Farsdag med Åkebys Nervvrak

Elfsborg borta 0-0, Häcken borta 2-1, AIK borta 1-1. Årets upplaga av GIF Sundsvall har visat att man även på bortaplan kan spela jämnt med vilket allsvenskt lag som helst. Sedan kom hösten och med den nervositeten och det årliga raset. För tio år sedan sjöng Djurgårdens supportrar om "Åkebys Järnkaminer". Idag skrattar hela Sverige åt "Åkebys Nervvrak".

Det är Fars Dag imorgon. GIF Sundsvall tycks ha missuppfattat det. Det verkade som att man trodde att det var en farsdag redan idag. Farsartad är nämligen det första ord som dyker upp när jag ska beskriva Giffarnas insats . Samtidigt var det inte idag som den allsvenska platsen kastades bort. Ända sedan Sören Åkeby anställdes 2008 har GIF varit som sämst när det har gällt som mest.
 
2008 tog GIF Sundsvall beslutet att ta in Sören Åkeby som tränare för de sista matcherna i Allsvenskan. Läget var visserligen dåligt redan när "Snuffe" tog över, men han fick en tydlig målsättning: håll laget kvar. Det blev inget ras (det fanns ingen höjd att rasa från), men i slutomgångarna tog laget för få poäng och åkte ur.
 
2009 hade GIF länge andraplatsen i Superettan inom räckhåll, men föll ihop fullständigt. Det totala raset manifesterades av resultat som 0-3 hemma mot Ljungskile. 
 
2010 hade GIF i slutet av augusti åtta poäng ner till tredjeplatsen, men rasade i vanlig ordning ihop och fick kvala. Väl där var man chanslösa mot lagets mentala motpol - stabila Gefle.
 
2011 vann laget visserligen en viktig hemmamatch mot Ängelholm, men i de två avslutande omgångarna när säcken skulle knytas ihop så förlorade laget. Visst kan man argumentera för att GIF var spelmässigt överlägset Åtvidaberg i den första av de två förlusterna, men faktum kvarstår: resultatmässigt föll laget återigen ihop.
 
2012 hade GIF mot slutet av sommaren åtta poäng ner till kvalplatsplacerade Gefle. Laget hade skrapat ihop 26 poäng och en nöjd Sören Åkeby slog sig för bröstet och sa att 30 poäng skulle räcka och att man var i stort sett framme. Det krävdes 34 poäng. GIF Sundsvall stannade på 29. Oavgjort trots en 3-0-ledning mot Göteborg och diverse andra poängtapp i slutminuterna visade på den mentala instabilitet som under Åkebys ledning har satt sig i IP:s väggar. 
 
Samtliga fem säsonger med Sören Åkeby vid rodret har alltså GIF varit som allra sämst i seriens slutskede. Man har vikt ner sig mentalt och åkt på storförluster mot lag som Ljungskile och Halmstad. Det spelar alltså ingen roll vilka lag som står för motståndet. Ingen uppgift är för svår att misslyckas med för Åkebys Nervvrak.
 
Sören Åkeby må ha gjort mycket bra som GIF-tränare (i år manager), men fyra av fem säsonger har han misslyckats med att uppnå målsättningen och varje år har laget gjort svaga avslutningar. Han har förbrukat sitt mandat, använt upp sitt förtroendekapital. Åkeby är månne en utmärkt fotbollstränare, men i Sundsvall har han misslyckats. Inleds ännu en säsong med samma tränare vid rodret så kan nog inte ens den mest inbitne optimisten tro på annat än ett nytt höstras. Ingen kan känna annat än resignation inför våra chanser att nå framgång. Vi behöver en nytändning med en ny manager, men först måste vi avsluta den här säsongen. Att GIF ska vända underläget nästa lördag är givetvis orealistiskt att tro, men jag förväntar mig åtminstone att spelarna inte viker ner sig utan står upp för tröjan de bär. Jag förväntar mig inte att kunna älska spelarna, men jag förväntar mig att åtminstone kunna respektera dem (vilket är svårt efter dagens insats). Vägen tillbaka inleds nästa lördag. Jag kommer att åka 80 mil för att vara på plats när resan inleds. Vilka av spelarna är med på tåget?

0 kommentarer