Reserapport ÖSK - GIF
27 tappra Patroner åkte trots Giffarnas resultatrad och en Gatufest på Stora torget i Sundsvall de 47 milen till Örebro för att skrika sig hesa på sina hjältar! På plats fanns även ett gäng GIF08:or.
Klockan var bara sju på morgonen då undertecknad svängde in Opeln för att hämta ***Andreas Royale***, Freud och Wesslan, som hade tillbringat kvällen före med att röja loss framför Backyard Babies på Gatufestscenen. När jag kliver in genom dörren så möts jag av Freud som precis har öppnat dagens första, men långtifrån sista öl.
Vi tar oss fram till busstationen där Pappa Klack, KB Byström, Frånlund, Totte och de andra dårarna sluter upp och vi hoppar in i den inhyrda tjugosjumannabussen. Efter att ha väntat i femton minuter på Sulan och Hempen kommer vi äntligen i väg. Första stoppet blir redan efter fem minuter då vi hämtar upp årets supporter från förra året, allas våran Astor. Sedan så rullar vi i ganska bra tempo på mot Hudik där vi hämtar upp ännu en person, Rookien.
Ju längre som vi kommer desto mer poppar Royale på hårdrocks stereon, och ju mer alkoholen svalkar våra strupar destu högre blir stämningen på bussen. Reseföljet är en salig blandning av diverse udda själar från 20 till 65 år, så alla har av naturliga själ inte samma tempo i kroppen och en del blev trött tidigt, eller vad säger du Frånlund?
Efter en tid börjar det kännas väl varmt i bussen och vi stannar i Norberg för ett spontat bad, minst tio av oss drar av oss kläderna och hoppar i badet, vilken känsla! Efter att ha ”skrämt” de andra badgästerna i en halvtimme så packar vi ihop oss i bussen igen och åker de sista tio milen till Örebro. Väl framme så packar vi in oss på en Sibyllakiosk precis intill Eyravallen för att få i oss lite näring före matchen. Vädret i Örebro är nästan lite väl bra med 32 grader i skuggan och en sol som strålar på oss norrlänningar. Man börjar redan nu fasa för matchen och folk pratar om hur spelarna skall orka springa i värmen.
Efter maten så kliver vi in i bussen och åker den sista biten fram till arenan, där jag snabbt konstaterar att det kommer att bli minst lika jobbigt för oss på läktaren. Solen pressar på mitt i ansiktet på oss tillresta Patroner. Totalt blev vi 34 personer sedan Granloboy och kompani från 08:orna blev 7 personer i två bilar.
Patronerna inleder starkt och vinner ”Tifomatchen” förkrossande med fyra storflaggor och ett kvittorulleregn, som för övrigt blev höjdaren i ST. Vilket säger mer om matchen än om Tifot. Patronerna inleder med att sjunga och blir positivt överraskade av att höra ljud från andra sidan, ÖSK har fått en klack! Hettan gjorde snart att klackarna mattades av och det var inte förrän någon började att gå och hämta halvlitersglas med vatten som läktarmatchen tog fart igen.
Matchen då, ja jag måste konstatera att fotboll inte skall spelas i en i det närmaste 50 gradig hetta, i solen på planen. Halvlekarna började i bra tempo men mattades kraftigt mot slutet, domare Frisk blåste för övrigt av för vätskepaus i slutet av första halvlek så att alla kunde få dricka. ÖSK inledde båda halvlekarna bäst och gjorde även matchens första mål sedan gifförsvaret gått bort sig på en frispark och Sundfors hamnat på halvdistans. Under andra halvlek så malde Giffarna sönder ÖSK försvaret och Hårdrocksjon Ericsson kunde kvittera i den 89:e minuten, efter ett fint arbete av Näsholm och Yngvesson.
På grund av att man varit tvungen att lämna SJU spelare hemma på grund av skador och avstängning så ställde man upp med följande startelva, Sundfors, Pelle – Kalle – Lunkan – Lasse, Dennis – Näsan – Fimpen – Cain, Foppa – Ante. (För icke Sundsvalls fans, Fredrik Sundfors, Per Nilsson – Karl Ståhl – Fredric Lundqvist – Lars Oscarsson, Dennis Östhlund – Daniel Näsholm – Magnus Svensson – Cain Dotson, Leif Forsberg – Andreas Yngvesson.) Att så många spelare spelade på nya positioner gjorde att man hade svårt att hitta sina roller, och efter femton minuter så bytte Lunkan och Pelle plats. Det hade visat sig att ÖSKs afrikan inte var så farlig som man hade trott, utan att Skoog utgjorde ett större hot. Pelle raderade faktiskt ut Skoogen under resten av matchen. Saknaden av Joel på mittfältet gjorde att man inte fick den vanliga dominansen på mittfältet trotts att Fimpen och Näsan slet på bra. Framåt jobbade Ante kopiöst utan att få göra mål, det måste lossna för honom snart, Foppa däremot trivdes inte i värmen och blev utbytt mot matchhjälten redan efter 60 minuter.
Fy F*n vad skönt det var att äntligen få skrika ett ordentligt måljubel, det var länge sedan sist!
Målet gjorde att hemresan inte kändes så tung, i alla fall inte från början. Vi gjorde ett stopp på samma badplats i Norberg och segade oss hemåt, klockan 02:00 rullade vi in på busstationen igen och alla begav sig mot sin säng. Eller hur Andreas?
NU VÄNDER DET!
Fotboll skall ses stående – Bevara norra stå!