Högt på eländestoppen
Vad gör man efter det värsta debaclet i modern tid? Det finns åtskilliga övningar att hänge sig till. De flesta bör inte sättas på pränt. Det kan leda till ärekränkningsmål. Eller till att nära släktingar inte vågar lämna en ensam.
Jag nöjer mig med att konstatera att jag är stolt över att efter fiaskot på Idrottsparken inte ha skrikit otidigheter efter spelarna. Jag tjattrade istället: ”kom igen Giffarna” och började lägga upp sökandet efter andra lika eländiga insatser. En terapi rekommenderad av min psykolog, som får tufft jobb närmsta dagarma.
För fiaskona finns sannerligen om man vigt sitt liv åt en klubb som Gymnastik och Idrottsföreningen. Och ett ännu värre praktfiasko mot en miserabel klubb – för klubben som är döpt efter Sylvia Vrethammar ÄR ju en miserabel klubb – har faktiskt inträffat så sent som under Urban Hagbloms dynasti.
Medan minnesgoda klurar på vad det kan handla om för becksvart tillställning är det lika bra att klara av spelreglerna:
Allsvenskan håller inte att ta upp. Storstryk i allsvenskan är ändå att bli förnedrad av goda klubbar med hyfsade ambitioner och heltidsanställda spelare med vackra tjejer. I kväll pratar vi om fucking S-Y-L-V-I-A. Ett hopskrap från utkanterna av den knäande gamla industrigiganten Norrköping. Vi snackar Peking B eller Snoka C. Vi talar om en klubb som får en att nostalgiskt dregla efter Sleipner.
Det är mot den sortens motstånd förnedringen ska ha skett för att platsa på eländestoppen. Sentida diverse debacle mot klubbar som Hammarby, Djurgården och Halmstad går omedelbart bort.
I cupen finns några rimliga kandidater från senare år. Ofta har spöket hetat Väsby. Men cupen räknas inte heller.
Eftersom GIF förra året – trots att säsongen var en uppvisning i trauma och tragik – inte åkte på värre praktsmällar än 0-3 mot Falkenberg borta och 0-1 hemma mot J-Södra hamnar vi tillbaka i 1990-talet.
På vägen tillbaka från Östergötland påstod jag för mina lidande GIF-vänner att GIF fått stryk av Flen på 1990-talet. Men där hade jag en släng av åderförkalkning. Det var så långt tillbaka i tiden som 1981 som GIF förödmjukades av klubben från en stad som knappt platsar på en storskalig karta över Södermanland. 1-5 blev siffrorna den gången.
Men det var 1990-talet vi skulle leta i. Allt före detta är preskriberat (som 3-14 mot Sandviken 1967). Och i 1990-talet hittar man sanna mina ord resultat som på den tiden var lika miserabla som det vi 545 (varför existerar ens sådana klubbar som lockar 545 åskådare i Superettan?) bevittnade på Idrottsparken.
1993: 0-5 mot Vasalund. 1995: mängder av usla plattmatcher och GIF jumbo vid sommaruppehållet. 1999: ett dittills i serien helt överlägset GIF kappsejsar i den 17:e omgången hemma mot Sylvia (!), 2-3, och bjuder in Assyriska till en djävulsk slutstrid.
En strid som håller på att sluta med misär då GIF hemma i slutomgången rasar ihop mot bottengänget BP, 1-3. Att vi räddades av ett annat resultat gjorde inte insatsen mot BP bättre.
Men toppen av den moderna eländestoppen är kvar att redovisa. Lyckligtvis har de flesta glömt den. Troligen även motståndarna. Det ger en hopp om att även måndagens fiasko strax ska raderas bort ur reptilminnet.
Det var på Hillängens IP som den stora katastrofen inträffade. Rätt gissat, jag visste inte heller var Hillängens IP låg innan jag slog upp det i Wikipedia. Så här ser anläggningen ut:
http://hem.passagen.se/ludvikafotboll/hillangen.html
Ludvika FK, för det handlar alltså om dem, hade knappast rosat fotbollsmarknaden när de i den femte omgången 1998 ställdes mot ett allt kaxigare GIF – minns att detta var bara året innan det allsvenska avancemang som skulle visa sig bli vårt längsta hittills.
Men i den här matchen brakade det till. Ludvika, så småningom nästjumbo och nedflyttad, gjorde denna eftermiddag sex av sina totalt 35 mål i norretttan. 6-1 stod det vid full tid på resultattavlan. Om nu Hillängen ens hade en resultattavla på den tiden.
I dag nosar GIF fortfarande på allsvenskan. Ludvika FK spelar i Divison III. Sylvia är strax tillbaka i den Division I som egentligen är Division III. Det finns något slags poetisk rättvisa i sånt. Men just i natt biter inte poesi på mig. Jag vill bara väsa: ”avstå minst en månadslön din slappe j-l. Eller betala åtminstone mina bensinpengar och min entré…”.
