Att hata eller älska, vad är egentligen viktigast?
Efter att ha läst meddelanden i framför allt gästböcker, men även på fanssidor som de på svenskafans.com och dagstidningar som främst Aftonbladet, känns rubriken till detta inlägg i debatten motiverat.
När man ser vad olika personer skriver så funderar man över om det är hatet som driver dem till att se på fotboll eller om det även finns ett större intresse för fotbollen i sig. Med tanke på senaste årens våldsamt ökade popularitet för att se på fotboll och också den växande läktarkulturen som detta bidragit så undrar man varför hatet måste ha sån stor plats. Är det inte tillräckligt med den goda stämningen som fotbollen kan bidra med utan hat eller är detta helt enkelt för mesigt för vissa människor?
Det hat som finns på och utanför arenan idag är grovt uppdelat:
* Hat mot motståndarlaget och dess fans
* Hat mot domare och andra matchfunktionärer
* Konspirationsteorier mot tidningar, svenska fotbollsförbundet och dylikt och då exkluderar jag gängbråk (uppgjorda slagsmål likt den i somras) som jag tycker är en helt annan sak även om den är förknippad med de ovannämnda punkterna.
Det är den första punkten som intresserar mig mest. Den har inte blivit speciellt uppmärksammad i senaste veckornas debatt. På Järnkaminernas egen hemsidas gästbok har jag bl.a. hittat följande citat (Se länk) signatur handtralla:
"Dock kan jag inte hålla med på alla punkter, att sluta hata går inte. Det är en del av supporterkulturen, att håna & skrika åt motståndarlagen."
Och för att inte reta upp folk i onödan så ska det noteras att detta såvitt jag vet inte den officiella ståndpunkten från Järnkaminernas grupp och dessa ideer finns garanterat hos fans till i princip alla lag. Endast att jag hittade ett inslag som illustration till mitt påstående om värdet av att min första punkt. Personligen begriper jag inte varför det är viktigare (eller åtminstone viktigt) att hata motståndarna än att se på bra fotboll och att hoppas att det går bra för sitt eget lag.
Det finns även andra exempel som jag tycker är bedrövliga. Att höra en publik bua åt en spelare som just skadats är ett sådant exempel. Ta t.ex. buandet efter att Jon Ericsson drabbats av en (möjligen avsiktlig) armbåge i Landskronas match mot GIF Sundsvall. Är man någorlunda uppmärksam märker man att spelaren faktiskt är skadad. Och är det speciellt just att bua åt en spelare som redan är i smärta?
Och att överhuvudtaget bua åt andra lags spelare är något jag stör mig på. En ramsa från Hammarby's supportrar går ut på att skrika idiot, sopa, nolla ...(målvaktens namn).
Jag har själv försökt fått en förklaring till denna ramsa som man tydligen kör på de flesta målvakterna oavsett om målvakten gjort något för att motivera det eller inte. Själv stod jag nära och hörde den när Hammarby ledde med 2-0 borta mot Sundsvall. Jag tyckte det lät förskräckligt. Kan inte detta inslag få försvinna från läktaren? Är det inte viktigare att pusha eller hylla sitt eget lag istället för att häckla motståndarna omotiverat?
En tredje variant på hatet mot andra lag är den som skrivs på de flesta gästböcker. En populär sysselsättning denna säsong är att gå in och gnälla på GIF Sundsvall's spel (på Patronernas egen gästbok). Att ett annat lag spelar efter sina resurser och lyckas slå motståndarlaget är något som det ofta spys galla över.
Och visst finns det ofta en motivering till den kritik som förs fram men trots det kan man ju undra varför det är så viktigt att irritera sig på motståndarna istället för att bara konstatera att man förlorade och helt enkelt inte gjorde tillräckligt många mål?
Den andra punkten som jag listat upp är också i högsta grad aktuell denna säsong. Måste medge att jag för ofta irriterar mig på domarinsatsen och att jag själv blivit upprörd över insatser i en del matcher. Och det finns gott om dåliga domarinsatser i årets allsvenska precis som även andra yrkeskårer ibland har en dålig dag på jobbet. Generellt sätt tycker jag dock att standarden är god men detta är inte av högsta betydelsen för mina kommentarer angående matchfunktionärer och domare då i synnerhet.
Det som bekymrar mig mest är det hat och avsky till vissa domare som skapats. Även om t.ex. MFF anser att Anders Frisk bedömer dem med färgade ögon så tror jag inte detta är medvetet i så fall. Att skapa ett sånt hat från så pass officiella källor som en officiell fanssida är ytterst beklagligt.
Visst får man ha den uppfattningen men på senare tid så har det skapats en hetsjakt mot domarna och detta är något jag definitivt tar avstånd från. Att man beslutade att Frisk inte ska dömma MFF tycker jag är beklagligt och ett tecken på att fans o.s.v. har fått för stort inflytande.
Överhuvudtaget behöver det allmänna hatet mot domarkåren tonas ner. Och både fans och media behöver minska ner på konspirationsteorier som i de flesta fallen inte har mycket till bakomliggande fakta.
Ta t.ex. Aftonbladets artikel om linjedomaren i den så omdiskuterade matchen mellan Djurgården och GIF Sundsvall i fjolårets spurt av allsvenskan. Man hade lyckats hitta information om att linjedomaren var från Sundsvall och gjorde detta till en viktig nyhet i sin tidning. Sånt tycker jag är beklagligt. För artikeln var skriven på det sättet så att det såg ut som om detta hade en klar betydelse. Jag skrev ett klagomål till Aftonbladet om detta och trots att de alltid ska svara på email så väntar jag fortfarande på en förklaring/svar från ansvarig artikelskrivare.
Den tredje punkten som jag listat har till viss del berörts ovanför och jag tänker inte kommentera den speciellt mycket. Inläggen i denna debatt har varit många under den gångna veckan. Jag anser att Aftonbladets och annan medias sensationsintresse är allt för stort ibland och att man borde tänka sig för innan man skriver artiklar likt den om linjedomaren från Sundsvall. Dock anser jag att den kritik som Lars Östling berör i sin insändare under veckan är till stor del berättigad.
Jag tar självklart avstånd från hatbrev, mordhot osv till Aftonbladet och tycker det är förskräckligt att det finns personer med såna ideer. Jag tycker också att vissa av de insändare som funnits på svenskafans.com aldrig borde publicerats. Nog ska en krönika vara personlig men man måste ju för guds skull kunna vara någorlunda nyanserad och ofärgad. Några av de konspirationsteorier som drivits har ju varit lite väl överdrivna.
Om du överlevt ända hit ner så hoppats jag att du tyckt att mina funderingar är intressanta och om du har några synpunkter eller förklaringar så kom gärna med synpunkter, endera på Patronernas gästbok eller via email (fredde@tennisfacts.com).
