Matchrapport: AIK-GIF 1-0
En tredje förlust. Men ändå ett uppenbart fall framåt. AIK slog visserligen GIF med 1-0 men stabiliteten hos Giffarna var en helt annan än mot Helsingborg och Hammarby. Snackisen efteråt blev: borde inte Johan Patriksson ha spelat?
Efter åtta insläppta mål på två matcher gick jag till Råsunda med hoppet att i första hand få se ett försvarspel som kändes moget för allsvenskan. En förlust med 1-0 skulle kännas okej. Trodde jag.
I själva verket lämnade jag efteråt nationalarenan med en bitter känsla av att det naturligtvis borde blivit minst oavgjort. Ett klart stabilare och starkare GIF - jämfört med inledningsmatcherna - och ett uddlöst AIK som idag såg ut som ett mittenlag. Sammantaget borde det gett oss den poäng som skulle ha gett oss ett betydligt lugnare läge inför den första "ödesmatchen", den på måndag mot Ljungskile.
Visserligen var GIF.s bollrullande ofta chimärt. Det gav inte så mycket framåt. Därtill var laget alltför utdraget med Hannes Sigurdsson (återigen stark) på tok för ensam på den offensiva halvan av planen.
Men när GIF väl kom upp med folk i planen blev det flera gånger riktigt farligt. Några gånger redan i första halvlek, men i synnerhet sedan 4-5-1 blivit 4-4-2 en bit in i den andra.
Spelarkritik;
Fredrik Sundfors spelade upp sig efter en direkt svag första halvlek - AIK-målet efter 25 minuter av första havlek (Lucas Valdemarin) var t ex en följd av darrig kommunikation mellan Sundfors och mittbackarna.
Backlinjen fungerade betydligt bättre med Gardarsson/Ålander i mitten. Däremot gjorde Micke Lustig ingen stor match, AIK-tränaren Rikard Norling har stor respekt för sin gamle adept och tog bort denne effektivt.
Mittfältet kan stundtals trilla boll på ett sätt vi inte tidigare sett från GIF. Men det ger sällan resultat framåt. Förhoppningsvis blir det kreativare när nervositeten bakåt inte är lika uppenbar, som närmast mot LSK. Tyvärr hade den tänkte kreatören Robert Mambo Mumba ingen bra kväll, han spred stundtals bollar som om han var kvar i Helsingborgsmatchen.
Anfallet är i princip den store, kraftfulle powerforwarden Hannes Sigurdsen. Islänningen var i andra halvlek ytterst nära att klacka in 1-1 efter en raid från "fel" (höger) kant av inhopparen Linus Hallenius. Den sistnämnde var en injektion och skribenten av dessa rader tycker inte att det är självklart att Johan Patriksson bör gå före.
Det leder oss över till snackisen efteråt, Kommentarerna haglade över att inte Patriksson togs in när Mambo Mumba togs ut som tredje och sista byte. Istället skickades Erkan Saglik in, gissningsvis var idén att Saglik skulle agera bulldozer och extra target player när GIF i slutskedet förmodades ösa in bollar i straffområdet. När detta nu inte skedde, GIF orkade inte riktigt, framstod valet av byte som minst sagt underligt.
Men sammantaget måste ändå klyschornas klyscha dammas av: detta var en hedersam förlust. Såna gör inte att man klättrar i tabellen. Men förhoppningsvis byggdes i kväll en hel del självförtroende.