Svagt, Sundsvall, svagt.
Om man inför denna seriepremiär hade frågetecken angående GIF Sundsvall anno 2007 innan man äntrade Norrporten Arena lämnade man denna med desto fler. Få ljuspunkter – inte ens solen – gick att se denna afton och spelet var långt ifrån både allsvensk- och superettan-klass. Skulle Benny Mattsson spela från start skulle fansen säkerligen snart börja sjunga ”långa bollar på Benny”, men nu var denne dock förpassad till bänken - en bänk som större delarna av Giffarnas startspelare förtjänade att sitta på.
Ljusglimtarna och målchanserna var, som nämnt ovan, sällsynta, om inte utrotningshotade under de långa 94 minuter "fotboll" vi på Norrporten Arena bjöds på. Giffarnas farligaste chans kom i och för sig relativt tidigt i matchen, varför man på läktaren både hoppades och trodde på mer, men ack. Målchansen var det mycket goda läge pigge Micke Lustig fick efter drygt 10 GIF-kontrollerade minuter. Efter fint kombinationsspel mellan ett flertal spelare kom denne Lustig i näst intill friläge, men Mjällbymålvakten Dusan Melicharek räddade med viss möda ut till en resultatlös hörna. Efter detta läge, som alltså kom efter en period då GIF rullade runt bollen någorlunda väl under 10 minuter, jobbade Mjällby sig så småningom in i matchen. Bäst i bortalaget var inte oväntat spjutspetsen Marcus Ekenberg, som bland annat drog en frispark i ribban och som inte bara en gång skapade problem för Giffarnas mittbackspar Åhlander/Saglik. Dessa två Giffare var också två av de bättre i hemmalaget, tillsammans med övriga backlinjen. Men en dag som denna skulle nog till och med de forna GIF-legenderna Donatas Vencevicius, McInley Tennyson och Hrvoje Bubalo glänsa inom respektive lagdel, åtminstone de första två – och nej, det är ingen överdrift.
Passningsprocenten, främst från mittfältarna, och allra främst från Johan Melander (var det verkligen han, eller var det en Mjällbyspelare i blått?), har nog aldrig varit lägre, och laget har tur att man inte spelar i Allsvenskan, eftersom man då skulle råka ut för Sportbladets spionliknande statistiksystem, ”Sportbladet Zoom”, vilket skulle vara en pinsamhet under en match som denna.
Det var, med andra ord, inte mycket man kunde vara nöjd med i denna match, åtminstone inte i första halvlek. I brist på annat kunde man dock roa sig med att klura på hur många spelare som bytt frisyr sedan fjolårssäsongen, bara det är ett tecken på matchens nivå.
Efter första halvlek, som alltså i stort sett bara bestod av Micke Lustigs chans och en massa felpass, blev spelet lite (ungefär lika lite som mängden hår på Erkan Sagliks skalle) bättre, från båda sidor. GIF var fortfarande det bättre laget, men också Mjällby kom upp i anfall, en gång var tionde minut, eller liknande. Även GIF anföll, men då Johan Patriksson kom på tok för långt ut på högerkanten (punktmarkering på Melander?) blev Tarmo Neemelo på tok för ensam därinne i mitten. Denne Neemelo skulle troligen vara bättre om han hade två extrahuvuden istället för två fötter, för någon Estlands David Beckham kommer han aldrig att bli, även om man undrar om han var något i den stilen hemma i Estland, med sin nästan overkliga målskörd.
Detta kan dock till viss del beskyllas på att planen innan match hade vattnats av Räddningstjänsten, och varför den hade gjorts det vet bara Gud och Mika Sankala. Om syftet var att bollen skulle saktas ned vid spel längs med marken så var det en mindre lyckad plan, då det snarare såg ut som en golfboll som studsade på en asfaltsväg vid (för) många tillfällen.
Detta hindrade dock inte ovanligt svage Arash Bayat att prova distansskottet utifrån några fåtal gånger, och skulle han vara i den form han var ifjol är det inte omöjligt att en av dessa skulle slinka in i nätet, även om han idag var svag, som sagt. GIF kunde även mycket väl ha fått en straff, då Johan Patriksson vräktes omkull i mitten av andra halvlek, vilket dock domaren inte ansåg, utan friade och gav istället Mjällby insparken. Patriksson var också nära några minuter senare, då han, efter fin nedtagning av Neemelo, borde ha suttit bollen i nät. Troligen trodde han att han var offside, eftersom han efter sitt tama avslut på reklamskyltarna bakom mål hastigt sneglade ut på linjedomaren.
Mer skapade inte GIF, och inte heller Mjällby, så 0-0 är både logiskt och egentligen rättvist. Visst, GIF var det bättre laget, men för att göra mål måste man också få chanser, och när man väl får chanser måste man sätta dem, det är viktigare att veta än all annan taktik…
... och till sist, varför fick inte Kalle Ljungberg hoppa in, Mika Sankala, eller ens någon annan?
GIF:s lag (betyg; skala 1-5)
Fredrik Sundfors 2
Christian Söderberg 2
Stefan Ålander 3
Erkan Saglik 3
Mikael Lustig 3
Johan Melander 0,5 (ut 74)
Andreas Ingel 2
Tobias Eriksson 1
Arash Bayat 1
Johan Patriksson 2
Tarmo Neemelo 1 (ut 74)
Avbytare:
Benny Mattsson (in 74) spelade för kort tid för att bedömas
Per Nyman (in 74) spelade för kort tid för att bedömas
Nicklas Bengtsson
Kalle Ljungberg
Andreas Lindberg (mv)