Inför GIF Sundsvall - Mjällby AIF
Av den långa försäsongen återstår bara timmar. På måndag klockan 19.00 blåser domaren i pipan och säsongen 2007 sätter igång för oss Giffers. Vad har vi då att vänta av laget, säsongen och motståndet för dagen? Gästkrönikören "Björn i Malmö" ger oss svaren.
Låt oss börja med GIF Sundsvall anno 2007, de som skall göra jobbet. Vad kan vi förvänta oss, är man fågel eller fisk? Försäsongen har sett oförskämt bra ut. Om detta är ett bra eller dåligt tecken låter jag vara osagt, vi Giffers är oftast bäst ur underläge.
Det finns dock en hel del positivt att ta med oss inför avsparken. Den kanske enskilt viktigaste punkten är vår tränare Mika och den kontinuitet han står för. Inte för att han är en Morhino eller Ferguson, utan för att vi för första gången på fyra år börjar säsongen med samma tränare som vi avslutade den förra med. Även på spelarsidan har det varit relativt lugnt. Stommen i truppen finns kvar, samtidigt som nyförvärven ser bra ut. Dessa är antingen lovande och utvecklingsbara (Melander) eller kliver rakt in i startelvan (Joel). Sedan har vi några som har tagit ett steg i sin utveckling sedan fjolåret (Söderberg och Patriksson). Vi har sund och hård konkurrens på nästan varje position från jobbet mellan stolparna till avslutare.
Läste någonstans att Allsvenskan var unik ur ett europeiskt perspektiv, då så många lag har en realistisk möjlighet att vinna serien. Under de senaste 10 åren har vi haft 7 olika svenska mästare. Lillebror, Superettan vill inte vara annorlunda. Vi står inför en ovanligt oförutsägbar serie, där flera lag är fullt realistiska kandidater till någon av de tre platserna som leder till Allsvenskt spel 2008. Häcken har namnkunniga spelare som Lucic och Berggren i sin trupp. Öster har laget näst in till intakt från den fina avslutningen av 2006. BOIS är oberäkneliga och kanske kommer framgången då vi slutat tro på dem? Örgryte har tradition och kunskap. Många tror att det kan vara Norrköpings år i år. Det är i förhållande till dessa lag GIF nu måste börja leverera, samtidigt som minor modell Bunkeflo, Ljungskile och premiärmotståndaren Mjällby effektivt måste desarmeras.
I säsongspremiären ställs vi som sagt emot Mjällby AIF. Ett faktum som onekligen har en viss dramaturgisk tvist och borde fungera som extra tändvätska för de inblandade. För vårt vidkommande, var förra årets mest kalabalikartade och omtalade match just den mot Mjällby. Vi minns matchen som den där Marcus Lindberg (lagkapten) och Lasse Larsson (ass. Tränare) gav osportslighet två ansikten. De med hjärtat i Listerlandet vill säkert minnas matchen som Marcus Ekenbergs stora kväll. Två perspektiv på samma match. Efter matchen följde veckor av tuppfäktning mellan de olika lägren om vad som egentligen hade hänt den där eftermiddagen. En debatt med några få höjdpunkter, exempelvis när nya vattenflaskor överlämnades inför Mjällbys match mot Umeå, men med massor av lågvattenmärken. Låt oss hoppas att vi slipper en upprepning.
Mjällby AIF av idag då? Precis som GIF har man lyckats behålla stommen från förra året, där kanske Marcus Ekenberg är lagets enskilt viktigaste spelare. En spelare med minst allsvensk potential, något som är synd att säga om den övriga truppen. Laget gör sin tredje raka säsong i superettan. När man 2005 kom tillbaka till superettan efter två år i den dödsdal som heter div 2 Södra Götaland slutade man 12a. Året efter lyckades förbättra den placeringen med fem pinnhål efter en stark höstsäsong. Senast man spelade i Allsvenskan var 1985, det vill säga för 22 år sedan. Sedan dess har man åkt som en jojo i seriesystemet. Något som är rätt typiskt för en klubb med spets utan bredd och resurser, men med enstaka stora talanger. Det är svårt att nämna Mjällby utan att nämna Chippen Wilhelmsson, så nu är det gjort.
Traditionen är stark på listerlandet. I min krönika efter matchen jämförde jag Mjällby med klubbar som Degerfors och Åtvidaberg. Klubbar med stark tradition och en aura av svunnen tid. De tar på sig rollen av humlan som egentligen inte ska kunna flyga och alla vet att en humla då och då kan brännas till, men sällan överlever en sommar. Jag tror Mjällby får det svårt att upprepa förra årets säsong, men att man absolut lyckas med att etablera sig i superettan. Marginalen ner till bottenskiktet lär vara lika stor som till topplagen när säsongen summeras.
Hur ser Giffarnas troliga startelva ut säsongen 2007? Vi har några frågetecken. Kommer PEO till start eller går mittbacksplatsen till Erkan? Melander, Tobbe och Ingel slåss om två platser på mittfältet tillsammans med givna Joel och Bayat. Baserat på flera källor torde en preliminär startelva se ut så här.
Fredrik Sundfors
Mikael Lustig – Stefan Åhlander – Erkan Saglik – Christian Söderberg
Tobias Eriksson – Joel Cedergren – Andreas Ingel – Arash Bayat
Johan Patriksson – Tarmo Neemelo
Spelet om de allsvenska platserna 2008 kan börja!