AFC Eskilstuna - Sundsvall
Inför AFC Eskilstuna - GIF Sundsvall
Bortamötet mot AFC sker i skuggan av den största kris GIF Sundsvall genomgått i modern tid. Att slåss för livet i botten av allsvenskan eller att slåss för avancemang från Superettan har varit vardagsmat under hela 2000-talet. Men nu skakar klubbens ekonomiska grundvalar och utgången av detta är i dagsläget mycket osäker. Men matchen mot AFC måste vinnas ändå, kanske är det än viktigare att vinna.
Nästa match är alltid den viktigaste. Men ibland är den sanningen mer påträngande än vanligt. De två senaste matcherna antyder att GIF bestämt för att slå sig ut ur dödsskuggans dal och slåss till sista blodsdroppen för överlevnad i allsvenskan. Även om en del principer som man tidigare inte velat kompromissa om får kastas överbord. Efter en storstilad vändning i underläge och en man mindre mot ÖSK och en kämpainsats i blåställ mot Sirius har man nu två raka segrar i ryggen inför mötet med tabelljumbon AFC Eskilstuna.
Då aktualiseras en annan tränarklyscha; ”vi tittar inte på tabellen”. Nej, det ska man normalt sett inte göra. Men när man slåss för överlevnad är vissa matcher viktigare än andra om man vill hamna på rätt sida om det streck som är skillnaden mellan en säkrad allsvensk plats och ett möte med demonerna i ett kval i ett blekgrå november. Måndagskvällens bortamatch är den enda match under höstsäsongens sista åtta omgångar där GIF kan anses bära favoritskapet. Det är en match man kan vinna och en match man absolut bör vinna. Inte minst för att undvika att den match som avslutar ”ödesveckans” tre matcher – bortamatchen mot Jönköping Södra den 24 september – blir en match som måste vinnas för att hålla avståndet till J. Södra. Det vore en stor fördel om den matchen ”bara” blir en match som inte får förloras.
Om man lämnar tabellexercisen kan man fråga sig hur måndagens match kommer att se ut. Fortsätter GIF den inslagna vägen, med ett rakare spel, litet mer kampanda och ”blåställ på”? Jag vill gärna tro det, då alternativen till det inte framstår som särskilt säkra. Eller om man är mer elak; de alternativen har prövats under säsongens första tjugo matcher med begränsad framgång. AFC å andra sidan får antas satsa allt på att vinna matchen. De har ett ytterst prekärt tabelläge och måste vinna flera matcher inom de närmaste omgångarna för att inte bli avhängda. Jag har inte helt lätt att förstå mig på AFC, i de få matcher jag dem har de framstått som ett inte alls oävet lag med många kvaliteter. Deras seger över MFF var imponerande, om än med god hjälp av tur och ett väldig trubbigt anfallsspel av MFF. Även det oavgjorda resultatet mot Hammarby visar att det finns kvaliteter i laget. De har släppt in många mål i vissa matcher, men har också ofta förmått att hålla tätt i andra matcher mot svårt motstånd. Den nye tränaren prioriterar defensiven men tidvis använder sina starka genombrottsspelare väl, något som GIF verkligen måste se upp med. Det är inte osannolikt att det blir en matchbild där AFC dominerar, åtminstone om GIF inleder återhållsamt och förlitar sig på ett rakare kontringsspel utan den sedvanliga omständliga speluppbyggnaden.
GIF har fortfarande ett besvärligt skadeläge, åtminstone på papperet. Truppens enda två tydliga centrala mittfältare; Gerson och Suljevic är långtidsskadade. Men ersättarna har ett gjort bra insatser, inte minst Gracia som mot Sirius blommade ut som ett fullgott Iberiskt rivjärn. Det torde med hög sannolikhet bli samma startelva som i den senaste matchen:
Tommy Naurin
Markus Danielsson – Eric Björkander - Noah Sonko Sundberg
Eric Larsson – Carlos Gracia – K. Steindorsson – David Myrestam
Romain Gall – K. F. Sigurdsson
Linus Hallenius