Giffarna rånades på poäng på övertid mot svagt AIK
Serieledarna mot tippade tabelljumbon. Det syntes verkligen inte på plan där GIF Sundsvall totaldominerade mot ett mycket blekt AIK och hade många heta chanser samtidigt som AIK gör mål på ett av sina ytterst få öppna lägen och det enda vettiga avslutet. AIK förtjänade inte ens att ta med sig en poäng efter gårdagens prestation men det är målen som gäller och där lyckades AIK bäst.
Det var ett GIF Sundsvall som kom till spel med en matchändring gentemot senaste matchen. In från start kom Kim Skoglund istället för avstängda Carlos Gracia. Gracia fick sällskap på läktaren av Giffarnas två nya spanjorer då deras övergång inte blev klar i tid. Bahtijar ersatte därför Gracia i matchtruppen. AIK lyckades bättre med att få sin övergång klar då Heradi Rashadi som värvats under sommaren från Dalkurd fick papperen i ordning i tid och spelade från start. Inte enbart stod Rashidi för matchens enda mål utan var dessutom en av få AIK:are som kan få godkänt och var även utan målet inräknat sannolikt bästa spelaren i AIK. Märkligt med övergångar i samband med att fönstret öppnar. Varför går det inte att lösa pappersarbetet i god tid före istället för att spanska fotbollsförbundet (eller vilka det är som sköter det i Spanien) ska ordna handlingarna samma dag som spelaren ska bli spelklar? Det är en gåta för mig och skapar även orättvisa förhållanden. Bara för att en spelare fått klartecken behöver inte betyda att han får spela samma dag kan man tycka.
Matchen dominerade Giffarna helt, speciellt i första halvlek där det tog nästan 30 minuter innan AIK skapade något litet tryck mot Giffarnas mål. Var nog det enda trycket man stod för i första halvlek. Jag noterade från AIKs sida som hetaste chanser två hyggligt öppna lägen där Goitom och Silva drog bollen rejält utanför. AIK var märkligt ofarliga framåt. Samtidigt så hade Giffarna ett antal farliga lägen i första halvlek. Det var framför allt Maik Sema som glänste. Sema gjorde först en strålande insats på ett bra pass nära straffområdet där han bröt in och drog sig förbi några AIK:are för att sen tvinga Oscar Linnér till en kvalificerad räddning i 15:e minuten. I 22:a halvleken kan bollen ligga gärna gå in som inte för Sema när ribban träffas nära krysset och fick målburen att skaka rejält. En decimeter lägre och det hade varit mål, mycket små marginaler. Den tredje heta chansen för Sema i första halvlek är en nick som inte ger Linnér några större bekymmer. I första halvlek. Giffarna har dessutom en nick från Hallenius strax utanför i 16:e efter ett elegant inlägg från kort avstånd av Maik Sema och två chanser under sista 5 minuterna av Gall där ett skott inte är allt för långt utanför och ett i bra läga går en bit över. Giffarna har halvlekens sex bästa lägen och det är små marginaler som gör att AIK håller nollan i första halvlek. Anmärkningsvärt att serieledarna kan vara så underlägsna ett tippat bottenlag som håller till i mitten ens på bortaplan.
I andra halvlek är matchen klart jämnare och Giffarna skapar inte mycket men är ändå betydligt vassare än ett alltjämt svagt AIK. Medan AIK bara har ett vettigt men ofarligt avslut som Eskelinen enkelt räddar under andra halvlek före övertid så har Giffarna tre vassa lägen. Det första läget är inte så väldans nära mål då Hallenius som skjuter strax utanför. Det andra är desto närmare när Batanero bränner på ett rejält pressat distansskott som tvingar Linnér till en kvalificerad räddning. Slutligen får Gall på ett avslut som inte är mycket farligare än AIKs enda riktiga avslut före övertid. När övertiden börjar är det rättvist att påstå att Giffarna haft tre möjligheter som varit ytterst nära gå in medan AIK inte haft något som varit nära ett mål. GIffarna har utöver detta haft 6 lägen som varit väl så nära som det enda vettiga avslutet från AIK. Men detta hjälper inte när Heradi Rashadi som lyckats få sina papper redo i tid får till en drömträff tre minuter in på övertiden. Detta skott som förblir AIKs enda vettiga avslut på mål är helt otagbart för Eskelinen och avgör matchen. Skotten på mål är för övrigt missvisande statistik i den här matchen då Giffarna vinner detta med knappa 5-4.
