norrlandsfönstrets nye skribent Erik Olsson sin syn på GIF och berättar vad vi har att vänta oss i onsdagens träningsmatch.
Årets fjärde träningsmatch står nu inför dörren, och för tredje bortamatchen i rad är det ett allsvenskt motstånd som Giffarna ska försöka rubba. Fjolårets superettantvåa Örebro SK är motståndet, där en familjetrio ex-Giffare mer än övriga lagkompisar gärna ser en seger mot sin förra klubb. Frågan är om dessa tre får som de vill?
Det är såklart trion Walker, bröderna Kevin, 17, och Robert, 19, samt daddy ”Paddy”, 47, som jag talar om. Bröderna huserar numera på A-lagets mittfält, något som de aldrig fick chansen att göra i GIF:s trupp för några år sedan, trots att pappa Patrick styrde laget tillsammans med båda Per Joar Hansen och Rikard Norling. Nu har dock de båda utvecklats en hel del sedan flytten från Norrland, och bli inte förvånade om de börjar från start, båda två.
Där lär de i så fall stöta på några av sina förra lagkompisar från dåvarande tipselitlaget, då skadeläget i GIF knappt ljusnat sedan den bleka insatsen mot Östersund, vilket gör att spelare som Linus Hallenius, Niklas Bengtsson och Per Nyman återigen mycket väl kan få chansen från start på nytt. Nyttigt för denna trio att möta lite svårare motstånd, då dessa tre troligen blir de talanger som får mest med speltid denna säsong.
En annan viktig – till och med mycket viktig – punkt är Giffarnas forwardsspel. På tre matcher har laget nu gjort fyra mål, men inget av dessa mål har kommit från någon anfallares fot eller panna (eller någon annan kroppsdel, för den delen) – något som väcker oro. Anfallarna måste komma igång med målskyttet om laget ska nå allsvenskan tills nästa år, om detta nu är målet med säsongen.
Som jag ser det har laget två potentiella anfallare som kan göra över 10 mål denna säsong om de lyckas fullt ut. Den ena är Johan Patriksson, som var svag ifjol, men som gjorde 11 mål för Ljungskile året innan. Den andre är Tarmo Neemelo, som jag är dock är lite orolig för att han lever på meriten 41 mål på 26 matcher i estländska ligan. Men, trots allt, hur stor skillnad är det på estländska ligan och superettan? Med lite flyt så kan det ändå bli runt 10 strutar innan säsongen är över för honom.
Om dessa två herrar startar på topp idag vet jag dock inte, men om jag hette Mika Sankala skulle jag hellre satsa på förra matchens bäste forward, Benny Mattsson, bredvid Tarmo, som förhoppningsvis blivit en smula bättre sedan sist vi såg honom.
Övrigt som är värt att notera är att fjolårets match slutade 0-0, trots att Mikael Dahlberg blev utvisad med en kvart kvar, samt att planen på Behrns Arena är, precis som på Norrporten Arena, tillverkad på en plastfabrik.
Tipset blir kanske inte helt oväntat ett kryss, säg 1-1, då Örebro inte riktigt fått igång målskyttet, undantagsvis förra matchen mot Enköping (4-1), medan GIF:s forward sett lite för ofarliga ut för att laget ska producera mer än ett mål mot ett allsvenskt motstånd (visst, tre mål mot Hammarby, men det laget har inget vidare flyt, vare sig på eller utanför planen just nu).
Bara hoppas på att forwardsspelet klickar till, så kan det kanske bli en trevlig föreställning på konstgräset mot inte överdrivet mycket bättre allsvenska Örebro!
____________________________________
Norrlandsföntrets nye skribent Erik Olsson
Erik heter jag, och är 17 år. Studerar media på NTI-gymnasiet i Sundsvall, och vill helst bli journalist – inte ogärna en sportig sådan. Har under majoriteten av mitt liv gillat fotboll, men slutade dock att spela på klubbnivå för cirka fem år sedan, då i Matfors P12. Nu föredrar jag mer att kolla på den, om det inte handlar om att spela på en halvunken gräsplan i Matfors med kompisarna. Favoritlaget internationellt är givetvis Arsenal, som man inte kan ogilla om det inte handlar om avundsjuka, medan det inom den svenska gränsen endast är Giffarna jag håller på. Mitt bästa minne från Norrporten Arena är främst tre godbitar; Mats Barkemos kanon mot Trelleborg på tidiga 2000-talet, mirakelvändningen mot Halmstad för några år sedan samt akrobatiksparken från mindre akrobatiske Micke Dahlberg för två år sedan mot Hammarby. Kommer vi någonsin att se sådan magi från våra blåa spelare igen?
Avslutningsvis vill jag påpeka att GIF-favoriten är Arash Bayat, trots endast ett år i klubben – men ett starkt sådant!
