Kontinuitet, gejsereffekt och en positiv västkusttrend
Egentligen inleddes det redan efter miraklet i Ljungskile i höstas. Bara några veckor efter den osannolika vändningen började nojorna inför den Allsvenska återkomsten hopa sig.
Innan jul bestod osäkerheten främst kring vilka spelare i truppen som eventuellt skulle försvinna. Det började med att Sundfors la skorna på hyllan. Lustig räknade jag kallt med att vi skulle tappa och när Ålen träningsspelade med Swansea samtidigt som Erkan inte skrivit på något nytt kontrakt var decembermörkret tyngre än vanligt. Vid det här laget vet vi hur det hela utvecklade sig.
Det faktum att samtliga kärnspelare som krigade oss till Allsvenskan finns kvar i truppen tycker jag i mångt och mycket förbisetts. Det är ganska naturligt att förlängningar hamnar i skymundan av nyförvärv och kanske extra förståeligt för Giffarnas del i år. Tänker då främst på förväntningarna som byggts upp kring de tre islänningarna Skúlason, Gardarsson och Sigurdsson. Det är nog betydligt fler än jag som hoppas att denna trio ska kunna stå för en gejsereffekt i årets upplaga av GIF Sundsvall. Vi har ju ganska goda erfarenheter av nordbor i GIF, Island kanske är det nya Norge? I väntan på att få se vad dessa herrar kan tänkas bidra med i Allsvenskan känns det emellertid tryggt att Lustig, Ålander, Saglik och Sundfors finns kvar i truppen. Med tanke på det intensiva spelschema som väntar innan EM-uppehållet kan det bli oerhört viktigt att Lustig kommer vara kvar på högerbacksplatsen fram till dess. Även om vi tappar honom i sommar är det elva tuffa matcher som ska spelas innan uppehållet.
Det är en obestridlig sanning att det krävs starka nyförvärv för att klara en återkomst i landets högsta serie utan omedelbart respass. Upplever dock förlängningarna i det här fallet som minst lika viktiga. Av de nyförvärv som GIF knutit till klubben så är det främst Häckenspelarna jag har sett tillräckligt av för att kunna uttala mig om. Den vindsnabbe islänningen Ari Skúlason kan mycket väl bli en viktig tillgång. Förhoppningsvis kan han ta den roll som Kalle Ljungberg aldrig riktigt lyckades växa in i. Skúlason gjorde rejält intryck på mig när GIF spöade Häcken i våras. Om inte annat kommer hans spelstil bidra till farliga frisparkslägen och gula kort hos motståndsbackarna. Robert Mambo Mumba kommer säkert också ta en plats i startelvan, vinna bollar på mitten och kanske nicka in ett och annat mål på fasta situationer.
Som GIF-supporter i Göteborg är det bara att hålla tummarna för att den fina trend som etablerades i Superettan förra året ska fortsätta även denna säsong. Om vi bortser från Falkenbergsdebaclet var det idel trepoängare som gällde på västkusten i fjol. Och inte vilka vinster som helst- det bjöds på riktiga kämpainsatser. Att vända underlägen mot Häcken och ÖIS på bortaplan visade en enorm styrka och ingav förhoppningar om Allsvenskt spel. Behöver nästan inte ens nämna Ljungskilematchen, den matchen är ju arketypen av en omöjlig vändning. De senaste månaderna har ett leende sökt mina läppar varje gång jag passerat Ljungskile och det är inte på grund av deras nya arenanamn (Starke Arvid). Hoppas verkligen att det beteendet kommer att finnas kvar vid den här tidpunkten nästa år, antagligen kommer jag att le vid tanken på den matchen i hela mitt liv. Ljungskile är ju på pappret det lag vi definitivt måste hamna före i tabellen för att hålla oss kvar. GAIS känns däremot som ett osäkert kort i årets Allsvenska, det ska bli intressant att se hur viktig Roland Nilsson var för klubben. Tror dock att Fredrik Lundgren och co kan gå en tung säsong till mötes. Drabbningarna med de regerande mästarna kommer säkerligen bli känslomässiga då den förlorade sonen Wallerstedt fortfarande återfinns hos de blåvitrandiga. Kommer han att fira om han gör mål mot oss?
För att återigen tjata om det intensiva vårschemat så oroar man sig så klart lite extra för skador. Nog för att vi kanske har en bredare trupp än på länge men det är svårt att inte måla upp skräckscenarion där säg Patriksson, Lustig eller Sundfors missar tre-fyra matcher på bara några veckor. För att avslutningsvis vara lite skrockfull så gillar jag att de flesta ”experter” som Lasse Granqvist och Mats Olsson tippar att vi åker ur. Det brukar passa GIF att slå ur underläge. Det som talar mest emot oss skulle väl vara att Mats Hård har börjat blogga igen, han är en briljant skribent men att läsa om säsongen 2005 i bloggboken Konsten att förlora svider fortfarande.