AIK vinner väldigt oförtjänt i en match där Giffarna gör det riktigt bra i åtminstone första 75 minuterna då AIK har väldigt svårt att etablera någon sorts tryck. I 83:e minuten tvingas Kim Skoglund till byte och detta påverkade matchbilden negativt för Giffarna då man blev kraftigt framtung med Peter Wilson in istället för Skoglund med konsekvens två offensiva innermittfältare och Juanjo ner som mittbackslås. Juanjo löste sin nya roll utmärkt men ett rejält hål uppstod på innermittfältet defensivt på bekostnad av ett större tryck framåt. Svårt tro dock att Giffarnas tränare med bytet syftade till att under sista 10 minuterna chansa framåt för att avgöra matchen utan att det bara blev en felbalansering som inte åtgärdades av någon för undertecknad svårbegriplig anledning. Helt klart borde Rubio bytt med en slutkörd Hallenius som var på väg ut för Wilson innan Skoglund tvingades till ett plötsligt skade- eller krampbyte. Oklart vilket av detta men såg inte allvarligt ut för Skoglund trots hastigt byte. Överhuvudtaget såg Giffarnas spelare tröttkörda och jag tror att en ganska stor del till förklaringen att AIK fick mer yta att skapa chanser på slutet var pga att Giffarna inte utnyttjade sina två återstående byten. Även Morsay borde ha fått speltid på pigga ben om han var matchfit kan tyckas.
Det egentligen enda som går att klaga på hos Giffarna den här dagen var avsaknaden av byten. Visst borde man kunnat vara effektivare framåt men de lägen man skapade under gårdagen var i paritet med det man gjort ett par mål på under tidigare matcher så mest bara slumpen som spelade in att det inte blev ett par mål även igår och i kommande matcher lär man ha en bättre utdelning med så många chanser skapade. Att överhuvudtaget skapa så många chanser mot ett AIK som med sitt kompakta försvarsspel sällan tillåter det imponerar. För AIKs del har jag svårt att varken laget själva eller dess supportrar kan vara nöjda efter matchen. Som en het kandidat till allsvenska guldet så måste man kan kunna prestera bättre än under gårdagen. Offensiva spelet var i det närmaste icke-existerande för ett lag i toppskiktet av serien. Häcken visade tydligt i föregående omgång att det går att ta sig igenom Giffarna frekvent under matcherna och man borde förvänta sig mer även på bortaplan av ett topplag. Presterar man inte bättre i fortsättningen av serien så lär guldet hamna någon annanstans. Nöjda med att trots allt få poäng lär man i alla fall vara. AIK bänkade några av sina bättre spelare men detta är inte tillräckligt som ursäkt för det lama spelet.
Hos Giffarna var Maik Sema den bästa men det var många som övertygade. Kim Skoglund gav sig onekligen in i kampen om en plats i startelvan då det såg betydligt stabilare ut för hans del än det gjort på slutet för Gracia. Även en bättre och tryggare passningsfot. Sattes förvisso inte på större prov men var likväl övertygande. Även mittbackskollegorna får rejält med beröm. Björkander var en dominant som mittlås, åtminstone fram till sista 15 minuterna. Juanjo är sannolikt Giffarnas viktigaste spelare och gör återigen en helgjuten insats. Batanero gör en bra match och verkar vara på väg bort men borde det inte vara Juanjo som klubbarna jagar istället trots allt? Gall gör en bra match men är inte lika het som han varit tidigare under säsongen. Viktig trots detta och han kommer sannolikt skapa ett rejält hål om han lämnar vilket det mesta talar för trots att ryktat övergångsbelopp låter alldeles för lågt. Hallenius gör en ok insats framåt men är inte på samma nivå som tidigare under säsongen. Oavsett viktig i sin roll för Giffarna och får trots en "sämre" dag till två skapliga avslut. Tamimi och Olsson är bra med och fyller på men inte ens Tamimi får ut speciellt mycket i det offensiva spelet. Tamimi blir dock bättre för varje match. Eskelinen är svår att värdera då han endast får ett vettigt avslut emot sig och det ska han inte kunna ta. Agerar dock väldigt tryggt i fasta situationer och är en klar fördel där gentemot Naurin.
På något konstigt sätt var matchen ett steg framåt trots den otroligt snöpliga förlusten. Förhoppningsvis kan spelarna se det positiva i att man totalt äger serieledarna och fortsätta med detta spel i kommande omgångar. Även om både Gall och Batanero försvinner så ska man klara av detta, åtminstone ifall man kan förlänga lånet (eller köpa) Rubio eller hitta motsvarande ersättare, då Rubio och antingen Wilson eller nye Haro Iniesta ska kunna bibehålla en tillräcklig styrka för att åtminstone vara starkare än bottenkonkurrenterna som ligger på ett hyggligt avstånd alltjämt. Bästa vore förstås om man fick behålla båda för i så fall ska man kunna klara en mittenposition med det spel man har just nu men tyvärr känns inte det realistiskt ens om Emil Forsberg plötsligt säljs och löser de ekonomiska problemen den vägen.
