Sundsvall - Sirius
En ny dag gryr?
Mötet mellan GIF Sundsvall och Sirius klockan 16.00 lördag den 1 juli är en av de två första matcherna i trettonde serieomgången som bryter det påtvingade och plågsamt långa speluppehållet i allsvenskan. Sirius kunde gå på semester med gott självförtroende och tillförsikt inför framtiden. För GIF kom uppehållet som när gonggongen räddar en mycket trängd boxare från knockout. Blir seriestarten en fortsättning på framgångsvägen för Sirius? Innebär omstarten att en ny dag gryr för GIF Sundsvall?
GIF Sundsvall och Sirius har aldrig tidigare mötts i allsvenskan. Men matchen blir ett intressant mått på hur GIF förmått reorganisera sig under uppehållet. De avslutande matcherna under våren var en prövning för både laget och supportrarna. Okontrollerade förluster tär på både självförtroende och självbild (alla förluster med mer än två mål är okontrollerade). Nu ska mycket ha blivit bättre. Ja, det måste helt enkelt bli bättre. Det finns sakliga skäl att tro på en förbättring. Så som GIF:s trupp 2017 ser ut är Gerson en oersättlig spelare, hans frånvaro under våren ekade som ett ångestskri i ett högt trapphus. Matchen mot ÖFK, då GIF tvingades ställa upp med två offensiva mittfältare/släpande anfallare som innermittfältare, var möjligen det mest prövande jag sett sedan 2006 i termer av att en lagdel inte förmår att fylla sin mest elementära funktion. Vi kan också hoppas att Myrestam ska ha kommit i matchform och därmed kan ge GIF en fungerande vänstersida. Om vi blickar framåt ska också vårt spanska sparkapital i form av Batanero och Gracia kunna ge ett rejält lyft till laget. Men de kan som tidigast bli klara efter att sommarfönstret öppnats (15 juli).
Sirius är ett märkligt fenomen. Staden Uppsala har äntligen fått ett lag i fotbollsallsvenskan, genom ett framgångsrikt lagbygge av den mycket skickliga tränarduon Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf. Laget har presterat anmärkningsvärt väl under vårsäsongen och ligger efter tolv omgångar femma i tabellen med 19 poäng, en poäng före Djurgården och Hammarby. Man är endast två poäng efter ÖFK, som media anser vara något som högre makter förlänat allsvenskan. I endast en match presterade man ett sämre resultat än vad som kunde förväntas, när man i näst sista matchen före uppehållet förlorade borta mot ÖSK. Man har tagit tunga bortasegrar mot Norrköping och Djurgården och man krossade Elfsborg hemma med 4-1. Varför har Sirius inte fått mer erkännande? Deras tränare är lågmälda, det finns inga utpräglade profiler i truppen och det finns inget intresse hos huvudstadsmedia att rikta uppmärksamheten mot Uppsala. Totalt sett har nog Sirius tjänat på att inte hamna i blickfånget. Under uppehållet blev det några utspel fram och tillbaka i samband med Kingsley Sarfos övergång till MFF, en affär som till sist slutade med ett gott utfall för alla parter. Frågan är hur stort avbräck den spelarförlusten innebär för Sirius? Sarfo är en spelare av högsta allsvenska kvalitet, men det är inte så att Sirius varit beroende av honom som spelmotor eller målgörare. Han har snarare varit en extra tillsats i ett gediget grundspel och särskilt viktig i mötena mot de bästa lagen i serien. Men man kan nog också hävda att en del av lagets spelare är underskattade, många håller gedigen allsvensk klass och några få bättre än så. Moses Ogbu är trots sin målfabrikation inte en spelare som fått särskilt mycket uppmärksamhet. Man har dessutom något så gammaldags som en riktig lagkapten. En litet äldre centralmittfältare, som är en funktionell, gedigen spelare och den som leder laget – Niklas Busch Thor. Under lördagens match får dock någon annan leda laget, då Busch Thor inte är tillgänglig.
Det är svårt att förutse vilken slags matchbild som kan förväntas. Sirius torde med all säkerhet ha kartlagt de många och svåra brister i GIF:s försvarsspel som uppenbarade sig under vårsäsongens slutskede. Men de bristerna ska åtminstone delvis vara åtgärdade nu. GIF kommer säkert att sträva efter att kontrollera bollinnehavet, en ambition man ofta lyckas med men utan att det alltid ger utdelning. I korthet kan man konstatera att försvarsspelet naturligtvis måste upp till den nivå det höll före de avslutande matcherna. Därtill måste man komma till fler avslut, det håller inte att rulla boll runt straffområdet och vänta på öppningar för instick. Anfallsspelet måste gå snabbare från bollvinst och framåt. Det görs väldigt få mål mot uppställda försvar elitfotboll.
Tre avgörande moment mot Sirius:
- Återuppväckt försvarsspel, inte minst genom att mittfältet måste bidra med mer än att vara stillastående koner när motståndarlaget anfaller. Det bör Gerson säkerställa.
- Snabbare anfall efter bollvinst.
- Se upp för Ogbu. Han är tillräckligt bra för att motivera specialbevakning från någon i vår trebackslinje. Det bör bli ett uppdrag för Danielsson.
Än så länge behöver vi inte befara att startelvan ska tunnas ut av oönskade spelarförsäljningar. Steindorsson är skadad och kommer sannolikt att bli borta länge. Bland övriga möjliga startspelare är Gall och Pirttijoki skadade. Jag vill gärna se Myrestam starta, men det är långt ifrån säkert. Om så inte sker fortsätter Dennis Olsson som vänster wing-back.
Vi kan tänka oss följande startelva:
Tommy Naurin
Markus Danielsson – Eric Björkander - Noah Sonko Sundberg
Eric Larsson – Smajl Suljevic – Lars Gerson –David Myrestam
Linus Hallenius – Jonathan Morsay
Peter Wilson