Gästkrönika: Snälla pojkar får aldrig de snyggaste brudarna.
"Vi är i fucking allsvenskan och här är det de elakaste killarna som får de bästa fångsterna"
Silly Season är som en kväll på krogen. Du har de mest attraktiva som vet att det kommer få massor av erbjudanden under kvällen och självsäkert kan luta sig tillbaka med en drink i handen.
Du har de inte fullt så attraktiva, men utrustade med en polare som sveper stället och övertygar alla om att just du egentligen inte är harmynt, lönnfet och allmänt bortskämd, bara missförstådd, godhjärtad med massor av talang.
Under kvällens gång ser vi hur allianser bildas och löses upp. Sådär vid 02.55 finns det några stackare som är tomhänta, trots nyputsade skor och gåbortskjorta blev det inte mer än någon liten dans. På vägen hem verkar idén om en köpefru från ett land långt bort inte helt fel. Man får iofs bara se dem på video innan det dags att slå till, men det kan ju vara ett fynd. Eller så går tankarna till polarnas f.d. tjejer, de måste känna sig övergivna och missförstådda, man kanske skulle slå dem en signal så här på nattkröken?
Vilka var det då som fick de snyggaste brudarna med sig hem?
Jo, de som spelade ut hela sitt register, använde list, charm, strategi i kombination kommunikation (både lyssna grundligt och göra sig förstådd). De spelar ut konkurrenter genom en vass armbåge, låsa in dem på muggen eller muta servitrisen att spilla en drink över dem. Man skapar kaos kring konkurrenter och trygghet kring sig själv, i slutet av kvällen är man det självklara valet. En tjock plånbok gör naturligtvis det här spelet betydligt enklare.
Detta tror jag är allmängiltigt för alla krogar, men för att dra det ännu längre, även om principerna är de samma skiljer sig en utekväll i Gnarpsbaden och kring Stureplan åt. Skall du synas på Gnarpsbaden, kan ett udda mönster på skjortan räcka, medan det krävs betydligt mer för att väcka uppmärksamhet på Stureplan. (Vill direkt säga att jag själv vantrivs kring Stureplan och föredrar Gnarpsbaden 10 dagar i veckan) Ett gammalt VIP-kort på Privé var bra att ha i Sundsvall, men ledde mig ingenstans så fort jag passerat Hudik.
Här tror jag vi gör ett stort fel. Vi tror att samma spelregler gäller överallt och med den attityden blir vi aldrig mer än den lite bonniga men schyssta kusinen från landet på storögt besök i storstaden.
Vi är i fucking allsvenskan och här är det de elakaste killarna som får de bästa fångsterna.
När Göteborg köpte över Ihje, struntade de i allt vad regler heter, om när man får ta kontakt med spelare. Malmö flög i taket och lite tuppfäktning uppstod. Vad hände sedan? Well, well de sätter sig ned och förhandlar om nästa spelare. Business is business. Vi tar vackert en kölapp och väntar på vår tur. Blir upprörda när någon tränger sig i kön, men säger inget eftersom vi inte vill hamna i fokus.
Jag skulle utan tvekan sätta mig ned med Start och förhandla igen trots att vi blev ordentligt överkörda igen. Hasse Borg är ett svin i affärer och Bengt Madsen har hårda nypor men de skapar resultat åt Malmö. Ledningen i Helsingborg, lurade både kommunen och licensnämnden upp på läktaren, men gör ändå bra spelaraffärer. För att inte tala om Elfsborg...
Vad gör vi? Rättar till pressvecken, går förbi Esplanadgrillen och funderar på om man skall ringa polarens avlagda eller slå på videon, det kan ju finnas några där...
