- -
Matchrapport Degerfors-GIF: Ett avstamp!
GIF Sundsvall tog under lördagseftermiddagen en oerhörd viktig bortaseger mot serietvåan Degerfors IF. I en chansfattig match var bortalaget, med Pontus Engblom i spetsen, effektivast.
Första halvlek
På plats i ett blåsigt Degerfors var min första iakttagelse att Sören Åkeby hade överraskat mig med att starta matchen med både Ari Skúlason och Fredrik Holster på det defensiva mittfältet, ett beslut som jag befarade skulle leda till en dålig defensiv.
Mina farhågor blev delvis besannade i den första halvleken. Efter några minuters böljande spel började Degerfors ta ett grepp om matchen. Efter sju minuters spel skapade hemmalaget matchens första målchans. Niklas Klingberg dunkade från en bit utanför straffområdet bollen i ribban, precis över Tommy Naurin. Ett stenhårt skott, javisst, men från min position såg det märkligt ut att Tommy inte hann reagera.
Degerfors fortsatte att ha ett visst spelövertag. Vid ett flertal tillfällen hittade man ytan mellan Giffarnas backlinje och, i det skedet, oorganiserade mittfält. Inga riktigt heta målchanser skapades dock.
Efter ungefär en halvtimme började Giffarna hitta rätt i matchen och Ari Skúlason kvitterade i den 33:e minuten ribbskottsmatchen. Från en position en bit till höger, 25-30 meter från målet, placerade Ari ett skruvat skott i ribban ovanför Degerforsmålvakten Edwards högra kryss.
GIF Sundsvall fick ytterligare en målchans innan halvtidssignalen ljöd. David Myrestam kunde, efter en rusch ner mot kortlinjen, sånär få in en passning till en framstormande Emil Forsberg.
GIF-uppryckningen till trots så fick Degerfors halvlekens sista chans. Fredrik Holster slog bort en passning på mittplan och hemmalagets Tobias Solberg såg att Tommy Naurin var långt ute. Gudskelov var Solbergs avslut inte lika bra som hans uppmärksamhet och en lättad "Tommy Knogjärn" fick se bollen smita utanför det övergivna målet.
Degerfors hade varit något bättre i första halvlek. Ändå kände jag mig positiv inför andra halvlek. Det kändes som att jag redan hade upplevt den här matchen. Matchbilden var både lik den i matchen för en vecka sedan och den i fjolårsmatchen på Stora Valla. Skillnaden mot fjolårets match var att DIF kändes betydligt farligare då.
Andra halvlek
Giffarna inledde andra halvlek bra. Holster och Skúlason fungerade allt bättre på innermittfältet. På topp slet Pontus Engblom som ett djur. Det höll på att ge utdelning när han i matchminut 49 ryckte åt sig ett friläge. Han blev emellertid stressad av en försvarare och GIF fick nöja sig med en hörna.
I den 62:a minuten kom nästa farliga målchans. Ett Myrestaminspel gav Fredrik Holster ett fritt vänsterskottläge från straffområdeslinjen. Avslutet gick tyvärr skyhögt över. Jag han dock inte misströsta för i minuten efter kom Giffarnas 1-0-mål. Pontus Engblom kom springande med bollen mot Degerfors straffområde och en bit utanför detsamma lossade han bössan. Skottet letade sig upp i krysset och Giffarna var i ledning.
Resten av matchen präglades av kvitteringsjakt från Degerfors. Först en ganska lugn sådan, men efterhand en allt intensivare. I minut 85 kom den första av två jättechanser. En hörna letade sig igenom straffområdet och Tobias Solberg fick ett jätteläge med sin vänsterfot, men missade målet.
Nästa läge till följd av Degerfors framåtsatsning tillföll GIF. En inbytt Alexis Mendiola slarvade dock med passningen i ett fantastiskt kontringsläge och chansen blev till intet.
Matchen skulle istället avgöras i minut 92. Tommy Naurin stod för en jätteräddning på ett avslut från Tobias Solberg. Den reflexsnabbe målvakten satte sedan snabbt bollen i spel och Pontus Engblom kunde få ett friläge från mittplan. Trots en stressande back kunde en trött Engblom placera in 2-0 med vänsterfoten och därmed avgöra matchen.
Sammanfattning
Det mest rättvisa resultatet hade nog varit ett kryss, men med tanke på hur det har sett ut tidigare under säsongen så behöver GIF knappast be om ursäkt för segern. En väl genomförd bortamatch av laget, som tog ett rejält avstamp mot toppen. Det är bara att hoppas att laget inte blir alltför självsäkert efter de tre raka segrarna, utan inser att svårslagna Öster blir en tuff nöt att knäcka. Då kan det kanske, trots allt, bli en rolig höst för alla oss giffare.
