Inför GIF Sundsvall – Malmö FF: möte mellan skilda världar

Det här är en match mellan två klubbar med vitt skilda förutsättningar i ekonomiska resurser, medialt intresse, historia och förväntningar. Men i ett litet avseende har GIF Sundsvall och Malmö FF likartade förutsättningar inför söndagens match. Båda lagen kommer från en försmädlig förlust i svenska cupen mot lag i lägre divisioner. Men där stannar likheterna.

För GIF var förlusten mot Norrtälje endast ytterligare ett bevis för att sommarens skakiga resultat reflekterar en kris i laget. För Malmö FF var förlusten mot Landskrona försmädlig, kanske pinsam, men knappast något mer än en svacka i motivation och disciplin. En förlust kan vara något som läggs till en redan tung börda att bära men den kan också vara något som bara erinrar ett lag om att man inte kan fuska och ta för lätt på uppgiften. GIF och MFF har således helt olika perspektiv på söndagens match. För MFF handlar den om att snabbt komma upp i sadeln igen och fortsätta sin imponerande framfart i årets allsvenska. Man har bara förlorat tre matcher, vår sensationella bortaseger inföll i det som möjligen kan beteckna som säsongens ”svacka”, då man förlorade två matcher på raken mot lag man normalt ska slå. För GIF däremot handlar matchen om att försöka återskapa något slags struktur, driv och kampvilja i laget. Oavsett poängskörden i de enskilda matcherna har spelet i bästa fall hackat efter sommaruppehållet, och när det varit som värst rasat ihop fullständigt. Försvarsspelet har darrat, men varit acceptabelt mot mindre kvalificerat motstånd som Hammarby. Anfallsspelet har däremot varit genomgående svagt och efter Dibbas flytt direkt obefintligt. Den här matchen handlar inte om poäng, den handlar om att laget måste återfinna sina grundläggande linjer, om att spelare åter måste förmå att göra sådant som de bevisligen kunnat tidigare och att laget ska börja uppträda som ett kollektiv igen. Ingen vet ännu hur GIF:s anfallsspel är tänkt att se ut efter Dibba. Om det vi sett på planen i något avseende speglar lagets intentioner får man konstatera att det så här långt varit ett brutalt misslyckande.
 
MFF, eller mer precis tränaren Allan Kuhn, har från tid till annan kritiserats av sina supportrar för att spelet inte ser bra ut trots tabelläget. Man vinner ”bara” på grund av att laget har så pass hög individuell skicklighet, vilket ur vårt perspektiv kan framstå som ett första klassens i-landsproblem. Men något ligger det i kritiken, för prestationerna bortom resultaten har gått upp och ned. Normalt erbjuder sådana brister möjligheter för en motståndare att utnyttja men där får man konstatera att seriens övriga lag tills nu haft begränsad framgång. Men det finns ingen anledning att tro annat än att MFF kommer att försöka etablera en massiv press från matchens första minut. Det finns just nu inget som talar för att GIF ska kunna hantera den utmaningen. 2000-talets historia pekar dock på att mötena mellan dessa två lag tenderar att gå i två olika riktningar. I ett antal möten har GIF presterat sin bästa fotboll under säsongen mot MFF och tagit oväntade poäng. Men ett antal andra matcher har ändat med förnedringsförluster (förluster i fotboll med mer än tre mål är alltid förnedrande) för GIF. Just nu känns det senare mer sannolikt än det första alternativet, men desto större anledning för laget att ta sig an uppgiften utan tyngande måste-känslor.
 
Tre avgörande moment mot MFF:

• Tommy Naurin måste spela på den absoluta toppen av sin förmåga.
• Laget måste få lagdelarna att sitta ihop och etablera något som liknar ett försvarsspel över hela planen.
• Anfallsspelet post-Dibba måste bli möjligt att urskilja.

1 kommentarer

Hans Hasselbladh2016-08-28 00:07:18