Rapport från sjunde himlen (GIF-J-södra 4-0)
Trots raserad infrastruktur och försämrade kommunikationer var det många jönköpingsbor som hade tagit sig till Sundsvall idag. Vissa var här för Kristdemokraternas partistämma, vissa för att spela eller bevittna fotbollsmatchen mellan laget från smålandsstadens södra delar och GIF Sundsvall. Oavsett vilket så tänkte de nog alla ungefär samma sak: ”Herregud!”. Men det var inte Gud den här gången, det var inte ens Stefan Schwarz. Utan bara en väl förklädd Erkan Saglik.
Erkan och hans backkollega Micke Lustig var nämligen planens giganter då Giffarna fullständigt körde över Jönköping Södra. För en gångs skull hade publiken hittat till Norrporten Arena, nästan 4000 åskådare fanns på plats, och de som inte blev sugna på att komma tillbaka nästa hemmamatch bör nog fundera över att antingen besöka optikern eller flytta till Barcelona eller Manchester; det bjöds nämligen stundtals på verklig fotbollspropaganda.
Redan från start visade Giffarna att det var de som hade tänkt hålla i taktpinnen. Genast etablerade man ett massivt tryck på motståndarnas planhalva. Efter tolv minuter blev Arash Bayat neddragen strax utanför Jönköpings straffområde. Tobias Eriksson slog ett kanoninlägg och Mikael Lustig såg för några sekunder ut att hänga i luften. De sekunderna var tillräckligt många för att han skulle kunna nicka in 1-0 till Sundsvall.
Giffarna fortsatte att trycka på. Arash Bayat och Tabula sågade sig gång på gång igenom på vänsterkanten, och på den högra verkade Mikael Lustig till synes outtröttlig. Lägg till det två ruggigt stabila mittbackar, en stycken passnings- och brytsäker Joel Cedergren, Tobias Eriksson och Johan Melander som fördelade bollar både till höger och vänster och ett anfallspar som sprang mer än någonsin tidigare, och ni kanske kan skapa er en bild över det massiva spelövertag som GIF Sundsvall hade. I matchminut 26 var det också väldigt nära att ge utdelning. Återigen slog Tobbe Eriksson ett inlägg, som den här gången sökte Tarmo Neemelos panna. Den långe esten nickade dock över den gången. Samme Tarmo borde ha gjort 2-0 i slutskedet av första halvlek, då han nickade utanför i ett läge där målet var vidöppet. Resultatet 1-0 i halvtid var alltså klart i underkant.
Om Jönköping hade tänkt sig en uppryckning i den andra halvleken så kom de snart på andra tankar. Redan efter en dryg minut kom nämligen Bayat och Tabula igenom på kanten genom ett underbart passningsspel, och inne i boxen fanns Tarmo Neemelo, som behärskat bredsidade in 2-0 bakom en maktlös Ivo Vazgec i motståndarmålet.
Klang och jubelspelet fortsatte, och ibland kändes det nästan som att spelarna överdrev lite. Tarmo klackpassade, Joel sulfintade och Johan Patriksson slog världsrekord i antal tvåfotsdribblingar på kort tid. Det bjöds kort sagt på stor underhållning. Efter 51 minuter borde Giffarna ha fått utdelning i form av en straffspark. Tobias Eriksson sprang igenom Jönköpings försvar och blev neddragen, men domaren valde att fria. Strax därefter hade Joel Cedergren en snygg chipp fram mot Johan Patriksson som språngnickade mot mål, men Vazgec var, som många gånger, påpasslig och kunde avvärja.
Minuten efter Patrikssons konstnick fick Tobias Eriksson sin revansch. Återigen kom han igenom försvaret, och än en gång blev han fälld; men den här gången valde domaren att blåsa straff. Som om det inte vore nog för stackars Jönköping så åkte Erik Skördåker i samma moment på en frilägesutvisning. Ett redan modstulet bortalag blev således ännu mer försvagat. Straffen då? Jo, den satte Arash Bayat hur säkert som helst.
Efter 3-0 sjönk tempot i matchen något. Även om Giffarna fortsatte att spela bra och underhållande så gick man av naturliga skäl inte på offensiven lika mycket som tidigare under matchen. Man genomförde dessutom tre byten. Christian Söderberg tog Micke Lustigs högerbacksplats (troligen på grund av krampkänningar eller en lättare skada, då Lusse satt ner och stretchade strax innan bytet) och med kvarten kvar klev Johan Melander av till förmån för Kalle Ljungberg. Dessutom fick unge Henrik Westberg nytt förtroende då han i slutet ersatte en tröttkörd Tarmo.
Ett mål till skulle publiken också bjudas på. I den 85 matchminuten drev inhopparen Ljungberg bollen på högerkanten och slog in den till Johan Patriksson, som inte gjorde något misstag. Utklassningen var ett faktum, och med lite tur kunde målskörden nog faktiskt ha varit den dubbla.
Jönköping skapade faktiskt ingenting alls, inte en enda vettig målchans på 90 minuter fotboll, och det beror till väldigt stor del på våra mittbackar, men framför allt på en fantastisk laginsats. Idag syntes det att killarna på planen tyckte att det var roligt att spela, och när det är roligt nere på planen blir det även roligt på läktaren. Jag är visserligen bara 25 år fyllda, men jag kan faktiskt inte erinra mig om att jag någonsin sett GIF Sundsvall spela en mer underhållande fotboll än de gjorde ikväll. Visst har de säkerligen gjort bättre matcher under åren i Allsvenskan, men rent underhållningsmässigt var det här en riktig höjdpunkt. Passningarna på ett tillslag, finterna, det mördande effektiva försvarsspelet: under större delen av matchen tycktes allting gå vägen. Egentligen borde jag väl sätta betyg på spelarna, men en sådan här match behövs det inte. Jag nöjer mig med att säga att alla var bra. Erkan, Lustig, Cedergren och Tobias Eriksson var till och med stundtals lysande. Egentligen finns det bara en enda sak att anmärka på: varför har det inte sett ut så här under hela säsongen? Jag vet inte hur många i publiken som även deltar i Kristdemokraternas partimöte, men en sak är säker: efter den här matchen har nog en hel skara till blivit frälsta.
GIF Sundsvall-Jönköping Södra 4-0 (1-0)
Mål: Mikael Lustig (12), Tarmo Neemelo (47), Arash Bayat (64), Johan Patriksson (85)
Publik: 3880
