Svenska Cupen 2007 – Det blev inte Prag i år heller
25 juli 1982 - Gijon, Spanien: Västtyskland slår Österrike med 1-0 i historiens kanske tråkigaste fotbollsmatch. Efter ett snabbt tyskt ledningsmål knackar lagen mest boll i ett ingenmansland, vilket medför att båda lagen kvalificerar sig för andra omgången. Skandal, tristess och ett hån mot fotbollspubliken.
5 juli 2007 – Stockholm, Sverige: Lottning till kvartsfinalerna i Svenska Cupen. Tidigare har GIF Sundsvall slagit ut Häcken på Rambergsvallen, och tränare Mika Sankala har förklarat att jodå, vi satsar på cupen. GIF Sundsvall får bästa möjliga lottning; division 1-laget Väsby hemma på Norrporten Arena; den arena där man inte släppt in ett enda mål under vårsäsongen. Semifinalen hägrar, men som alltid i fotboll så ska ju matchen spelas också.
26 juli 2007, förmiddag – Sundsvall, Sverige: ”Spela”, säger någon av GIF-spelarna. ”Jag har en bättre idé. Varför inte bara ställa ut varsitt par skor istället, så kan vi sitta hemma hos Tobbe och dricka te och lyssna på matchen på radio.” De flesta tycker att det hela låter som en bra idé, och nappar på förslaget. Vissa bestämmer sig dock för att ändå närvara på planen.
26 juli 2007, 19:00 – Sundsvall, Sverige: Två lag äntrar planen på Norrporten Arena. Ett heltaggat Väsby och ett, milt uttryckt, mindre taggat GIF Sundsvall. Dessutom har Mika Sankala, som tidigare bedyrat satsningen på cupen, valt att ställa upp med ett starkt reservbetonat lag...
...Det hela började ändå bra. Efter knappa sex minuter lyckades hemmalaget spela sig fram till en hörna. På den kom Micke Lustig högst och nickade in ledningsmålet för Giffarna. En viss förhoppning väcktes om att det här skulle bli precis en så enkel resa mot semifinalen som många – däribland även jag – trott på förhand.
Efter målet hände dock ingenting. Den anstormning som vi på läktaren hoppats på uteblev. Istället tilläts Väsby dra ner tempot till noll och ingenting. Den farligaste chansen för bortalaget var ett närskott som kom till efter kalabalik i straffområdet, men på vilket Lindberg gjorde en fin reflexräddning. Giffarnas chanser uteblev däremot helt under resten av halvleken.
Även fast Väsby faktiskt var bättre än vissa lag som gästat arenan tidigare i år så kändes det ändå som ett snabbt mål i andra skulle sätta spiken i kistan. Det fanns ju ingen direkt anledning att tro att ett så stabilt hemmalag som Giffarna skulle börja vingla till det, även om Erkans frånvaro i backlinjen märktes ett par gånger redan i halvlek nummer ett, främst i form av utebliven snabbhet i mittförsvaret. Det tidiga målet kom också, men i fel bur. En vindsnabb Väsbyspelare som jag tror kan ha varit Aliu Jagne, blåste med lätthet förbi GIF-spelarna och spelade in bollen till en helt fristående Saihou Jagne, mannen som gjort elva mål i division 1 hittills i år, och han bredsidade enkelt in bollen förbi en makt- och chanslös Andreas Lindberg. Detta i den 47 matchminuten.
Efter målet tog Väsby över helt. Giffarna verkade påtagligt darriga och bjöd ständigt Väsby på enkla bollar. Endast ett par minuter efter kvitteringsmålet kom Jagne fri ur halvsnäv vinkel, men den gången gick bollen som tur var utanför målet.
Eftersom större delen av GIF-truppen precis hällt upp sin andra kopp te, och Väsbylirarna helt fick dirigera blev det mer än lovligt tydligt att något måste göras. Det första bytet skedde också, i den 59 minuten. Andreas Ingels skor utgick och ersattes av Per Nyman, en av få som faktiskt kan sägas ha gjort en godkänd insats ikväll. Men då Nyman inte direkt gjort sig känd som någon striker väntade även en ändring på anfallssidan. Vi på läktaren trodde nog att Mika skulle byta ut ett par av de där skorna och istället sätta in en riktig fotbollsspelare. Tyvärr gjorde han ingetdera. Istället valde han att byta ut Tarmo, en av få som faktiskt verkade deltaga i matchen, och kanske den ende som bidrog till att skapa lite tryck mot Väsbys mål. Den som byttes in var en spelare som jag trodde var utlånad till Stöde, men som tydligen ännu återfinns i truppen – Benny Matsson. Från matchminut 64-120 var alla former av bollmottagningar på offensiv planhalva därmed historia.
Giffarna skapade en hyfsad chans till i matchen. Det var genom den från start debuterande Henrik Westberg, som fick på en hygglig halvvolley med dryga kvarten kvar; bollen smet dock strax över vänstra krysset. Westberg gav i övrigt ett nervöst intryck, men tillhörde ändå inte den sämre halvan GIF-spelare. Det bästa vore nog ändå att låta honom stå på tillväxt ett tag till, och eventuellt få göra några kortare inhopp för att bli van matchtempot.
Trots att GIF var det lag som tryckte på i slutet av matchen så var det hela tiden Väsby som kändes farliga. Så fort laget fick en kontring verkade GIF-spelarna närmast paralyserade, och särskilt nummer 11 i Väsby tilläts göra ganska precis vad han ville utan att någon i Sundsvall ämnade sätta press på honom
Fakta till alla GIF-spelare: Den där nummer 11 i Väsby. Det är inte Ronaldinho. Jag har kollat på Väsbys hemsida, och han heter Kali Ongala och är en alldeles vanlig division 1-spelare. Ni behöver alltså inte visa sådan respekt för honom att ni låter honom driva boll hur långt som helst. Alltså: 11 = INTE Ronaldinho.
Trots att ett Väsbymål låg i luften blev det ändå förlängning. Redan i den 5 förlängningsminuten misslyckades hemmaförsvaret återigen med att spela bort bollen, vilket Admir Catovic tackade för. Helt omarkerad vid straffpunkten kunde han med lätthet göra 2-1 för Väsby, och förnedringen var ett faktum. Bara 25 minuter och noll skapade målchanser senare kunde domaren blåsa av matchen, vilket innebar att Väsby blev det lag som tog sig vidare till semifinal, medan en handfull GIF-spelare och minst lika många par skor lommade av planen.
26 juli 2007, 21:30 – Sundsvall, Sverige: Matchen Västtyskland-Österrike har utraderats ut fotbollshistorien som den insatsmässigt sämsta någonsin. På tronen ståtar nu istället GIF Sundsvall, ett Sundsvall där endast Lindberg, Lustig, Ålander, Tarmo och i viss mån även Nyman kan få godkänt. Alla andra bör snarast försöka infinna sig på planen igen. Ny match väntar redan på måndag, och då hoppas jag att vi som betalar dyra pengar för att titta ska slippa omotiverade och viljelösa hemmaspelare. Vad gäller cupen så får Prag, Dublin och Bern vänta något år till – till dess att det verkligen satsas på cupen. Jag törs nämligen lova att spelare som Erkan och Patriksson hade återfunnits på planen om det hade varit seriematch, alla påståenden om skador till trots.
Hoppas i alla fall att téet smakade bra.