Norge - en marknad för tänkbara nyförvärv till GIF. Del I
Så var det dags, Silly Season är i gång på allvar.
Så var det dags, Silly Season är i gång på allvar. Vi kan blåsa av första halvlek - nu har alla de allsvenska lagen fått var sin tränare. Vi i GIF blev tilldelad okände Per Joar Hansen och den gamle slitvargen Patrick Walker. Den här matchen vill alla lagen avgöra så fort som möjligt så vattenpausen blir väldigt kort - andra halvleken har redan börjat. Nu avgörs slaget om nya spelare - en trupp för nästa säsong skall formas. Här nedan följer några
intressanta tankar om vad jag personligen tycker att GIF bör tänka på i denna jakt.
För det första, fotbollsspelare är en internationellt gångbar vara. Vi har genom åren vant oss att strömmen av spelare går ut från Sverige. Det kan vi nog aldrig ändra, och det kan i sig vara positivt för att det ger utrymme för spelare underifrån att utvecklas. Någon ström av spelare utomlands in till Sverige, lär det väl aldrig bli tal om, men väl några fler exemplar skulle inte skada. Störst intresse skulle jag vilja lägga vid spelare från ligor i Finland och Norge. Det behandlas nedan. Vidare är jag intresserad av en högre grad av engagemang i letandet av spelare i Ryssland, de baltiska staterna och Brasilien. Det är något som vi får anledning att återkomma till senare.
Norska spelarmarknaden
Den norska spelarmarknaden genomgår just nu en av sina största kriser någonsin. Norsk klubbfotboll är inte längre glödhet – man säljer inte längre okända tonåringar för 40 miljoner till Leeds. Lönespiralen i Tippeligaen har pågått hela 90-talet men börjar nu se sin vändpunkt. Klubbarna har inte längre råd att sitta på lönekostnader på flera miljoner när man har svårt att täcka dessa kostnader. Ett stålbad är nödvändigt och många är klubbarna som skär i spelartrupperna. Många klubbar omgärdas av rykten om stora förluster och listan kan göras lång; Brann, Bodö/Glimt, Strömsgodset, Start m.fl. När sedan flaggskeppet Rosenborg aviserar att man vill göra sig av med 9 spelare så förstår man allvaret i detta.
Många av klubbarna i högsta serien avser att göra samma sak, att minska spelartruppernas storlek. Skär varje klubb ned sin trupp med inte orealistiska 3 spelare i snitt så blir det totalt 42 spelare av god klass som inte längre är välkommen i högstaserien.
De norska spelarna menar jag håller hög klass, väl jämförbar med de svenska spelarna som spelar i motsvarande division i Sverige. Spelare som därmed skulle vara aktuella för spel i ett allsvenskt lag med resurser motsvarande Giffarnas, är de från Tippeligaen och 1.divisjon. Möjligtvis någon påläggskalv i 2.divisjon.
Att försöka sig på att konkurrera med Tippeliga-klubbarnas lönesättning vore löjligt – rent ut sagt dumdristigt. Detta fall är väl det enda där det är tur att GIF inte har dessa resurser. Pesten kom även förra gången från väster. Som mina beräkningar visade ovan så är åtminstone dryga 40-talet spelare från Tippeligan öppen för nya äventyr. Hälften kan tänkas vara intresserade av en flytt till
Sverige och därmed ett avbräck i plånboken mot att istället få fortsätta att spela på samma nivå.
Det är inga dunungar som man gör sig av med heller. Många har flera säsonger bakom sig i högsta serien och var i stort sett ordinarie den gångna säsongen. Det mest extrema fallet är Tromsö som relegerades i år från att ha slutat på den övre tredje delen förra året, och nu vill göra sig av med 6 spelare.
Den enda klubb som GIF kan tänkas mäta sig med är lilla Sogndal. Vore lite synd att förstöra för en klubb hemmahörandes i ett litet samhälle med 5000 innevånare långt in i fjordarna på den norska vestkysten, men visst skulle det vara intressent att snegla på deras tilltänka nyförvärv? De ska ha visat intresse för en spelare som den gångna säsongen spelat för Byåsen i division ett och där varit klubbens bästa spelare. Låter intressent ur GIF:s synvinkel då Hansen bör ha goda kontakter med inte bara klubben Byåsen, utan kanske även spelaren själv.
Den norska 1-divisionen är en serie som uppvisar stora skillnader i ekonomiska resurser. Här finns klubbar som inte lockar mer än en handfull åskådare per match, till stora giganter som tex. Vålerenga som nästa år åter hittas i högsta serien. Någon skyttekung från division1 kan vi inte vänta oss heller. De är som alltid heta villebråd bland Tippeliga-klubbarna. Jag bedömer att lönemässigt har GIF svårt att matcha ens de norska division1-klubbarna. Här får man istället rikta in sig på att ge locktoner om spel i ett högre sammanhang. Det gäller här att finna guldkornen och det kan vara väl så svårt. En undangömd skatt som Joel Cedergren hittar man inte varje dag till vilken kostnad som helst. Här kommer Hansen in i bilden.
Jag tror att han är bland dem i svenska klubbsammanhang som förfogar över bäst koll på talanger och spelare i Norge. Om inte annat så har han kontakter som direkt arbetar med att söka upp lovande spelare. Med Per Joar Hansen i organisationen förbättras möjligheter att kunna locka över spelare från nabolandet i väster avsevärt. Han har trots allt blivit lockad själv så något måste det finnas som lockar i västerled.
(Fortsättning-->)
