Matchrapport FC Lahti - GIF
Patronernas och GIF08:s rapportör på Cypern tycker till om dagens 2-2-match mot finska FC Lahti.
Lahti ligger i sydöstra Finland och är landets sjätte största stad med 96 000 invånare, vilket ju är ungefär som Sundsvall. Lahti är väl mest känt för oss svenskar genom sin skidstadion där Thomas Magnusson krossade det finländska motsåndet i form av Matti Pitkänen, i den allra sista långa uppförsbacken innan upploppet på sista sträckan i herrarnas stafett under skid-VM 1978. Och där ju Torgny Mogren gjorde om bravaden på samma ställe 11 år senare, då i kamp med hemmahoppet Jari Räsänen.
Men nu gäller det fotboll, och Giffarnas motståndare för dagen, FC Lahti, bildades så sent som 1996 genom en sammanslagning av två klubbar (FC Kuusysi och Lahden Reipas). Den nya klubben nådde 2003 sin hittills bästa placering i "Allfinskan" (Veikkausliiga)genom att komma femma, medan man i fjol, precis som Giffarna, slutade som sjua.
FC Lahti vill profilera sig genom att satsa på unga lokala talanger, och från staden kommer bl.a. Joonas Kolkka (Crystal Palace) och Pekka Lagerblom (Werder Bremen). Men den utan tvekan mest kände spelaren är naturligtvis Jari Litmanen, som fotbollsfostrades i Lahden Reipas innan sina år i bl.a. Ajax, Barcelona och Liverpool. Jari kom ifjol tillbaks till klubben, men var skadad under långa tider och gjorde bara 11 matcher och 3 mål. Han lämnade Lahti i januari, men istället anslöt gamle sverigebekantingen Mika Kottilla (Trelleborg).
I tisdags fick de dock på nöten med 4-0 när de mötte Helsingborg här nere i Larnaca, och nu var det våran tur att göra om den bravaden? Vår startelva hade Fredrik Sundfors i målet, Mattias Nylund, Patrik Eriksson-Olsson, Johan Andersson och Fredric Lundqvist i backlinjen från vänster till höger. I bakre mittfältslinjen gick Tobias Eriksson och Tommy Bergersen i rollerna som balansspelare, och i främre mittfältslinjen fanns Peter Olofsson, Jonas
Wallerstedt och Mikael Åskoogh. Och ensam på topp spelade Andreas Hermansson.
Men, Lahti får en smakstart på matchen och gör 1-0 efter en hörna från vänster i den 5:e minuten. Lunkan, som orsakat hörnan, står vid första stolpen när kommer och skulle rensa med en språngnick - men tappar fästet och ser bollen segla över sig. Förvånade GIF-spelare reagerar för sent, och vips så står Lahtis vänsterback ren och och lägger enkelt in bollen.
Efter målet är det ganska jämnt spel i 15-20 minuter, men när vårt mittfält kommer rättvänt så känns det som att det finnarnas backlinje kommer lite på mellanhand. Olofsson och Herman ligger högt upp på planen som ständiga orosmoment, tillgängliga för genomskärare. Bollar kommer också till dem, men dessvärre flyger linjemannens flagga upp varje gång. Och efter den femtioelfte avvinkningen så kommer äntligen den kommentar som vi supportrar längtat efter, genom Peter Olofssons frustrerade: "Han kan ju inte reglerna".
Giffarna försöker också få fram långa pass från backlinjen till frontlinjen, vilket resulterar i att Lahtis långsamma backar ganska lätt hittar motvapen till. Tiden går och vi börjar närma oss halvtid, när det kommer ett högt inlägg som Lahtis mälvakt borde ha full kontroll på. Men fjolårets
niomålsskytt i GIF, Jonas Wallerstedt, håller sig framme och får Lahtis målvakt att tveka, men efter lite fumlande får han tyvärr ändå tag i bollen.
Strax efter får Åskoogh en hård boll i huvudet, och tvingas av planen. Peter Olofsson tar då hans plats på högerkanten, medan Kalle Ljunberg fyller luckan som då uppstår till vänster. Första halvlek går dock chansmässigt i Lahtis favör, men spelmäsigt presterar de just inte mer än långa bollar på långe Kottilla. Vi som gillar GIF är kanske lite besvikna på passningsspel och lite individuella misstag hos en del spelare. Ett av glädjeämnena är Tobbe Eriksson som agerar mycket stabilt, såväl i defensivt som offensivt spel, och det som eventuellt slipper förbi honom tas resolut om hand av vårt
erfarna mittbackspar.
Fortsättning följer i del 2...