Fredrik Sundfors är våran kung!
Vad har Gustav lV Adolf (1809), Amadeo av Spanien (1873), Edward Vlll av England 1936, Leopold lll av Belgien (1951) snart gemensamt med Fredrik Sundfors av Sundsvall (2008)? De kan inom kort vara regenter som alla har valt att abdikera.
Låt mig börja med att slå fast en sak. Fredrik Sundfors är i mina ögon den kanske mest betydelsefulle spelaren någonsin i Sundsvall. Sedan han värvades från Sirius 1999 har han aldrig varit petad i någon seriematch för GIF oavsett serie. I början av decenniet tillhörde han de absolut bästa målvakterna i landet. På linjen och i frilägen var det ingen som slog honom. Hade han spelat i någon storstadsklubb hade han haft flera landskamper på kontot. Kung Sundfors valde dock en annan väg. Han hade sitt rike och med citat som, ”När jag var ung hade jag kunnat dunka huvudet i en skenande lastbil för att få spela fotboll för Gif Sundsvall. Det är såna spelare klubben borde värva.” – tog han plats i våra blå hjärtan.
Klubbkänslan hos denne hjälte saknar motstycke. När degraderingen till superettan var klar gick Sundfors, med tårarna rinnande ned för kinden, fram till klacken, kysste klubbmärket på sitt bröst och lovade att han skulle vara med och spela Sundsvall tillbaka till allsvenskan. Ett löfte han infriade.
Hans starka band till föreningen och oss supportar har tagit sig fler uttryck genom åren. Efter en svag bortamatch mot Elfsborg sitter vi ett gäng besvikna supportrar kvar på läktaren som tömts på övrig publik. Då kommer Kung Fredrik barfota springande ut ur omklädningsrummet, över hela planen och bort till oss. Han skäms å spelarnas vägnar och erbjuder sig att ur egen ficka betala resan åt de Patroner som rest från Sundsvall.
Jag bor i Malmö och är omgiven av MFFare. Varje gång jag nämner namnet Sundfors blir de kritvita i ansiktet, som om de hade sett ett spöke. Match efter match med idioträddningar mot just MFF har gjort att detta s.k. storlag endast har en seger mot GIF på 14 år. En siffra som hade sett annorlunda ut om inte vi hade haft Kung Sundfors i målet.
Jag har själv tappat räkningen på hur många gånger jag har stått och skanderat ”Fredrik Sundfors är våran kung är våran kung”. En ramsa han har förtjänat och alltid kommer att bära med sig.
Sanningen är smärtsam och i det här fallet mer än någonsin. Ingen regent är större än sitt land och ingen spelare är större än sitt lag. Vi har inlett allsvenskan med en vinst på 6 försök. Ingen enskild spelare kan lastas för allt, men samtidigt måste några förändringar till. Ingenting skapar så mycket osäkerhet i ett lag som en målvakt som blandar och ger. Vi har sett flera Sundforsare, dvs idioträddningar på klara målchanser i år. Samtidigt har lägstanivån varit långt ifrån acceptabel. Gör man tre mål borta på Söderstadion skall man vinna. Hörnor skall man gå ut och plocka, man skall inte stå vänd mot planen, utmed linjen.
Som nykomling har vi inte råd att släppa in lätta mål. Vi ska hålla tätt och vinna oförtjänt med 1-0 mot på pappret bättre lag.
Det är dags att släppa fram den hungrige Lindberg. Andreas är på intet sätt ett oprövat kort. Han petade meriterade Jankulowski i Norrköping. Han gjorde bra ifrån sig under Svenska Cupen förra året. Han är 27 år och har många år i sig. Vill klubben ha kvar honom bör han få chansen. Tar han inte möjligheten, vet vi var vi ska lägga krutet när transferfönstret öppnar igen.
Rätt hanterat blir det här hur bra som helst. Kan Kung Fredrik bara överföra en bråkdel av sin erfarenhet och sin klubbkänsla på Andreas så är tronföljden säkrad.