Sirius - mer mytomspunna än du tror
För en yngre publik är Sirius nykomlingar med magra meriter som toppklubb. För oss gubbar är de en klubb som inbjuder till nostagliskt namndroppande, skriver Norrlandsfönstrets Lars Nylin.
När jag häromdagen snackade helgplaner med Nisse Hellberg, fotbollsentusiasten i Wilmer X, och nämnde resan till matchen Sirius-GIF kom det blixtsnabbt från MFF-aren: ”Spelar Hasse Selander fortfarande?”.
Mycket få, troligen inga, av klubbar som har spelat så pass få säsonger i allsvenskan, Sirius har spelat totalt tre, har så många hyfsat namnkunniga spelare som Sirius.
Nisse nämnde just landslagsbacken Selander. Andra hade sagt namn som Leif Eriksson, Roland Grip, Hans Mild, Yngve Hindrikes, Björn ”Lill-Garvis” Carlsson. Alla landslagsmeriterade och/eller tunga allsvenska namn på 1960- och 70-talet.
För den som upptäckt Sirius i och med att de gick upp i Superettan inför denna säsong kan det säkert tyckas märkligt att Uppsalaklubben orsakar ”namedropping” bland fotbollsintresserade som är + 40 år.
Men det blir så om man som Sirius har en kort med spektakulär historia i toppfotbollen.
Det var på 1960-talet som Owe ”Mr Sirius” Bergström köpte ihop ett lag som 1969 spelade en första allsvenska säsong. Kritiken vid tiden var inte nådig. Jubileumsboken ”Allsvenskan genom tiderna” har rubriken ”Största värvarklubben genom alla tider”.
Detta är givetvis en överdrift, men faktum var att Bergström, arvtagare av PUB-varuhuset i Stockholm, bl a köpte fem (!) spelare ur Djurgårdens guldelva från 1964. Mest namnkunnig var Leif Eriksson, senare proffs i Frankrike, han spelade dock inte i det allsvenska laget 1969.
Sirius insatser i allsvenskan 1969, 1973 och 1974 var inte lika begåvade som klubbens värvarstråt. På 74 allsvenska matcher vann man totalt bara 15. Framförallt hade man problem med målfabrikationen. 1969 förlorade Sirius tolv matcher, sju av dem med 0-1. Försvarsspelet var bra, men vad hjälpte det när det bara blev 16 mål på 22 matcher. En illustration: ”Lill-Garvis” Carlsson gjorde ett mål på tre allsvenska säsonger och 58 matcher i Sirius. I AIK hade han dessförinnan gjort 44 mål på 140 matcher.
Det går däremot inte att ta från Sirius att klubben blev en rejäl publikmagnet. På 37 allsvenska hemmamatcher under tre år nådde man ett snitt på 6 835. Då hade man ändå usla 725 respektive 512 i de två sista hemmamatcherna 1974. Premiäråret 1969 nåddes imponerande 9 259 toppat av publikrekordet 12 446. Inte illa för ett ”köpelag utan traditioner” (som det hette på 1960-talet).
1999 åkte Sirius ur gamla ettan – f ö samma år som GIF gick upp i allsvenskan – och det tycktes ett tag som att man skulle fastna i divisionen under Superettan. Men i fjol räckte det hela vägen och klubben har hittills i år gjort en mycket stabil insats. Med ett lag som, känns det igen?, innehåller en hel del 08-namn.
Även publikintresset följer mönster från förr. I genomsnitt har Sirius lockat 3773, näst bäst i serien, till slitna Studenternas (”Studan” i folkmun”). Mot Norrköping kom imponerande 8 592. Klart allsvensk klass alltså.
Vi får se om de i en framtid åter blir det även sportsligt. Vi GIF-supportrar skulle knappast klaga. Studenternas – eller ännu hellre en ny arena i Uppsala – ligger ju riktigt bra till för en trevlig bortaresa.